Totalt skitdag, skitkväll. Orkar inte ens skriva om det just nu.

Känner mig som världens sämsta. Jävla FAN FAN FAN.

På lördagar blir dagarna ofta olika beroende på när jag åker ut. Senaste veckorna har jag åkt tidigt eftersom jag inte rider och det passar bäst med bussarna som går oftare på lördagmorgnarna. Rider jag kan det vara olika om det blir morgon eller eftermiddag. Måndag/fredag är dock mina rutiner ganska identiska. 

 

Jag går alltid in i stallet först och säger hej till dom som är där, och läser dagboken för att se om det är nåt speciellt. Just nu händer såklart inte så mycket eftersom hon är sjuk men normalt sett. Nu när hon stått i sjukboxen har jag dessutom alltid tagit in henne när jag kommit för att hon ska få komma in och kissa och äta lite. När hon är frisk så tar jag också oftast in henne direkt (men efter jag bytt om) och ger henne en tuss att äta på innan vi ska ut, medans jag fixar box, hinkar, hö & vatten. Mätt häst = glad häst, plus att jag på senaste läst om att man inte ska rida häst på tom mage pga magsyran som kan skvalpa runt då & irritera. Jag tycker att hon nästan alltid är lite gladare ute om hon får äta lite först innan.

 

Sen borstar jag henne och kollar henne även samtidigt. Eftersom hon är en täckeshäst är det rätt snabbt borstat vintertid, sen hovar och där bak kan det dock ta en stund. Hon har vart lite extra rädd om sina bakben i vinter, förmdoligen eftersom hon haft mer eller mindre mugg rätt mycket, så jag vill att hon ska slappna av i hoven innan jag tar den. Jag kratsar bakhovarna genom att lägga bakhoven som en hovslagare gör, över låret, så hon måste ha avslappnat ben för att det ska funka. Om allt är OK så börjar jag sen sadla rätt snabbt, men drar bara första hålen. Först drar jag hålen på den stumma sidan av sadelgjorden, en för en och gör gärna andra saker mellan som att sätta på reflexer eller klä på mig själv etc etc. Resårsidan tar jag i två steg eller ett, beroende på henne humör. Den är nästan alltid lätt och hon reagerar minimalt där. Är noga oavsett med att rulla upp sadelgjorden långsamt och inte dra hårt. Det är så små detaljer som gör skillnad på henne. Sen på med allt annat (reflexer, hjälm, jacka, etc) och sist av allt brukar jag tränsa innan. Efter ridturen borstar & kollar jag såklart hovarna igen, sätter på nattäcke och sen får hon gå in i boxen.

 

Åh vilken härlig dag det var igår! Åkte ut med Helena, vi gav morgon och sen släppte jag först ut Honey och sen fick de andra gå ut. Helena hade redan satt upp linan men efter lite övertalning gick hon duktigt under den. Hon fick stå med täcke på först då det var kallt på morgonen. Precis när vi släppt ut hästarna och stod och kollade på dom stötte något mot mitt ben och det var Tindra! Johanna var inte långt efter med en kladdkaka i handen, så vi satte oss i solen framför stallet och pratade och njöt av vädret. Josephine kom efter en stund, och även L och sen fikade vi. Så nice!

 

Jag tog av täcket när värmen kom, och sen följde Johanna, Tindra & Helena med på våran promenad, vi gick ända till Rosendal & tillbaks idag. Sen assisterade jag Johanna i att dela upp sjukhagen så Honey kan gå mer, rulla sig, beta - men förhoppningsvis inte springa eller skutta (så hon inte pajar benet igen). Blir nog kanon! Sen åkte jag med Helena hem, då var klockan ETT! Älskar såna stalldagar, det är det bästa jag vet. 

 

Assisterade Johanna i att dela av sjukhagen så den är mindre och mer lagom för dam med bensprattelförbud. Blev kanon!

Jag var lite ledsen sista timmarna på jobbet idag så det var så skönt att komma till stallet. Honey började brumma lite när hon såg mig, ååw. Nu är det ju inte som att det var i hagen och hon hade nog brummat på vem som helst för att komma ur sjukboxen, men ändå. <3 Vi gick direkt ut på promenad men det gick sådär, hon var hungrig och det blev stopp här och där för att hon ville äta gräs vid gräskanten. Till slut kom vi till skogen och där fick hon äta lite innan vi gick hem, då fick hon beta lite vid orangeriet innan vi gick hem igen.

 

Sen så pysslade jag på i lagom takt själv och slöade lite i sadelkammaren. Hon känns mindre varm i benet nu, det är skillnad fortfarande men jag hade nog knappt ens lagt märke till det en normal dag och om man inte jämförde. Pigg & alert i övrigt. Kliade henne ett tag sen också.

Läste i senaste numret av Equipage att Piteå Ridskola har gjort ett intressant upplägg; för 1850/månad får man vara "medryttare" på en av deras hästar. Då får du rida hästen 3 dagar i veckan, varav en är i hoppning/dressyr, en i vanlig ridgrupp, och en uteritt, samt 2 privatträningar/månad. Låter som ett jättebra upplägg för ett bra pris, för de som inte vill ha egen häst, och vill rida för ridskoleinstruktörer.

 

Dock skulle jag aldrig kunna tänka mig det. Jag har vart medryttare för länge och ridit för instruktörer där JAG får bestämma vad som ska jobbas på. När jag red testlektion på Sättra var det bara "idag ska vi öva halvhalter och framdelvändningar". Punkt. Jaha. Men som sagt, kanon för kanske yngre som inte har råd med egen häst och äldre som inte har tid. Jag ser absolut nyttan och det vore nog kanon om fler tog efter. Artikeln vinklade mycket på att slippa ha hand om sjuka hästar, betala försäkring och hovar och vet. Jo, absolut. Vem vill inte slippa betala. Vem vill inte ha en häst helt gratis.

 

För mig är allt det där "jobbiga" en del av grejen. Jag har så länge vart nöjd med bara medryttare och de flesta andra medryttare jag träffat är också nöjda med det. Man har inte tid, man har inte råd. Några få vill ha en egen men det går inte pga samma anledningar. Jag har inte råd. Men jag vill. Så mycket. Hela tiden. Jag tänker på Peder Fredricson i första avsnittet av Ryttarakuten när han säger att han vaknar glad varje morgon för att han ska få rida.

 

 

Med herrHoney förra sommaren :)

 

 

Jag gillar att hitta brytpunkter i livet, som för ut en på andra banor. När Johanna skulle söka fodervärd till Honey frågade hon mig först. Då sa jag nej. Idag skulle jag sagt ja. Jag kan ändå inte peka på någon speciell händelse när jag gick från "tre dar i veckan är perfekt" till att vilja ha mer, men det var väl summan av allt när Honey försvann, att Malin lät mig ta så mycket plats med herrHoney, till att få ha honom 1½ månad själv. Rida Honey en dag i veckan gjorde mig vansinnig. Det var jättekul att rida båda 3-4 dagar i veckan, för det var så olika, med allt. Och det var bäst att Honey & jag båda fick komma hem till Runsa. <3 Nu känns det som att vi aldrig åkt.

 

Nej. För mig är allt det där man "slipper" på Piteå Ridskola allt jag saknar idag. Kanske inte betalandet, men allt det där andra. Köpa täcken. Göra foderstat. Planera ridupplägg på ett annat sätt än när man bara rider nån dag i veckan. Ha en häst som är bara min. Jag vet, jag har en äckligt romatiserad bild, men jag är realistisk också. Det är därför jag inte har egen idag, hur mycket jag än vill.

..nej, inte jag. Eller Honey. Eller jo, lite jag, för jag tänkte nämligen försöka komma iväg på en och fota. :) Det är nåt jag skulle vilja bli bättre på, och då måste man öva. Jag är en ganska bra amatörfotograf men det krävs teknik, och jag har aldrig fotat hopphästar förr så där är jag på noll. Det gäller att lära sig se var och när det blir ett bra kort. Var ska man ta kortet i språnget, osv. Så mest ska jag öva. I påsk ska det vara en pay & jump nära, på Uppsala Ponnyklubb som ligger nära Jälla. Dit kan man ta sig kommunalt hela vägen så jag tänkte försöka. Jag behöver ett projekt just nu och detta känns som en bra grej att se fram emot! :)

 

Den här helgen ska jag dessutom få rida! :) Och nästa med! Inte det heller på Honey (antagligen), utan på de mest oväntade hästar! Eftersom det här inte är människor eller hästar som finns i min direkta närhet kommer jag inte nämna namn, men en som läser här erbjöd mig att få komma och rida med henne. Det lät så otroligt spännande och generöst så givetvis tackade jag ja. Samtidigt erbjöd herrHoneys f d medryttare (som jag är bekant med via Malin) att jag kunde rida med henne i helgen! Jag hade verkligen inte väntat mig att folk skulle erbjuda sig att låna ut sina hästar, än mindre männsikor jag inte känner, men jag känner mig väldigt ärad. Det ska bli mycket spännande, båda två!

 

Längtar dock till Pruttan också. Men snart är det faktiskt fredag ju!

Nu ska jag se lite mer Walking Dead och sen gå och lägga mig.

Idag känner jag mig inte helt blä! Avslutade jobbet med ett möte som blev oväntat bra när jag trodde det skulle vara skit. Köpte även sista Kentbiljetterna och nästan alla resebiljetter utom en som jag ska fixa imorgon + föra över lite pengar jag fick låna i förtid av mamma, sen är det klart. Det känns skönt att ha det gjort innan ens hyran är dragen så jag vet att jag inte har nåt kvar på den baletten förutom mat, lokaltrafik, hotell & ev merchendise,och det blir då i Maj-Juni. Även om det ändå blir lite tight denna månad blir det inte lika som förra och då vet jag att Kentresorna är klara, samt att jag inte behöver tänka lika mycket på kostnader med Rikset, ens om jag måste hyra bil ner.

 

Hände lite andra spännande saker idag men det får vänta lite att bloggas om. :)

 

Oh Ryttareliten idag. Peder & Lisen. Alltså kan dom adoptera en eller? Älskar dom!

Nu ska jag ta ett bad och försöka carpe resten av diem. Imorgon ska det bli träning av, oklart om det blir löpband eller styrke men nåt av dom. Har en klass inbokad men ska nog inte gå på den, känner mig inte pepp på det. 

 

 

Det var oturligt och självklart är jag jättebesviken på ett personligt plan för jag hade så velat detta, med henne. Det var nästan min första tanke när Johanna frågade mig om jag ville rida henne igen. Men samtidigt finns inget att diskutera, om det finns någon tvekan om hennes tillstånd då. Skulle aldrig kunna förlåta mig om något hände, om vi testade för tidigt. Mirakel kan ju ske men ska jag vara realistisk tror jag ute vi är där om 2 månader. Hon ska inte bara få till ett friskt ben utan få igång den kondis & de muskler som inte hålls igång nu under vilan, plus då det lilla att vi inte tränat nåt.. Nä, jag ser det inte hända. 

Jag kommer dock åka ändå. Om Malin kan åka kan jag vara skötare åt henne, och kan hon inte åker jag som funkis men jag SKA till Rikset, häst eller ej! Som jag skrivit tidigare är tävlingen egentligen minsta grejen, ser så mycket fram emot att se alla fina hästar! 

Det har vart höga berg & djupa dalar idag. På alla plan. Men skit i det nu.

 

När jag kom idag plockade jag in henne direkt, hon nästan sprang ut och till stallet. Myror i benen.. Satte henne på gången medans jag ilade och bytte om, sen gick vi enligt ordination på promenad runt husvagnarna, upp förbi sjukhagen och sen ner till stallet. Först gick det bra. Hon hade såååå bråttom och frågade mig var femte meter om vi kunde springa, det var så roligt för det var verkligen så tydligt när hon ställde frågan. Men hon höll sig ändå bredvid mig.

 

När vi kom till backen bakom ladan/upp mot sjukhagen såg jag en annan häst i sjukhagen och undrade förstrött vem det var då jag inte läst att nån annan häst var sjuk. Sen fick vi dock båda fullt sjå i backen, Honey frustpustade och hade fullt sjå med att få människan att gå snabbare, medan jag ville att hon skulle ta det lite långsammare. Sen precis när vi kom upp hände typ allt på samma gång. Det var Ingra som stod i hagen och hon flög i luften när vi kom och försvann upp i hagen i full kareta för att sen tvärvända och fnorka som om vi var en trehövdad älg. Hon är inte direkt nån lättskrämd tant och jag pratade med Honey i backen så jag tycker hon borde hört oss men jag vet inte om hon hade vårkänslor eller nåt. Honey hoppade jämfota åt sidan som reaktion och jag höll precis på asgarva åt Ingra när jag fick börja jämra nejnejnejnejnej.. 

 

Kollade henne nog närmsta stegen sen och tyckte dock att det såg OK ut, inget linkande. Så vi gick vidare. Vid ridbanan stannade jag & bytte några ord med Helena (Sudden hade blivit rädd för att Ingra blev rädd) och sen kom Linda med Milou & barnvagnen och jag stannade och pratade med henne med innan vi gick in igen. När Linda kom in tyckte hon att Honey haltat lite och eftersom jag inte tyckt det tog jag ut henne en sväng på planen för att kolla igen men jag såg inget då. Eventuellt tog hon aningen kortare steg då men det var svårt att se. Hon var inget mer varm i hoven heller utan snarare svalare än hon vart andra dar tyckte jag. Så jag hoppas att det inte är värre imorgon :( och försöker peta bort alla "tänk om jag hade.."-tankar som inte är nån idé att tänka ändå.

 

När vi kom in fixade jag allt till henne, kliade henne med Magic Brush (fick tömma den 5-6 ggr) ett bra tag & sprayde svansroten (den har lite skav av täckena + att hon nog kliar sig) och så fick jag skjuts av Helena sen. Hon ser f ö för kul ut när man sprayar svansen, verkligen vinklar in bäckenet som en jäkla räka. Sluta spraya mig i röva kärring. HAHA jo och sen när jag satte på henne BH'n igen var hon MYCKET tydlig med hennes åsikter om det. Inte klad hest. Hoppas det blir varmt snart nu.

Usch jag är så less på mitt eget trötta humör! När ska det bli bättre?!

Det känns som att det är mer än "gaska upp dig" men jag vet inte vad jag ska göra. 

 

Det är väl.. allt. Har otroligt mycket på jobbet just nu och känner press att leverera för ett kommande projekt, Honey sjuk, jag har ingen ork hemma utan sover tupplur 4-5 timmar på helgerna och orkar ändå inte göra något mellan, jag är väldigt pank och det ser snålt ut fram till Juni. Äh jag vet inte. Just nu behöver jag något bra nästan varje dag för att orka. Det känns som att jag har SAD men jag tror inte det för nu börjar det vara så ljust. Det tuffa känns megatungt och det glada fastnar inte. Är konstant tungmodig. 

 

Idag blir det iallafall stall. 

Imorgon lön, så då ska jag handla och äta nåt riktigt gott.

Inga andra planer för resten av veckan men ska försöka peta in gym & träning så mycket det går. Få lite endorfiner.

 

Velat ut både på springrunda och till gymmet idag men har sovit konstigt och har jätteont i ryggen, bakom/under mitt vänstra skulderblad. Är väl bara vila ut. Precis som jag skrev igår är det svårt med humöret. Inte igår, men idag. När man rider eller tränar lever man på det. Hur gick det, vad gick bra, vad gick dåligt, vad gör vi nästa gång.

 

Hade en jättemysig lördag, jag & Bettan gav morgon och sen tog jag henne till sjukboxen. Fixade & mockade även ur sjukboxen. Åt lite frukost. Pysslade lite. Det var inte så rörigt i garderoben ändå, bara några grimmor som bildat ormbo. Satt i sjukboxen med henne ett tag.

 

 

Johanna & Bettan hade följt med Helena på trailträningen idag, roooligt. Vill också. Hade tänkt fara på den med henne när den var på Wiggeby, innan den och hon flyttade förra våren. Men det blev aldrig av. Nu är den flyttad = transport = blir inte av. Synd. Hade vart perfekt Trabträning. Inte för att det spelar roll nu. Lämnade boken i stallet för att kunna massera henne nån dag jag har tid på kvällen. Kanske imorgon.

 

Enda hästrelaterade är i rutan idag. Håller på att se ikapp mig på fjärde säsongen av Walking Dead och i första avsnitten hade de skaffat två hästar. Ja och så PA ikväll men är mindre och mindre intresserad. Så mycket ointressant i det. Oavsett om man vill bli elitryttare eller ej är Ryttareliten onekligen intressant.

 

Vaknade kvart i sju och flög upp ur sängen. Jag är sen!

Nä, tidig. Det är ju lördag och jag ska åka med Bettan & Crille till stallet 7.45. 

 

Jag mår lite konstigt just nu. Vet inte om det är vårtrötthet men jag har inte mycket energi, och jag känner mig konstig och ensam och reagerar på det som en 12-åring som inte blir tillfrågad att leka efter skolan. Det har delvis sina anledningar, men tror även det beror jättemycket på att Honey är sjuk. Min tid i stallet minimeras direkt och jag är inte lika glad. Är glad när jag är där men lagret laddas inte på. Blir bara en fix för stunden. Bli bra nu gumman, min lilla brunhårig terapeut. Är så ruuuuugigt ridsugen. Synd att igen annan behöver hjälp just nu. Skulle kunna sätta mig på en åsna om så var fallet.

 

Kommer ut vid 8 idag, sen får jag se om jag tar 9 eller 10.30-bussen hem. Kan bli vilket som. Kanske går och håller henne lite sällskap i sjukboxen.

 

Nej usch vad jag är på konstigt humör! Det blir nog bättre efter stallet. Idag iallafall. 

 

Blev en rekordsnabb dag i stallet idag! För ovanlighetens skull kryllade det av folk, Johanna hade just tagit in Honey och tyvärr hade vi fått bakslag #2 - efter må-ons i sjukbox hade hon fått gå i vår lilla sjukhage (som ändå är nog stor att springa lite i) - och så markerade hon igen. :( Typiskt! Så nu blir det sjukbox igen och ta ut och gå med henne på vägarna när hon inte markerar. Fanken vad detta var seglivat. Är ju bara så ridsugen. Den dag det kommer gå att skritta igen kommer man ju vara lycklig bara för det. Och bara för det, känns det som, kryllar internet av folk som tränar häst på olika sätt, tävlar och ja, det är liiiite frustrerande. Men det är bara hålla ut.

 

Men även fast det inte går att göra så mkt i stallet så är det ändå skönt att vara där tycker jag, knäpp som jag är. Även om det är kort. Eftersom det var mycket folk idag fixade jag allt rätt snabbt så jag var klar samtidigt som Josephine och fick skjuts av henne, klar på 35 min! Hann inte prata med Honey så mycket alls men får väl göra det imorgon. Nån massage blev det inte heller, men det var rätt skönt att komma hem tidigt på en fredag. Händer inte jätteofta :)

Ja nu är jag ju pank & ska inte shoppa men när Helena berättade att Uhip hade 40-50% REA och att man kunde betala i maj, då kunde jag inte låta bli att klicka hem en. Har dreglat över deras kjolar sååå länge! Fan vad gött!

Kanske får vi bara den tid som tilldelats oss på jorden. Därför ser jag det ännu tydligare nu: Jobba inte för mycket. Låt inte känslorna stanna i bröstet. Prata. Bråka aldrig om pengar. Våga säga nej. Våga säga ja. Paradiset kan vara en plats på jorden. - Kristian Gidlund

 

Detta. Det som är så lätt att glömma.

Jag är så glad att jag lever mitt liv som jag vill ha det. Jag bor där jag vill, jobbet är oftast bra, jag älskar mitt liv. Det enda är att jag kan bli arg på min oförmåga att spara pengar men det är alltid för att jag lagt pengar på något roligt, så jag kan heller aldrig se det som en förlust. Lika mycket pengar som en ny bil skulle kostat lägger jag på 5 Kentspelningar och en tävling på Ridtravarrikset. Men oj vad kul dessa saker kommer bli. Ibland kan jag dock få panik och känna "Men gud, jag måste ju köpa en egen häst NU. IMORGON." Men det är klart, lite praktisk måste man vara även med Carpe Diem.

 

Linda tipsade mig så smart om att jag kunde massera idag och det ska jag göra! Det finns ett helt schema för "hemmabruksmassage" i min bok "Den skadefria hästen" av Amanda Sutton som ligger i min väska idag. :)

 

Blev lite till mig över en markträning som ska vara i Denan snart och tänkte nog inte helt, men Johanna tog ner mig på jorden igen :) Kanske att vi kan åka sista gången men när jag lugnade ner mig igen och tänkte lite mer realistiskt så tror jag inte vi kan köra då heller, det blir nog lite tidigt. Eller kanske..? Äh. Ska inte sikta på det iallafall, så blir det av så blir det kul men..

Nu åker Tretornsstövlarna snyggt till Rikset! :)

JAG VILL TILL STALLET NUUUU. :(

Tur att det är fredag imorgon! Känns som att det är jättelänge sen det var måndag.. frågan är vad jag ska göra då. Förra fredagen smorde jag ju allt och det har inte använts sen dess pga vila så det kan jag inte göra. Och eftersom alla normalt vart ute då, så kan jag inte få skjuts. Så det är 2½ timme jag ska slå ihjäl. Även om man försöker göra allt lååångsamt så är det svårt att byta om, mocka, fixa mat & byta om igen på 2½ timme. Det är för kallt och för mörkt för att städa i förrådet. Kanske pyssla med henne bara. men alltså ärligt så gör man inte det i 2 timmar heller. Hmmm.

 

Bok? Plugga LD-programmet? Städa mina saker i sadelkammaren (tar max 10 min)? Städa sadelkammaren kanske. Haha snark. :) Ja inte är jag nöjd när jag inte är i stallet och när jag får vara där finns där inte mycket att göra. ;) Hade jag haft lite pengar hade jag kunnat köpa med mig mat innan men det blir nog inget med det heller. Jaja. Det var ju tur att jag inte skulle till stallet igår iallafall. Först satt jag i Norrviken 25 min, sen kom vi till Rotebro strax efter åtta. Då väntade jag på två bussar som aldrig kom. Skrev ett snyftrop på hjälp på Facebook och bästa stallkompisen Bettan som bor i mitt område kom och räddade mig, då hade tåget stått där 1h.. fyfaan. För nån decimeter snö. Som förhoppningsvis har smält bort nu.

Här har Jessica skrivit om fula ovanor som vissa ryttare gör ibland. Det är ett gammalt inlägg som jag tänkt blogga om men som fastnet i utkast.. Jag är själv skyldig till det där med att öppna täcket framifrån. Nu är jag ju lyckligt begåvad med en medis som är totalt orädda för flaxande täcken över ryggen men ja, visst VET jag ju att jag ska börja bakifrån.. :)

 

Blicken får jag också erkänna mig skyldig till, på ridbana iallafall. Ute är jag bättre men visst händer det väl där med. Försöker dock jobba på denna, samt att inte hamna i stolsits direkt jag rider ut för att "det är ju bara i skogen". precis därför min fina sits nu är urkass! 

 

Däremot leder jag alltid med grimskaft ute. Och jag går alltid igenom hästen samtidigt som jag borstar så jag skulle aldrig få för mig att bara borsta där sadeln ska sitta (? konstig grej). Däremot kan jag missa hovarna ibland, inte för att jag är lat utan för att jag helt enkelt glömmer. Händer inte ofta men nån gång och då blir jag superirriterad på mig själv. Händer väl vanligtvis sommartid.

 

Jag kan stå bakom hästen när jag borstar svansen och passerar ofta bakom rumpan, men håller då noggrann koll på ben och bakkärrans kroppsspråk, och passerar alltid nära intill hästen. Honey är lätt i rumpan så där litar jag inte helt på henne. Jag rör dessutom alltid hästar jag passerar oavsett om det är min häst eller inte, så att de ska känna att jag kommer/är där, och inte bli överraskade, speciellt om man ska passera bakom. Men jag tror man anpassar sig mycket till hästen man har och gör därefter (vilket såklart kan bli farligt den dagen hästen INTE alltid gör som den brukar). Lucas red jag till hagen utan hjälm och låg på ryggen utan hjälm för att jag litade på honom men har aldrig gjort det förr eller senare. Jag får nästan panik om jag måste spänna om hjälmen eller rätta till pannbandet under hjälmen på ridturen, inte för att jag är rädd men det är så inbankat i mig.

 

Äh, det är väl mycket man gör om man börjar tänka på det, i Runsa brukar jag öppna ridbanan (haglinor) från ryggen om jag ska skritta av ute, Honey bryr sig inte ens om man slänger iväg dom men dels blir det rörigt och dels så kan hon nån dag bli rädd. Så jobbigt är det inte att hoppa av, fixa och sen hoppa upp igen, vi har ju en IKEA-pall som står där för just det.

 

Vad andra gör irriterar mig sällan utom några saker som gör mig vansinnig; 

 - Folk som slarvar med reflexer. Då leker man inte bara med sitt liv utan även hästens och alla andra som kan vara inblandade i en olycka pga detta.

 - Folk som slarvar med utrustning så det gå ut över andra stallgäster dvs om täcken eller andra saker ligger på golvet oupplockat. Inte bara är det ivägen och irriterande, det är en brandskyddsrisk! Som tur är sker detta oftast inte i vårt stall.

Planeringsnörd som jag är påbörjade jag denna lista i Februari.Har googlat andras listor + tänkt igenom vad vi har + tänkt igenom alla situationer vi kan komma till på plats. Här är ALLT, stort som smått. 

 

 

• Vanliga hjälmen
• Ariatbootsen
• Shortchaps
• Ridsockar (antal?)
• Ridbyxor (för hangout/ej tävlingsridning)
• Vanliga ridhandskar
• Rosa arbetshandskarna
• Underkläder, tränings-BH, sockar
• Sovkläder
• T-shirt/top (både att rida i då det ej är tävling + för ej ridning)
• Varmare tröja
• Sneakers
• Jeans
• ev Shorts (beroende på väderlek)
• Regnkappan (oavsett väderlek)
• ev Jacka (beroende på väderlek)
• Väst (vilken beroende på väderlek)
• Keps

 

  

* = måste köpas

 

 

Tror det var allt.. ;) Vissa av dessa saker måste jag köpa, en del saker ska jag helst köpa och en del saker vill jag köpa. Har gjort budget idag för utgifter till Rikset & Kent och lyckligtvis verkar utgifterna fördela sig jämnt över tre löner så förhoppningsvis ska allt klaffa ekonomiskt men många av de saker jag vill ha men eg inte behöver (som t ex nya delar till stigbyglarna) kommer få vänta tills jag fått sista lönen så jag ser vad jag har råd med eller ej. Och vissa saker måste jag rådslå med Johanna om också.

 

Om hon nu blir frisk, just nu känns det lite hopplöst med hennes himla framben som är varannandagshalt.. Men det blir nog bra, är bara nojig och pessimistisk. ;) I absolut värsta fall kommer jag stryka hoppningen fast det är så himla lågt så då ska hon vara katastrofal och vara halt typ från nu till valborg för att jag ska känna att vi inte hinner.. Men peppar peppar så blir hon nog bra snart!

Jag gillar verkligen programmet Ryttareliten! Med det inte sagt att jag gillar allt som försigår i det.. Detta avsnitt var lite mer intressant än det första och cemeterade min stora kärlek för Lisen & Peder (tänk om man fick jobba för dom!), min olust för Daniel Zetterman och min totala oförståelse för Charlotte Bondergaard. Vilket makalöst tålamod hennes man måste ha. Jag är inte superinne på elitdressyren så jag kan inte säga att jag visste vem hon var innan, enda jag reagerade på är hur annorlunda hon är mot för hur hon var på Ponnyakuten. Där verkade hon så vettig och lugn. Visst att det kan vara klippt elakt men.. 

 

Mycket om hästskötarna idag, det var kul. SVT Play-serien "Stallet" är jätteintressant tycker jag. Hästskötare är verkligen det enda runt eliten jag skulle kunna tänka mig, fast jag har läst en del tråkigt om att vara det med och sen får man väl inte börja hos gullisarna Peder & Lisen direkt. Sen tycker jag alla är så unga, kul att komma in som värsta tanten. Men det är väl så. Synd bara att jag inte kan nåt om grooming eller kan köra transport.. ;) Äh, skulle nog inte quit my day job (jo kanske för Peder & Lisen men det kommer ju hända..) och jag tror mycket på att inte jobba med sin bästa hobby. But still.

ÅH såg att Equilines Hello Kitty-stövelväska var till halva priset härjust nu! Skulle vilja ha en sån nu när jag har ridstövlar, hoppas rean håller i sig tills den 25:e!

 

 

Att hästar är terapi för mig är tveklöst. Blir alltid lugnare, mår alltid bättre i stallet. Det var mycket i December och då började det nästan kännas skönt med tre dagar i veckan igen men nu när allt är "lugnt" så känns det lite med 3 dar. Vill vara i stallet JÄMT. Eftersom hon haft sträckningen (eller vad det nu är) har vi inte ridit sen förra helgen, antar att det spelar in. Då blir saknaden mellan så mycket större, man är ju i stallet kortare tid också. Hur överlever man att inte vara i stallet varje dag? :) Johanna föreslog i fredags att vi kunde rida ut tillsammans nån söndag om Honey blir bra snart, Frida är bortrest på praktik flera veckor så Johanna rider Cytra på söndagar. Hoppas det blir av, hade vart superkul! Vi har även sagt att vi ska löshoppa Honey tillsammans nån dag, men även det måste såklart vänta till hon blir bra. Är lite nervös att det inte blir nån Emelieträning om 2 veckor men det är väl bara vänta och se. I värsta fall får jag se på när hon tränar de andra som ville vara med.

 

Kollade igenom min kalender och har inget inbokat förrän Rikset 6 juni-helgen. Efter det ska jag till Luleå en kortis 21-22 juni, och sen är nästa punkt Londonjulshopping m mamma 27-30 november. Sjukt lite för att vara jag och sjukt skönt. Är dödspank just nu (på riktigt, typ en hundring på kontot) efter London och Rikset kommer som sagt kosta. Nån bil hinner jag inte spara ihop till till i sommar pga båda dom men det faktum att jag inte ska göra något borde ändå betyda att jag kan fixa min crappiga ekonomi. Bil kanske mot hösten? Kommer ha en bättre överblick efter kommande lönen.

 

Nej, även om jag vill vara i stallet idag måste jag försöka stänga av det, har massa att pyssla med hemma också. Och jag har sett Ryttareliten: Stallet nyss och så är det Ponnyakuten ikväll. Det får lov att räcka. ;)

 

Morgonpyssel i stallet idag. Första timmen gick fort. Vanligt fix & småsnack m Helena & Anders som skulle på kosseclinic med Sudden. Satte ihop stigbyglar, sadel & båda tränsen men trots detr var det ändå en timme kvar sen o allt klart. Så jag fikade frukost ett tag och sen städade jag ur ryktpåsen, plockade in lite bett & satte upp rutiga täcket på vinden + vek ihop alla täcken vi har nere. Fint blev det! :)

 

Jag kom precis innan de fick gå ut & kände på hoven då. Aningen varmare, men då hade hon ju stått still hela natten så det är inte så konstigt. I hagen travade & galopperade hon rent och efter en timme kände jag och då var det bättre. Då var hon visserligen ute & lite blöt om benen men ändå. 

 

 

Kom snö inatt & blåste storm typ så det gjorde inte så mycket att jag inte fick rida idag.

Varför är hästar som ligger ner typ det sötaste som finns? Kanske för att det händer så sällan. Lucas låg ofta ner i hagen och ville ibland inte ens resa sig upp när jag kom, haha, nordisar alltså..;) Rauen låg ner en gång när jag var med & morgonfodrade, och Honey hittade jag vilande i hagen förra våren. De kommer alltid in tidigt på fredagar, normalt kommer de in när jag kommer vid 18.30 och jag fixade, pysslade med henne lite, Johanna kom ner en sväng och kollade hennes varma ben & pratade och sen gick jag till sadelkammaren & smorde sadeln, hacket & baucher + rengjorde bett, hack & stigbyglar (!). Skönt terapiarbete efter en tuff jobbvecka. När jag var klar och gick in med några hinkar låg Walentino ner i boxen, lilla plutten. Så söt.

 

Vila för Honey med. Imorgon ska jag bara ut med första bussen, fixa & plocka ihop träns & sadel och sen hem igen en timma senare.

 

 

 

Hästen här har väldigt intressant frisyr! Först lite fritt, sen lite fläta och sen fritt! Det var ju spännande! Frågan är dock hur man stoppar flätan utan att få en klar kant där, här ser det så naturligt ut.. hmmm! :)

Om jag inte får skjuts hem direkt efter fix imorgon (och tyvärr är risken inte stor eftersom nästan ingen är ute på fredagskvällar) tänkte jag att jag skulle testa lite knoppning eftersom hon ändå ska vila. Jag har testat två olika tjocklekar på flätor efter att ha sett Evention TV's video (nedan) och det blir för tjockt som de säger där (dvs brett som en hårklämma) för jag får vika flätan typ 3 ggr ;) men om man tar typ en halv blir det lagom. Hon har ju rätt lång man för att vara varmblod. Nackdelen är då att de smalnar av som faaan mot slutet och man kommer få göra ca en miljard.

 

 

Det jag också tänker på är att vi ska tävla dressyr dag 1, utställning dag 2, hoppning & trab dag 3. Egentligen skulle jag vilja köra knoppar dag 1 men jag vill inte att manen är lockig dag 2. Funderar därför på att köra fiskbensmönster dag 1, utsläppt dag 2 och knoppa dag 3. Men hittils har jag bara testat fläta en fläta och rullat ihop den (enl exempel 1 i videon) så jag skulle vilja testa att verkligen göra ett par stycken hela vägen och fästa med gummiband så man ser hur det ser ut. Sen skulle jag även vilja fundera ut nåt fint för svansen också eftersom vi kommer ha röd rosett, helst hade jag velat ha en liten fläta överst men då måste jag öva.. Har köpt lite extra rött band just för att kunna testa lite. 

 

 

 

Knappt halva manen i fiskbensmönster i april, gör nog några rader till isf.

I den första tävling jag minns var jag banfunktionär. Skulle bygga upp ev hinder som revs. Vi har en bild på en allvarlig liten jag som barn, som står vid ett hinder och allvarsamt tittar på hästen som hoppar nånstans utanför bild. Tävlingen var i Norlins stall (som jag bodde granne med), i den stora hagen som även fungerade som ridbana ibland. Gissar att kanske 6 hästar tävlade, haha :)

 

Sen red jag på ridskola som så många andra. Först var Luleå Ridklubb på Bergnäset. Jag bodde i andra änden Luleå, i Bensbyn, och kom till ridskolan för mina lektioner, enbart. Sen flyttade man till nybyggda lokaler på Hertsön. Jag bodde sista tiden ensam med min mamma närmare centrala Luleå då och var ett tag tredjeskötare på en av storhästarna. Det innebar att jag en dag i veckan fick mocka & borsta honom. Vi fick aldrig någon kär kontakt hur mycket jag än försökte. Jag vet inte vem hans första- och andraskötare var och jag minns inte vad han hette. Han var en stor gråskimmel som varken var trevlig eller otrevlig, särskilt kul att rida var han inte heller. Inte för att jag red honom mer än andra. Det var nån slags försök att komma in på LRK mer, som misslyckades. Hertsötjejerna som hängde i stallet varje dag visste inte ens vad jag hette. På denna tid började jag kunna lite mer och jag anmälde min medryttarehäst Ragge & mig till en clear round.

 

Jag visste knappt hur det fungerade och jag minns än idag väldigt lite fastän jag borde vart iallafall tretton fjorton kanske (?). Jag antar att mamma fick ta hand om väldigt mycket (tack <3). jag minns när vi kom till LRK och när vi lastade ut honom med transportskydden på, och jag minns spiltan han fick låna och hur jag plötsligt steg i status hos ALLA. Det var inget snack om avdankad travare. Jag hade med en annan häst som inte var ridskolans, det var big enough. Jag minns inte att jag gick banan men det måste jag ju ha gjort. Minns inte att jag fixade honom. Däremot minns jag att vi värmde upp i andra ridhuset och att jag inte riktigt visste vad vi skulle göra.

 

På banan red vi in och sen vägrade vi ut oss på första hindret. Jag har skrivit förr om hur en funktionär på andra försöket ven till med en piska bakom oss när vi kom an på hindret så vi kom över, sen hoppade vi hela banan och trots att Ragge inte var nån stjärna på avstånd hoppade han hellre än bra och jag har för mig att det nästan gick bra. Sen vägrade vi en gång på sista hindret (som jag minns det) och då blåste de av oss helt. Jag har inget minne av att vara besviken. Mamma kanske kan måla upp en annan historia, jag plockar bara brottstycken. Men som jag minns det var det en kul grej.

 

Den seriösaste tävlingen i mitt minne är en ridlägertävling, ett par år innan, på Ponderosa 4H gård i Stråkanäs utanför Kalix. Det skulle bli mitt sista ridläger (det visste jag inte då) och jag hade kärat ner mig i min första ridtravare, Finstrimma. Hon var en extremt välriden ridtravare, kanske för att hon var ridskolehäst, men hon var så fin och ändå gick det undan som attan. Varje läger avslutades med en hopptävling. Jag var i den bra gruppen av två och slog en av mina två tuffaste konkurrenter; min lägerbästis Jenny på Ama Cindor. Strimma och jag var först när det var ett ekipage kvar. Sen blev vi slagna på mållinjen av Erica & Timong, en D-ponny som var snabb som en vessla. Men jag log störst. Vår ledare Lisa gav oss den hemmagjorda blå rosetten och flinade när hon fäste den och sa "Du ler ju större än solen". Aldrig har det väl funnits en gladare tvåa.

 

 

Jag & Strimma får vår rosett.

 

 

Vackra tjejen i vår fina blå rosett!

 

Ibland undrar jag. Om vi bott i Hertsön istället för Bensbyn, om jag vart i stallet varje dag och tävlat i alla tävlingar. Jag såg ju anslagen om dom. Skulle jag vart bra då? Jag tror jag skulle vart rätt bra. Jag var så orädd då. Men jag fick aldrig nån ponny som ung. Jag fick alltid stöd i mitt intresse men det fick stanna där. Även om jag fått en ponny bodde vi för långt från ridskolan. Min mamma red som ung men mina föräldrar var aldrig ponnyföräldrar. De fanns där men det engagemang och de pengar som behöver läggas in, det fanns inte. I synnerhet inte efter skilsmässan när jag dessutom fick sluta rida på ridskolan. Och även om det inte hade hänt, även om jag fått ponny som fem och haft ponnyföräldrar med massa pengar som skjutsat mig till tävlingar varje helg.. så hade vi ändå bott i Norrland och inte i Skåne. Inga tävlingar. Inga resor till några ponny-SM. Förutsättningarna är mer än talang och en bra häst. 

 

Har jag nånsin undrat så inser jag idag när jag ser på nya tv-programmet Ryttareliten, att jag intet missat. Jag tror aldrig jag trott det, men det är ändå skönt att veta. Nu hade jag aldrig kommit så långt, men jag förlorade inget på att inte prova. Det känns skönt att veta att min väg, som ensam på ridskolan, genom ridtravare istället för elitponnys och halvblod, som enbart medryttare genom ignoranta och trångsynta hästägare, är den bästa vägen jag kunde gått. Inte en sekund ångrar jag all den lärdom det gett mig, lärdom jag kanske aldrig fått på samma sätt om jag fått en ponny som tio. Nu säger jag inte att man inte kunde få den ändå, men i min egen historia skulle jag inte skriva om ett kapitel när man ser tillbaka. Kanske en paragraf här och där men inget som ändrar historien. Det var dock ett vanisnnigt intressant program, missa heller inte den i mitt tycke något mer hästintressanta webbserien Ryttareliten: Stallet som handlar om hästskötarna (på SVT Play)! Det är tyvärr kortare avsnitt men det första var väldigt bra!

 

TV-programmet gjorde mig även sugen på att tävla, just för att jag aldrig vill tävla så som det ser ut där. Mer än någonsin cementerade programmet hur mycket jag gör detta för kul, och hur mycket jag faktiskt inte kommer bry mig om någon placering i sommar. Framför allt ska vi bara ha det så jävla KUL på Rikset! (Jag är dock helt livrädd att vi ska göra en "Tornesch" innan och att hon typ ska bli dålig just innan så vi inte kan åka. Det går ju så snabbt och kan hända i hage likväl som när man rider.)

Åh var ska man ta vägen mellan att Kent släpper sin nya låt La Belle Epoque på onsdag och att dagens snabbimproviserade Trabträning gick KANON? :D Kom ut med sikte på att rida ut men läste i boken att hon markerat och vart varm runt kronranden på ena framhoven och när jag tog in henne var hon fortfarande det. Eller ja, typ ljummen men klart varmare än övriga hovar. Hon markerade dock ingenting och tog bra steg så då gick vi upp till banan och övande lite Trab. Först kollade jag henne lite extra i benet men när allt såg bra ut lämnade jag henne i ground tie och hämtade en bom och en matta. Hon var inte helt bekväm när jag kom med dom men stod still. Duktig!

 

Sen gick vi bara över bommen ett par gånger. Mattan var vikt ett par gånger och hon fick först lukta på den, fnorkade och tog båge runt den. Då vecklade jag ut mattan helt och så gick vi över, det gick bra. Stannade, berömde, upprepade. Växlade hela tiden bom & matta. Efter ett tag övade vi även att stanna över bommen. Hon var helt uppenbart inte bekväm med det, men stannade, även när jag skulle springa ifrån och fota.

 

Är på bättre humör idag men har inte planerat nåt för banan så jag tror ändå vi rider ut idag. Eftersom vi red med sällskap i lördags skulle jag vilja känna igenom henne själv, blir aldrig samma sak med någon som när man rider själv tycker jag. Dessutom känns det extra meckigt med banan när det är mörkt, trots att vi har bra ljus där. Sitter väl mest i min skalle antar jag men känns extra stressigt att hinna med att dra fram grejer på en måndag när jag har en buss att passa.

 

Kanske på fredag. Fördelen med fredagar är ju att jag har lördagar med och oftast är ute på morgonen då = om jag inte hinner städa efter mig på banan på fredag kväll kan jag göra det på lördag morgon utan att nån behöver bli irri. Hade jag egen bil spelade det ju roll, men.. måste dock fundera ut vad jag ska göra då, för jag måste ha plan när jag rider på banan, annars blir det bara pannkaka. Och sen, som alltid, beror det på hennes humör. Det gick ju kanon i lördags men än är inte fällningsperioden över.

 

 

Glatt för idag är att min anmälan till Rikset är mottagen och att jag bokat in en CR-träning med Emelie den 29/3!

 

Nu har jag tre veckor på mig att fundera på vad jag vill ha ut av den :) men hon sa att hon kunde hjälpa med hoppning också så jag tror vi kör på det eftersom de inte erbjuder privatlektioner i hoppning på Sättra (och Emelie är nog ändå bättre och mer likt hur vi rider än hur de lär ut där). Jag kommer nog inte ha råd med jättemånga lektioner för Emelie innan Rikset men förhoppningsvis efter.

 

Sen rider jag ju dock "bara" 3 ggr i veckan så det måste ju finnas tid att öva också. Varannan eller var tredje vecka är helt OK och snällare mot min plånbok om jag inte hittar nån mer i stallet som vill rida för henne.

En av anledningarna till att jag var arg igår var att jag kom över ett inlägg där folk skrev om hur dåliga alla medryttare är. Normalt brukar jag bara klicka bort sånt för jag vet att det inte gäller mig, men just igår när jag var så irriterad retade det mig extra. Jag har flera gånger, i flera stall, blivit behandlad som en andra klassens medborgare för att jag inte köpt mig en egen häst. Det har för det mesta inte hänt i Runsa. Idag finns det ingen sån hästägare i Runsa utan alla är jättegulliga oavsett vems namn som står på skylten.

 

Jag har aldrig någonsin fått sparken eller ens fått skäll som medryttare, alla mina hästägare har mig veterligen tyckt om mig och jag har bara slutat för att de flyttat eller hästen pensionerats. Jag har alltid betalat i vuxen ålder och jag ställer alltid upp om jag kan. Jag tar utsläpp, jag är med och mockar ut sommarhagar, sommarskrubbar stall, hjälper andra i stallet med deras hästar vid behov, jag har aldrig sagt att jag inte kan rida för att det regnar utan åker tvärtom ofta ut även om jag är sjuk. Jag har alltid ridit hästarna som de ska ridas och har aldrig "ridit sönder" någon. Jag slarvar inte bort saker och jag skulle aldrig sätta upp någon jag känner på hästen utan ägarens tillåtelse. Heller har jag aldrig ridit för tränare och jag skulle aldrig tävla utan hästägarens tillåtelse. Ingenting har nånsin gått sönder för att jag vart oaktsam och skulle det mot förmodan ske skulle jag ersätta det. Jag tror jag blivit tillsagd 2 gånger senaste 8 åren; en gång för att en 13-åring i stallet blev förskräckt när jag kallade hästen typ "jävla hamburgare" när han inte vill komma i hagen (och då höll min hästägare på att kikna av skratt och det var mer ett "det vore kanske bra om du inte.."), och när jag just börjat på Rauen påpekade nån att jag satt skydden bak & fram, och jag kunde inte skydd då så det var lite pinsamt men inget grovt.

 

 

Jag & fina Lucas 2007

 

Därför tar jag inte åt mig när folk skriver om alla dessa oseriösa medryttare, och om exemplen ovan (som jag tagit från div forum & trådar). Jag tvekar absolut inte på att de existerar, men jag är trött på att dras över en kam med dom. Jag har fått beröm och jag har inte fått beröm som medryttare, jag har fått födelsedagspresenter & julklappar och jag har inte fått det. Jag har haft nära och jag har haft extremt ytlig kontakt med ägarna - men alltid bra. Jag förväntar mig inga tack och presenter. Man behöver inte vara bästis med alla (även om det blir roligare om man är ett team). Det bästa tack jag kan få är genom att få ansvar. Det kanske ni känner igen från jobbet. Gör man ett bra jobb får man förhoppningsvis större ansvar eller blir påtänkt när något nytt ska ske. Jag får rida Honey för Emelie och jag får tävla Honey i Rikset. Självklart har jag frågat Johanna innan jag nånsin gjort det, och skrivit om det här, och att Johanna låter mig göra det är för mig ett bevis på att hon litar på att jag kan ta hand om Honey på bästa sätt. Jag är jättetacksam för att hon ger mig den platsen och det ansvaret.

Men jag förstår. Har man nån som inte gör som ovan skulle inte jag heller som hästägare släppa iväg folk. Men jag är inte som dom. Jag skriver inte om exakt allt jag frågar Johanna om men det betyder inte att jag inte gör det. Jag sätter inte på Honey ett annat täcke utan att fråga Johanna först. Jag kanske är lite övernitisk men det är hennes häst och jag tar bara egna beslut om sådana ändringar om jag absolut inte får tag i henne. Jag är väldigt mån om respekten, "with great power comes great responsibility" som Spindelmannen säger. Jag får stort svängrum och med det kommer stort ansvar.

 

Jag tycker det är väldigt tråkigt att fler medryttare inte kan ta större ansvar och det är tråkigt att så många drar oss i skiten. Jag har flera gånger fått höra att medryttare som jag inte växer på trän och jag vet att jag är uppskattad. Och jag vet att fler medryttare är det. Tycker bara det är så tråkigt att man aldrig får läsa forumtrådar om hur bra folk tycker sina medryttare är, utan bara om hur dåliga alla är.

Åh jo och vi lasttränade en gång igår! Maria & Gregor hade lånat släp för att träna Pålle och det stod kvar när vi kom hem så när jag ledde ut henne gick vi dit. Jag red runt det innan vi red ut för att öva henne runt okända saker och det gick jättebra!

 

Jag gick bara rätt in och hon stannade och nosade lite på lämmeln. Sen tog jag nåt steg tillbaka och lockade på henne, då klev hon på utan konstigheter. Det låg lite morotbitar där efter M&G's träning så hon fick en sån som beröm, sen gick vi ut från sida/framutgången. Hon tyckte nog att det var lite konstigt för det gick lite snabbt, men allt gick bra!

 

Hon är så duktig, men det kändes bra att ha gjort det mest för mig som aldrig lett in henne i en transport förr. Hon var väldigt cool & odramatisk.

Nu har jag skickat anmälan till Rikset, aaah! Som jag berättat i respektive klass inlägg blev det;

 

D v s ingen löshoppning. Än. Man har på sig till sista anmälningsdag att ändra sig (30 april) men jag tror bara att det händer om jag känner att 1. hon har mer självförtroende för hoppning vid valborg och 2. om Malin till 100% säkerhet kommer med, så jag vet att jag har hjälp. Men som sagt, gråter ej blod över det så även om det inte blir av gör det inget. Då kanske jag kan lära mig till 2015.. ;)

 

Klasserna låter så mesiga när de står uppradade sådär men det är vad jag känner att vi båda är redo för nu. Vi hade kanske kunnat skippa LE men det är å andra sidan enda klassen som möjligtvis kan gå bra haha ;) Hon är ju nästan helt igång nu så snart kan vi nog börja öva saker också. Om det mot all förmodan skulle gå som en dröm att hoppa kanske man skulle kunna gå upp till 60 i hoppning men händer det blir jag förvånad, där är vi på nivå 0 båda två just nu. Dressyren känns bara löjlig att försöka mer på, hon var inte helt klar i galoppen för två veckor sedan, då behöver man inte börja bråka med en galopp hon inte kan ta bara för att. Svår klass i Trab (en gren vi aldrig testat) känns också bara löjligt så nej, detta lilla mesiga blir så bra så. 

 

Om hon bara har utställning på lördagen kan vi dessutom rida ut och chilla den dagen inför hoppningen dagen därpå. Och: Rider man mesklasserna får man starta först, så då kanske vi kan åka hem tidigare för att undvika stress med att lämna tillbaka transporten. Tävlar vi inte meeting behöver man ju inte vänta (som om vi skulle haft en chans ändå).

Trab [Trabb] är Ridtavarförbundets egen gren och är som en mix mellan Bruksridning och Westernridningens Trail. Det finns 30 olika Trabmoment men vissa är vikta för svår & medelsvår klass. Vi skulle nästan kunna klara svår men eftersom jag inte tävlat i detta börjar vi på lätt denna gång. I lätt klass är det 6-7 moment utöver funktionskontroll av utrustning, häst & uppsittning. Halt & ryggning är obligatoriskt. Eftersom vi har Westernryttare i stallet finns mycket leksaker på gården, så vi kommer kunna öva mycket med leksaker.

 

 

- Övningen "platta", då hästen ska sätta minst mer än en halv hov på en platta eller ett lock. Honey gillar inte att stoppa fötterna på okända saker.

- Göra halt över bom. Går inte idag men har ej övat från marken.

- Passera föremål (t ex paraply, soptunna, vattenslang). Kan funka, kan gå åt h-e.

- Presenning. Gick förra året, går nog med övning. 

- Vattenhinder

- Bro 

- Mina nerver (så jag inte jagar upp henne om jag tror hon ska vara spänd, t ex vid oikänt föremål)

 

Platta & Vatten känns svårast. Ifjol var bara platta med i lätt klass av dom två, men man vet aldrig vilka det ska bli. Gemensamt för alla dessa är att vi kommer öva dom från marken först, från ryggen sen. Halt över bom, passera föremål & pressening tror jag ska gå med övning hemma. Bro beror på hur den ser ut men hon gillar varken vanliga eller våran hemmasnickrade..

 

Det gör åter igen inget med placering här, det ska bara bli kul att vara med i detta.

Övriga moment borde vi greja, men ska ändå öva på. Mer om dom i ett annat inlägg.

 

Ifjol när jag byggde en bruksridningsbana. Då gick det jättebra med pressening!

 

Två inlägg från (Hoppningen &) Traben förra året; ett & två

När jag red "andra" Honey tänkte jag rätt mycket på hämtning i hagen. Ungefär samtidigt var det både Ponnyakuten och så tror jag jag upptäckt Elviras blogg och så tänkte jag mycket på det där att hästen ska vilja följa med mig. Han kunde sjunka ner med alla fyra som en ponny bara sådär, men efter ett halvår kom han (oftast) om jag ropade in i hagen. (Tänker att det säkert är lite lättare med valacker) Då var jag noga med att stanna nån meter ifrån och låta honom komma till mig. Men idag tänkte jag på saken och det har jag nästan aldrig gjort med henne, ens sen jag kom tillbaka. "Lustigt" hur man går in i vanor. Igår och idag har jag stannat en bit ifrån och låtit henne ta två steg mot mig och då har det vart lättare. Sen funkar det väl inte alla gånger men det är en positivare start.

 

Det var så skönt att äntligen komma till stallet igår. Hon hade EQute i förrgår och skulle därför skrittas igår men jag hade lite träningsvärk så det gjorde inget. Skrittade ute nästan en timme, först var hon surig och ville inte att jag skulle sitta upp, när vi kom hem satt jag av och satt sen upp igen och då var det inga problem. Åkte mest häst men övande lite halter iallafall.

 

Idag red vi ut med Helena & Sudden + Josephine/Grann. Det är inte favvokombon för henne men så länge hon fick gå först gick det bra. De är inte de snabbaste hästarna så hon hamnar före men det passade oss rätt bra. Först red vi Gtorp/Upplandsleden till Manilla och sen till vändplan där. Trav upp för backen var jobbigt + lite till. Sista biten testade vi galopp men det blev lite studs & bock & skutt. Berodde nog mest på vårkänslor/ojämn väg/blåsigt ute så jag skrattade mest och hoppade med. Eftersom vi fick vänta in Grann & Sudden red vi på en volt på vändplan och jag gjorde fattningar i höger. Oklart om hon tog höger för jag bröt nästan direkt för att det bara skulle vara fattningar men det borde vart det. Gick inte alltid, så det borde vara ett tecken på att det var svårt = rätt. Sen skrittade vi genom skogen tillbaka och så körde jag lite skritt/trav-övergångar. Gick bättre efter backen än före men var riktigt nöjd. Sen tog vi Upplandsleden tillbaka och sen varggropen.

 

På varggropen red jag utan stigbyglar och försökte stämpla fast händerna vid sadeln på lång tygel och vända henne enbart med sits och i nödfall ben. Gick JÄTTEbra! Riktigt duktig. När vi kom ut från stigen hoppade jag av och ledde henne upp till stallet, inte så långt som jag tänkt leda/skritta av men man måste börja nånstans. Bra lugna två pass. Eventuellt kör vi på banan på måndag, hennes humör får styra. Den börjar vara torr nu så jag ska försöka få ut Emelie (efter 25:e). En tjej från granndistriktet i Ridtravarförbundet kan också komma ut för Trabträning, så jag ska försöka få till en Trabträning med henne, vore jättekul! Synd att Trailträningarna på Wiggeby flyttat, Trail & Trab är ju väldigt lika så det hade vart perfekt, men men! Kan Marie komma ut så är det kanon, jag skulle gärna öva det för nån!

 

Slockande efter bad hemma och sov flera timmar sen. Det är ganska tydligt tecken på att jag inte är helt frisk (har lite astmahosta än) men känner mig pigg normalt iallafall!

Lägsta hoppklassen är 40 cm. Den är vår. Absolut inget mer. Nästa är 60 men nej. Vi har hoppat två gånger tillsammans i skrivande stund (oväntade skutt i skogen ej inräknade), ett par över ett kanske 20 cm stort kryss och ett par gånger för några år sen över kanske.. 50-60? Då var jag så osäker och hade för långa läder så det blev mest pannkaka. Så även om vi måste trava oss runt 40-banan är jag nöjd bara vi gör det. Vi kan komma sist, det går jättebra. Grejar vi en 40cm bana om 3 månader är det en vinst i sig.

 

- Mina nerver. Hon har egentligen inga problem att hoppa och har löshoppat en del med sin förra medryttare (vill jag minnas iaf, har för mig att jag sett kort på det) men då varken jag eller Johanna brytt oss om att hoppa tills nu behöver hon stöd, så jag får inte paja det genom att vara nervös. 

 

Eftersom vi inte börjat träna alls än ser jag inga fler utmaningar just nu. De finns säkert men de blir nog mer uppenbara sen i sånt fall. Jobbar vi med kondis & styrka ute så går nog detta bra. Min plan nu är att öva bommar, kanske lite markarbete, tempot i galoppen - men främst först vänja oss så det inte blir nån grej, och att jag ska hitta balansen. Tveksamt om vi ens gör nån "bana" innan vi åker. Jag tror defenitivit hon orkar hoppa 6st 40cm-hinder i trav så det är grunder vi ska öva. Och rida för Emelie så fort det går, om jag har råd..

 

 

Jag hade hoppats att denna inte skulle vara med och är inte säker på om jag vill göra detta eller ej. Försökte få tips och alla säger att man behöver en vän med, men det är ju inte säkert att Malin kommer så jag vet inte.. Såhär såg det ut sist vi försökte helt själva.. Och detta är även varför jag inte gråter blod om det inte blir nån löshoppning.. ;) Jag & Johanna bestämde idag att testa löshoppa henne nån dag så jag suger på den karamellen lite. 

 

Älskar när hon blir taggad i videon och börjar trava när jag leder henne, söt.

 

Två inlägg från hoppningen (& Traben) förra året; ett & två

I utställningen bedöms travarna efter just vad de är. Även om rastyp, skritt, trav & exteriör är viktig tar man i akt att de är travare och inte avlade som ridhästar, men utöver det bedöms även ridbarhetstypen. Detta är nog klassen jag är mest förväntansfull över, för jag är intresserad av just exteriör och sånt och det ska bli så väldigt kul att få höra vad nån med kunskap tycker om henne. (Bara så tråkigt att Johanna inte kommer vara med men jag ska försöka förmedla allt till henne)  

 

- Jag. Jag har aldrig visat en häst, ens för en veterinär, och nu var domaren förra året visserligen lite överkvalificerad enligt vad jag hört men det var en del kritik över visandet förra året så jag är lite nervös där. Det är nog nåt vi kan komma att öva på. Gjorde det en gång förra våren bara på kul men jag ska nog öva lite mer nu.

 

Annars går ju detta inte att öva på så mycket. Hon är som hon är och hon kommer inte vara supermuskulös då men lite iallafall. Ska bli så intressant. Om Cicci följer med som groom ska jag försöka tvinga henne att filma :)

 

Blogginlägg från utställningen förra året (då det även var löshoppning); ett & två

HerrHoney fick bra betyg i uställningen förra året och blev 2:a i sin klass (tror jag det var).

Proppen ute = planeringen kickades upp i 190 = galopperande FB-chatt med Malin haha ;) Gjorde en snabb överslagsräkning på kostnader och ujjjj det var ingen billig historia detta

 

Meetingpris för alla 5 klasser 850:-

Jag vill vara med i en extra dressyrklass 200:-

(ev skippar jag meeting men då blir det bara 50:- billigare eftersom jag ändå vill göra 3 + 2 dressyr och man får en klass "gratis" i meetingpriset, annars är det 200/klass)

Adminavgift 150:-

Stallavgift 650:-

Hotell ca 1500:-

Hyra B-korts buss (1200:-/dygn, fått 1 dygn gratis = 2400:- el 3600:- beroende på hur de räknar dygnen/hur snälla de är)

Bensin 1000:- (? ingen aning vad bussen drar..)

Mat 500:-

7250:- el 8450:- landar alltså summan på, minus oförutsedda kostnader och när jag inte vet vad bensinen går på samt ev annat jag ska köpa innan. Om Malin inte följer med (hon kejsarsnittades i Feb så det är om hon inte hinner läka) & Cicci inte hänger på så kör jag på tält på plats, alt sova i bussen, och då är det gratis. Fast jag ser hellre att de är med :)

 

Men även om det blir dyraste prislappen gör det inget. Ett normalt nördevent jag åker på i England går på runt 10 allt som allt (hotell flyg boende transfer dyr hotellmat foton med gäster kostymer till eventet etc etc) Detta är det enda jag ska göra i sommar, ska inte ha nån semester annat än detta så då kan det få kosta. Eg är det helt crazy att betala detta när man inte ens har en suck att vinna, men det är hela grejen som är kul så då får det vara så. Har sett fram emot detta ett år, så det ska mycket till om jag ska skippa detta. Det dyraste är helt klart bussen men 1) dels ser jag inga alternativ för dels om jag hyr en vanlig finka måste jag ha bil och dels så ska buss vara lättare om man inte är van och 2) så skulle det bli billigare om man var med i färre klasser - men betalar jag 3-4 tusen i transport & boende ska jag fan tävla också! ;)

 

Enda är att jag nog inte kommer kunna få nån bil till i sommar men så får det vara. Att Kent ska turnéra vill jag inte ens tänka på men det blir nog det som får lida utöver sparanet till bil. Nästa sak jag ska göra sen är London med mamma men det är i slutet av November. Sorry för denna post, hatar eg att skriva om pengar men jag behövde bara skriva ner detta för mig själv också.

Jag tänker alltså just nu att vi ska rida Lätt E och förmodligen Lätt D i dressyren. Från LC måste man ta höger galopp just innan man gör en volt och hade hon vart helt igång sedan länge hade jag kanske vågat riskera poängen för fattningen och låtit henne ta den på volten, men det känns menlöst nu.

 

För er som inte är hästmänniskor funkar det alltså så att E är lättast och A är svårast. E & D är verkligen baby och knappt nåt man tävlar i inom SvRF. De lätta klasserna innehåller ganska basic övningar. Kommer man vidare rider man medelsvåra klasser: C-A samt "S:t Georges". Efter det kallas det Intermediare I och II samt Grand Prix, och det är det ni ser i OS. Eller som som min kompis Carin uttrycker det "är det när dom tar tjohoppsansteg?" ;) 

 

LE:0 innefattar fri skitt, mellanskritt & två volter. Det är liksom babyprogrammet. 

LD:1 innefattar arbetstrav, 2x 20metervolter, en halt (dvs utöver de två i början/slutet till domaren som ingår i alla program), trav med förlängt steg, mellanskritt & fri skritt.

 

(Detta är Ridtravarförbundets program, innehållet kan skilja sig i SvRF, det har jag inte koll på) Dressyr är, precis som konståkning, simhopp & gymnastik, en bedömningssport. Det kan finnas en eller flera domare som bedömer varje moment av programmet enligt samma program man studerat in. Varje moment betygssätts mellan 1-10;

0. Ej utförd (helt misslyckad)
1. Mycket dåligt
2. Dåligt
3. Ganska dåligt
4. Ej fullt godkänt
5. Med tvekan godkänt
6. Godkänd
7. Ganska bra
8. Bra
9. Mycket bra
10. Utmärkt

 

När du ridit klart ditt program så räknas poängen ihop och man räknar ut procenten av maxpoängen. Detta görs genom att slå samman poängen & dela med maxpoängen för hela programmet. Av den siffran räknas en procentsats ut. Om man fått t ex 178 poäng av 280, tar du 178/280 som blir 0,6357. Flyttar du decimalen två steg har du fått procenten 63,57%. 60% är godkänt (jmfr med att 6 poäng är godkänt) men 50% är väl OK. 100% existrerar knappt. 2013 slog Charlotte Dujardin sitt eget världsrekord på Valegro när de red ihop 85,942 procent på EM i Herning.

- Honeys humör. Hon är ett stoigt sto och på dåliga dagar går det bara inte. Har hon en sur dag på fredagen kommer jag försöka rida fram henne lite längre så hon är varm, samt innan försöka se till att hon fått all mat hon vill ha. Går det inte alls i LE är det ingen idé i LD.

- Halt, förlängt steg & övergångar. Detta och tempoväxlingar är det jag kommer försöka fokusera på i vår eftersom det dessutom stärker henne i det "normala" arbetet att få igång henne. Men jag tror egentligen inte att dessa blir nåt problem vid det laget, om hon bara håller humöret i schack.

- Hörnen (hon vill gärna falla in)

 

Vi kommer alltså inte öva så mycket dressyrspecifikt utan så länge vi rider som vi gör så kommer det nog ändå, allt hänger på att hon orkar. När banan ser bättre ut ska jag försöka filma (ni får förmodligen inte se det, haha) så jag kan se bättre hur det ser ut. Vi kanske övar halter & hörn lite där men resten är det nästan bättre att vi övar på ute. Vi kommer öva cavaletti för hoppningen och det kommer nog även hjälpa för de förlängda stegen men ska jag vara ärlig tror jag det lika gärna kan bli ökad trav där ;)

 

Två inlägg från dressyren förra året; ett & två

Proppen har kommit! Nu blir det planering i helgen! :)

..skulle jag vilja ha en häst av nån av dessa raser;

 

 

En sak som verkligen är nervöst inför Rikset är att köra ner henne. Jag skulle aldrig åka långt, men Vingåker känns OK, tar ca 2 1/2 timme med vanlig bil så jag kanske får räkna lite längre. Jag har dessutom kört till Eskilstuna en bit av samma väg jag ska ta, så det känns också bra att veta ungefär hur vägen är. Tror mesta nervositeten är skapad av mig själv, om man googlar lite så säger alla säger att tar man det bara lugnt går det bra och det tror jag med. Ska hyra en b-kortsbuss så fort proppen kommer (så jag kan uppskatta tiden), det är klart resans dyraste utgift och det pausar bilsparandet lite men så får det vara. Jag hörde av mig redan när infon kom och blev då lovad lite rabatt för att jag var ute tidigt, hoppas det gäller även nu ;)

 

Det som är bra med b-kortsbussarna är att hästarna verkar stå stadigt i dom (baklänges, hur det nu är mer bekvämt), jag tror de har Theaultbussar och i sånt fall är de automat också. De ska vara väldigt lätta att köra även för ovana. Honey brukar inte krångla vid släp (tror jag) och har åkt iallafall ett par gånger de senaste 2 åren och så brukade Johanna ta henne till Jälla ibland och jag har aldrig hört om problem så den biten är nog OK. Jag var med när vi åkte på sommarbete i Sigtuna för 2 år sen och då var hon jättecool, både att lasta & när vi kom dit. Så det är mest mig själv. Men det är just därför jag vill åka ner en dag innan på torsdagen så man inte har bråttom.

 

Åker man mer än 50km med hästen måste man kolla till den minst varannan timme och det är inget jag har problem med. Enköping (där hon f ö stod på foder) är halvvägs så där blir det perfekt att kolla till henne. Så det kommer nog gå bra! Men pirrigt. Jag har åkt lite transport så jag känner ändå att jag har koll där. Blir säkert tusen gånger lättare upp än ner, måste bara "förlora oskulden". Hoppas även få med mig Cicci ner som groom till Rikset (det skulle vara så kul) och skulle även vara otroligt skönt att ha med en annan hästkunnig just då, oavsett om hon kör egen bil el åker med. Ja nä men det blir nog bra, bara nerver. Kommer sluta med att jag kör typ 50 hela vägen HAHA ;) Elfstrands skrev nyligen ett inlägg om att köra transport och det börjar kännas lite lättare ju mer jag ställer in mig mentalt på att det kommer gå bra.

 

B-kortslastbilen från Theault, finns såklart flera liknande från andra märken. Drömmen skulle ju vara att ha en egen sånhär men har hört att de är väldigt dyra i drift (utöver att de kostar som en elithäst att köpa..)

Det är rätt skönt att ha slöa dagar hemma efter full rulle. Ligga i soffan och äta nachochips och guacamolesubstitut till middag framför Oscarsgalan på iPhone. Det tackas och gråts och det blir så att man tänker på saker man är tacksam över. Slutar aldrig vara tacksam över att jag får rida Honey. Fina tjejen. Tänker på alla er som äger era egna hästar och undrar om man är tacksam för att man har dom, dag ut och dag in. Jag kan se på min katt och bli helt gråtfärdig för att han finns hos mig. Längtar jättemycket till på fredag. Till på lördag. 

 

Satt och tittade i bloggen ett år tillbaka. Snart ett år sedan jag tog beslutet. Levt med det så overkligt länge nu. Känns märkligt. Minns pirret då. Nu känns det normalt. Nej lite pirrigt nu igen. Sagt det till några få. Långt ifrån alla. Men när ska det ske? Nej nu ska jag sluta vara luddig.

 

 

Sötbuttan denna tid förra året. Uj vad kallt det var då.

 

menkanproppenkommadåååå.

Gud så intressant! Här är en video om magsår hos hästar, som man läser allt mer om. Linda skrev ett jättebra inlägg om det tidigare.

 

Jag brukar inte tycka att Horze har så mycket, vissa grejer bara. Johanna brukar dock ofta hitta fina saker till Honey där och i deras vårkollektion fanns mycket fint!

 

Jag har haft så kul när jag var i England så det känns som att jag vart borta längre än vad jag har. Där är det vår och det är lite snopet att komma hem till temperaturbaletten runt nollan, men nu har jag hopp om livet iallafall. Och är pepp men på ett lugnare sätt om Rikset, nu vill jag att proppen ska komma men jag känner mig mer cool om det. 

 

Just nu längtar jag mest av allt till att ridbanan ska bli bra så man kan rida där. Eller ja, mest av allt längtar jag till fredag så jag får träffa Honey såklart. Men ridmässigt. Vill börja rida för Emelie också. Köpte tre hästtidningar för mina sista pund på Heathrow, det ska bli intressant att läsa dom och se om det är några skillnader. (Var för trött för att läsa dom på planet)

 

Nu är jag hemma! Jag ska dock inte ha Honey idag; somnade 01, upp 04, åka till Heathrow, var väl hemma efter 12 nånstans. Har packat upp men nu ligger jag med kisse på magen och vilar. Ska ändå försöka att inte sova så jag inte vänder dygnet. I England är det vår och jag hade liksom förträngt att det inte var det hemma med.. Men nu är det ju Mars iallafall! 

 

Inte superpepp på att vara hemma men jag har haft problem med hotellet så det är skönt att komma därifrån, och så är det skönt att vara med Joe. Och så saknar jag Honey! Är en vecka sen sist och först på fredag är det dags.. Men jag hade aldrig orkat idag.

 

Haha här har ni lite "hästrelaterat" nörderi. Hästfolket Dothraki i Game of Thrones, här i form av mina kompisar Steve & Susie som Khal Drogo & Daenerys :)

 

 

"Riktiga" Drogo & Dany

 

Nu är jag i England och nördar men ska ändå slänga in kortisinlägg eftersom jag ska vara med i Blogg 100 i år (kan inte länka i appen men googla om ni vill veta vad det är). Även fast jag nördnördar så var jag ändå tvungen att hoppa in på Ridtravarförbundets sida för att se om proppen kommit, men inte än. Vore nästan skönt om den kom nu så jag kunde bli lite distraherad från den. Nu ska jag snart ta lite mer foton med skådisar, vi tog nyss med Manu Bennett från Spartacus/Arrow och han är såååå snygg & trevlig. <3

 

Jag & min franska kompis Emeline (i vår engelska kompis Susies peruk).