Peder Fredricsson som är en av våra bästa hoppryttare har på senare tid börjat intressera sig för Horsemanship. Lisen har skrivit om det lite i sin blogg och de pratar även om det i Ryttarpodden lite. Här är bild på Peder med sin fina HM Sibon i repgrimma (inte för att det behöver vara lika med NH men man ser inte ofta hoppryttare med repgrimmor på sina hästar).
Jag har inte supermånga förebilder inom ridsporten men Peder & Lisen är definitivt två av mina största! Blir konstant kär i dom bara dom öppnar munnen. En av mina största hästönskedrömmar är att träna för Lisen. Fan vad häftigt det vore!
När jag traskade upp mot stallet vid tretiden slog det mig; fan. Det är torsdag. Jag har lovat att kvällsa de torsdagar jag har honom för det är M's kvällsdag i stallschemat. SMS:ade men fick inget svar så jag tänkte att jag gör det jag gör och i värsta fall får jag väl komma tillbaka. Nu blev det dock så att jag var så långsam, förmodligen för att jag var sjuk, så klockan hann rinna iväg ordentligt innan jag blev klar, så det löste sig iallafall utan att jag behövde bussa flera omgångar.
Han hade riktigt grisig box så jag fyllde på med en ny pelletspåse och lusernhinken hade massa fastfruset i botten så det blev extra lite fix i och med det. När jag tog in honom stod Mina i gången och då var han lugn och stod löst utan problem (bara några småkorrningar), sen när hon fick gå ut blev han lite gnäggig och ropade men jag lät honom hållas och höll bara i honom och rättade till när han blev för stissig. Efter ett tag sänkte han nacken lite mer och då berömde jag honom, sen slappnade han av mer och stod lugnt på gången, även när jag gick in i sadelkammaren och hämtade min mössa. Hade satt repet lätt runt boxdörren för säkerhets skull eftersom jag inte helt litar på att han står still och han hade stalldörren öppen bakom sig, men han stod stilla.
Söt i regnbågsrepgrimman jag fått låna av Minas ägare.
Körde en lite längre Friendly game, först med händer, sen spö och sist med en liten IKEA-kasse. Händer och spö reagerade han inte nämnvärt på. Öronen är aldrig en hit men man får ta i dom, bara inte pilla för djupt. IKEA-kassen däremot var lite jobbigare. Han var inte rädd men han accepterade den inte heller helt, så vi började med att nosa, sen drog jag den zon för zon tills vi gått igenom alla. Väster sida gick rätt snabbt, när mulen och ansiktet var avklarade accepterade han resten av kroppen utan problem, men höll koll hela tiden. Vi fick jobba en betydligt längre stund med höger sida för både mule & resten av ansiktet innan han appecterade den där, men när vi väl kommit förbi var resten inget problem. Han tänkte en hel del under tiden så det var ju positivt.
Porcupine går väl fortfarande.. sådär. Det går bra när han är fokuserad och lyssnar, men inte alls när han tappar koncentrationen och ska titta på bilarna på vägen, eller bara skiter i det och tjurar. Jobbade ett tag men ville inte nöta för länge så när vi hade haft hysade förflyttningar från båda håll slutade jag. Lite följa john på väg ut, ofta släpper han allt när man ska gå hem så då är det bra med den så han får vakna till lite. Nu hade jag dessutom ett spö och en plastkasse att irritera med när han stannade för nära och det räckte med en gång så lyssnade han sen. Dessutom tycker jag han svarar bättre på mitt "hästkroppsspråk" nu dvs jag vill kunna bara halvvända mig om och blänga på honom när han kommer för nära och han lyssnade faktiskt på det när vi gick hem. Så inte helt nöjd men det gick bättre än sist iallafall.
Dock nöjd med mig själv och att jag orkade, hade nog eventuellt orkat rida också men ville inte riskera nåt. Trodde jag skulle dö när jag kom hem men känner mig faktiskt okej bortsett från en huvudvärk för att jag hostar så mycket. Känns som att det ändå blev lite bättre när jag var där, var skakis när jag åkte ut och när jag kom men sen släppte det. Om jag inte förvärras över natten ska jag rida imorgon.
Hade konstigt ont i svanskotan igår, av okänd anledning för jag minns inte att jag skadat den. Men iallafall så beslöt jag mig för att ta tillfället i akt att köra lite markträning istället. Vi började med lite följa john, halt (dvs inte stanna bredvid mig utan bakom), lite look at me, lite rygga på signal (halv yo-yo game).
Största problemet är att han blankt ignorerar mig ibland, och är lättdistraherad (flyter ut åt andra håll i följa john, kollar på annat under look at me). Man måste byta grej ofta och imponera honom och där är jag väl inte exakt. Men jag har aldrig gått nån NH-kurs utan är bara självlärd/lärt i andra hand av andra, så jag är långt ifrån nån expert och har därmed lite svårt att gå vidare. Sen körde vi i lädergrimma och vanligt grimskaft också.. och tja, det går väl men att jämföra det med repgrimma och arbetsrep är väl ungefär som att rida i Hööks gummiridstövlar jämfört med ordentliga inpassade läderridstövlar. Det funkar men det är ju inte exakt samma effekt. E & Mina körde också lite och hon erbjöd mig att bytlåna grimskaft (hon har arbetsrep) och då var det lite lättare att korrigera utan så stora rörelser.
Han fuskar också lite genom att bara böja bort halsen om jag t ex drar armen upp & ner för att han stannat för långt fram, så istället för att bli störd och rygga viker han bara bort huvudet. Först om jag sträckte repet & "viftade" backade han. Hur var det med att lära gamla hundar sitta? ;)
När vi kom in i stallet igen fick han stå lös på gången och jag blev väldigt positivt överraskad. Trots hö på hans box som han var intresserad av, och öppna boxar med hö inom hans synfält, så stod han stilla! Han tittade mycket bakåt mot dörren men på det stora hela var han mycket duktig! Sitter han helt fast är han ganska stel & svår att få kontakt med tycker jag, ska fortsätta ha honom i grimma/grimskaft på gången för jag tyckte han var lite trevligare nu. Han är ju ingen stresspelle normalt men han kändes mer avslappnad ändå, Och var väldigt nyfiken och fundersam om vad som var på G. E lånade även ut en repgrimma till mig som de inte använder på Mina! :) Hoppas få lite inspiration till markträning på Tobbeclinicen den 31:a.
