Ja, dessa djur.. Att det vart segt i en lång period nu är ju ingen hemlis, sen i somras princip har det vart nåt. Och så nu när vi börjat resan tillbaka för femtielfte gången (känns det som men det är väl tredje-fjärde egentligen) så blir det en sån där skitdag som det var i lördags. Tjurig häst. Sånt är tungt nog som hästägare, men jag som inte är det.. I lördags så var jag så trött & less på allt efter en tung jobbvecka och så det tjafs som hände.. då är den lilla dumma frågan "varför rider jag den här hästen?" inte långt borta. Men jag VET ju att det bara är ett otursstråk just nu, pälssättning, det blir bättre. Men ändå. Det känns tungt. Och så plötsligt kommer dagar som igår.

J kom ner och vi pratade lite, vi är båda överens om att det nog bara sitter i huvudet på henne och hon berättade även att Honey hade tjurat mycket med vägar och vart man skulle rida när hon kom. Jag har ju kommit in nu senare när hon är mycket bättre än vad hon varit, så jag har ju inte känt av det alls, men det kändes bra att höra. Brallningarna kan hon ha nån gång i halvåret sa hon också och när jag tänker på det hade hon en period i våras när det var bakhovar i luften i princip varje dag men då tänkte jag nog bara att det var våryra, och så var hon inte på återupptrappning då, så då fick hon ju galoppera. Det kändes bra att få prata om det, ofta behöver man ju bara bolla lite!

Hon var småtjurig idag igen, men eftersom jag pratade med J (& A som kom sen) hann jag inte bry mig så mycket utan fixade henne bara och sen följde J & Tindra med oss en bit på vägen. De vände strax innan skogen och Honey gick och lyssnade och tittade efter dom. Testade ge travsignal men hon tjurade ihop så jag tänkte att det var bättre att vänta tills vi kom in i skogen. Väl där travade vi från skogsbrynet, upp för backen och hela raksträckan efter. Hon var lite tjurig först men när vi kom igång var det spetsade öron hela vägen. Lite skritt, sen trav till Göranstorp. Hon visade inga som helst tecken till att vara andfådd så vi körde ungefär samma upplägg hem. Jag red med gummibettet och satte som fokus att bromsa henne med sits enbart och bara dallra lite i tyglarna om hon hängde sig i bettet. Och det gick SÅ JÄVLA BRA.

Alltså FINASTE baby, det var verkligen ett sånt jävla hallelujah moment när allt jobbigt var glömt och allt kändes som vanligt, som innan allt segt. Det var mörkt och regnigt men det var skitsamma. Det HÄR är varför jag rider den här hästen! Hon lyssnade så himla bra på sitsen, både dit & hem, bara i början/slutet av sista traven behövde jag hjälpa till lite med tyglarna. Och hon lyssnade jättebra de gånger jag behövde rätta henne, sökte sig ner istället för att suga fast i bettet, hon fattade direkt vad jag menade och vi red på halvlånga tyglar både i skritt & trav.

Och inte en ena hov i luften.
Mycket gladare häst när vi kom hem också, efter stretch nattade jag och sen åkte jag hem och undrade om det verkligen hände på riktigt. Så himla skönt! Ibland får jag ju för mig att det är jag som är dålig, så det kändes så himla bra att vi hade så fint samspel. :)

Det är verkligen skillnad på hur bra man ser Honeys "tatuering" (frysmärkning) nu när vinterpälsen kommit..

(Ljuset är lite konstigt men hon är fortfarande brun ;))

Fyy tusan vad kallt det var ikväll, knappt nån plusgrad! MÅSTE ta ut långkalsonger och täckkläder till stallet nu, avskyr kyla normalt men jag vägrar att frysa i stallet! Där är jag alltid bäst klädd i jämförelse med resten av min tid, så jag kände mig dum idag med bara ridbyxor och höstjacka. Brr!

Honey hade stått utan täcke igår & idag och har haft ont i ryggen båda dagarna. Igår hade det räckt med att få mysa i ylletäcket men så var inte fallet idag så det blev vila. Hon var riktigt tjurig idag också men det berodde säkert på det ryggonda. Hon fick sova i fleecen och så blir det täcke på ute från och med nu, bestämde J. Känns jättebra, jag tycker det är bättre att vara proaktiv och täcka på nu än att vi behöver låta henne stå i veckor för att hon är frusen och ryggen pajar.

J kom förbi en stund med söta valpen och det kändes bra att få stämma av lite saker (om skon & hur hon mår & känns och så). Det är ju lite roligt, fastän det är personen man bör ha mest kontakt med så är ju hästägaren ofta den man träffar minst av alla i stallet som medryttare! :) Det blir ju naturligt så när man rider olika dar, men det är lite lustigt.

Har värmt mig med ett bad, nu ska jag hälla i mig en tekopp & ta en macka innan det är sängdags!

Sur pyjamastjej! :)

Red 40 minuter i skritt ikväll, med sadel idag. Sköönt! Hon känns helt som vanligt nu så det kanske är mesigt att köra på ettans växel som jag gör, jag vet inte. Hade tänkt testa trava lite idag, skon sitter än (och jag som var bombis på att den skulle bli tappsko), men hon förslog det inte själv och det var första gången på länge med sadel.. Det gick iofs bättre än vanligt att sadla och hon tycker ju bättre om att bli riden i sadel än barbacka. Men eftersom vi tror att hon fejkade skadan lite så tänker jag att just nu blir det bara "safe" riding och så det blir lite happy happy när vi rider. Hacket och 99,9% kravlöst.

Men kanske trav imorrn? Tänkte rida Manilla och då brukar det ju bli lite krut av. Svårt att veta var vi är formmässigt bara, J har gått med henne, jag har gått med henne (& skrittat senaste gångerna) och ibland springer de ju i hagen så det är ju inte som att hon stått en månad och ska sättas igång helt från noll. Blir det läge att trava imorrn får jag väl försöka känna av då helt enkelt!

Gissa vem som ska köra bil till stallet imorgon? ÄNTLIGEN!! Skulle jag bli utan bil igen, konstant, skulle jag fan behöva byta medryttarhäst. Jag vill inte sluta rida Honey men fyfaan för de busstiderna. Det funkar inte. Men förhoppningsvis ska jag inte behöva tänka på sånt på ett riktigt bra tag ännu (peppar peppar)!

Orkar inte blogga pga stressmigrän men här kommer en bild från idag, stallet är enda stället där stressen (oftast) inte bor. <3 Notera tistelhavet framför henne, allt satt i pannluggen..

Vilken toppentisdag!
Lättmockad box, och när jag kom till hagen och ropade kom Honey galopperande! Måste ju ha berott på underbara mig och inte det faktum att det var kväll och de ville komma in..? ;) Upp till stallet var det en väldigt energisk dam som knatade efter och allt såg bra ut i bakbenen, så jag beslöt mig för en barbackatur.

Hon kändes super ute, VÄLDIGT pigg dock! Vi skrittade 20 min på lång tygel mot Göranstorp, sen vände vi och hon ville trava på en gång. Jag gjorde halt för att lägga ner telefonen igen och då var hon superlarvig & tjafsig, stampade och gjorde "travarslängen", och testade ta steg framåt. Hon försökte och jag rättade och så höll vi på i säkert 5 minuter innan hon gav upp, sen blev det 20 min hemåt på halvlång tygel och ca en miljard halvhalter då hon baaaara ville trava. Men plus för att hon lyssnar så bra och framför allt för att hon VILL trava (även om det var hemåt just innan kvälls)! Det måste väl ändå vara ett bra tecken för bakbenen?

När jag kvällsat alla hästar kvällsade jag mig själv innan bussen gick hem, snällaste H bjussade på Dallassallad som jag åt i en ciabatta, och det blev till och med lite efterrätt eftersom nån lämnat en bullängd. Helt klockrent, så nu känner jag mig inte så sur över att det får bli promenad hem från stationen nu ikväll. :)

Den här veckan har jag & J stökat om hejvilt i dagarna pga diverse planer för både henne & mig, så jag ska ha Honey tisdag, torsdag, fredag. Känns lite tufft med bara vardagskvällar utan bil, men håller tummarna för att nån annan kommer vara ute sent så jag får skjuts hem. Och blir det inte så, så är det iallafall sista veckan för i helgen kör jag ner nyfixade bilen! Känns sjukt skönt!

Ommöbleringen av dagar passar mig bra idag i vilket fall, för jag är helt sinnessjukt trött och har huvudvärk + känner mig konstig i magen. Normalt brukar ju stallet rädda det mesta men idag känns det skönt att få åka hem till badkaret. Längtar dock till stallet, går det mer än 3 dar känns det alltid som att jag inte vart där på eeeevigheter.. :)