Jag tycker det är så himla fascinerande med folks olika intressen inom ridsport.
Alla olika saker man kan hitta på, och hur man kommer dit.
Jag började rida själv på shetlandsponny innan jag ens började skolan, och fick lära mig av de "stora" tjejerna i stallet. Det var väl inte så mycket ridprincip, men grunderna typ. Sen red jag på ridskola i.. jag vet inte hur många år, men från fyran till nånstans på högstadiet tror jag kanske? Måste kolla om mamma minns. Där var det ju engelskt som gällde såklart, myyyycket dressyr, hoppning ibland (mer när man blev större) och rida ut nån gång på vårkanten. Men min favorit var då hoppning. Såklart. Alla ridskoletjejers bästa grej. Fast jag var faktiskt bättre på dressyr om jag ska kolla i backspegeln.
Jag hoppar Exmoorponnyn Sandy på en ridlägertävling.
När jag var tvungen att sluta på ridskolan för att vi inte hade råd, hade jag redan Ragge som medryttarhäst (vi tävlade en hopptävling på LRK innan jag slutade, måste skriva om det nån gång!) så det gjorde inte så mycket. Jag hade ändå hoppat hyfsat högt och hade bra teknik, och dressyr upp till LA tror jag, så jag kände mig väl ganska "klar" ändå, och tyckte det var roligare att hålla på med Ragge som jag kunde göra allt på, när jag ville. Jag hade inga krav utom att ha kul. Synd bara att jag idag knappt minns nånting. Jag minns liksom bara på ett ungefär och går mycket på känslan. Ibland tänker jag att jag kanske skulle rida lite på ridskola ändå..
När jag flyttade till Stockholm och senare tog upp ridningen efter flytten, red jag Broke på ungefär samma sätt; mest ut men lite dressyr & hoppning då & då. Allt kändes kul efter flera års uppehåll, men det viktigaste var att vara med häst igen. Men när jag började rida Lucas presenterades jag för en helt ny värld, då han även var voltigehäst för Stockholm Voltige's nybörjarlag. Jag följde med som hästskötare på voltigetävlingarna och tyckte det var skitkul! Dock inget som jag skulle kunna pyssla med kan jag ju säga.. ;)
Efter en tids sorgeperiod när Lucas gick i pension hittade jag till Runsa där jag ju ridit Mårten, Rauen & Honey nu, och i vårt stall både har det stått & står många som är westernintresserade, så vare sig man vill eller inte får man lära sig sånt också, haha. Jag tycker de flesta moment i Western verkar väldigt trevliga och roliga, men det är nog aldrig något jag kommer falla helt för.
Fälttävlansryttaren Ludwig Svennerstål och Shamwari på OS i somras.
Och jag då? Vad ÄR min favvo nu då?
Jag har ju
skrivit och nämnt det lite förr, men mitt arbete med Rauen när han var så stressad öppnade verkligen mina ögon för dressyrarbetet och jag upptäcker så mycket om dressyren som jag nog aldrig tänkt på. Den genomsyrar ju så himla många grenar, om inte alla, i olika former. Jag tycker det mjukgörande arbetet är så himla bra & spännande, i synnerhet på hästar som kanske inte är så bra på det, så man får utveckla dom. Ja, där kom vi in på nåt som jag är intresserad av som inte precis är en ridgren; att utvecklas och att utvecklas med hästen. De kickarna det ger mig, jag kan inte förklara. Jag borde verkligen bli beridare eller nåt, men samtidigt tror jag inte heller helt på det benhårda engelska utan nånstans mittemellan. Och sen blir jag osäker på mig själv och tycker att jag kan för lite och är för dålig för att utbilda. Hoppa tycker jag ju fortfarande är skitkul också, även om jag typ aldrig gör det. Och skogsmysa icke att glömma heller. Jag tror mycket på NH, och klickerträning och sånt samarbete verkar i princip hur döhäftigt som helst. Det är tur att jag inte får mig nån egen häst för jag skulle ju inte veta i vilken ände jag skulle börja, haha!
Men det är väl lite så jag känner! Jag är ingen solklar hopptjej eller dressyrmadam, jag vill ta det bästa från ALLA grenar och bara ha kul! Jag försöker hålla mig från att skriva ordet allround, men det är nog så. Hoppa lite. Dressyra lite. Vissa westerngrejer tycker jag verkar jättespännande. Och nu kommer jag på att jag inte ens nämnt working equation som jag tycker verkar SKITKUL, för att inte tala om fälttävlan, min favvo att kolla på. Allt i ett liksom. Åh. Och jag kan sakna körning faktiskt! Körde Ragge både med rockard och travsulky och det var skiiitkul ju. Jag körde hem Rauen från Manillahagen förra sommaren innan han flyttade och fick värsta flashbacksen. Mysigt.
Jag har aldrig kunnat begränsa mig med nåt jag gillar i allmänhet, så varför skulle jag göra det i ridningen? :) Min bästa gren är helt enkelt det bästa av alla världar! Och då har jag ju inte ens nosat på Distans, Akademiskt, Barock, Monté, Beridet Bågskytte (alltså JAG VILL!), Polo.. Ja, var tar det slut?
