Normalt är tisdag min träningsdag men eftersom det var röd dag igår tränade jag då så jag vet inte riktigt vad jag ska göra idag. Det har ju känts som måndag hela dan så jag har tänkt "men snart får jag åka till stallet iallafall" flera gånger idag - för att sen komma på att nix det får jag inte. Honey fick förresten bara en god present detta år - enda jag kom på som vi behövde var en sån manborste, en "hårborste" på träplatta sådär ni vet. Hade för mig att vår enda var trasig men häromdan hittade jag tre (?) ;) i ryktpåsen och den jag först köpte var dessutom trasig så då bidde det bara godiset i år. 

 

Väldigt bra inlägg ang ögonblicksbilder från Elvira! Detta var verkligen amen i kyrkan.

 

Tänkte skriva mer om det men orkar fan inte, helt slut efter första jobbdan.

 

Läste i senaste numret av Equipage att Piteå Ridskola har gjort ett intressant upplägg; för 1850/månad får man vara "medryttare" på en av deras hästar. Då får du rida hästen 3 dagar i veckan, varav en är i hoppning/dressyr, en i vanlig ridgrupp, och en uteritt, samt 2 privatträningar/månad. Låter som ett jättebra upplägg för ett bra pris, för de som inte vill ha egen häst, och vill rida för ridskoleinstruktörer.

 

Dock skulle jag aldrig kunna tänka mig det. Jag har vart medryttare för länge och ridit för instruktörer där JAG får bestämma vad som ska jobbas på. När jag red testlektion på Sättra var det bara "idag ska vi öva halvhalter och framdelvändningar". Punkt. Jaha. Men som sagt, kanon för kanske yngre som inte har råd med egen häst och äldre som inte har tid. Jag ser absolut nyttan och det vore nog kanon om fler tog efter. Artikeln vinklade mycket på att slippa ha hand om sjuka hästar, betala försäkring och hovar och vet. Jo, absolut. Vem vill inte slippa betala. Vem vill inte ha en häst helt gratis.

 

För mig är allt det där "jobbiga" en del av grejen. Jag har så länge vart nöjd med bara medryttare och de flesta andra medryttare jag träffat är också nöjda med det. Man har inte tid, man har inte råd. Några få vill ha en egen men det går inte pga samma anledningar. Jag har inte råd. Men jag vill. Så mycket. Hela tiden. Jag tänker på Peder Fredricson i första avsnittet av Ryttarakuten när han säger att han vaknar glad varje morgon för att han ska få rida.

 

 

Med herrHoney förra sommaren :)

 

 

Jag gillar att hitta brytpunkter i livet, som för ut en på andra banor. När Johanna skulle söka fodervärd till Honey frågade hon mig först. Då sa jag nej. Idag skulle jag sagt ja. Jag kan ändå inte peka på någon speciell händelse när jag gick från "tre dar i veckan är perfekt" till att vilja ha mer, men det var väl summan av allt när Honey försvann, att Malin lät mig ta så mycket plats med herrHoney, till att få ha honom 1½ månad själv. Rida Honey en dag i veckan gjorde mig vansinnig. Det var jättekul att rida båda 3-4 dagar i veckan, för det var så olika, med allt. Och det var bäst att Honey & jag båda fick komma hem till Runsa. <3 Nu känns det som att vi aldrig åkt.

 

Nej. För mig är allt det där man "slipper" på Piteå Ridskola allt jag saknar idag. Kanske inte betalandet, men allt det där andra. Köpa täcken. Göra foderstat. Planera ridupplägg på ett annat sätt än när man bara rider nån dag i veckan. Ha en häst som är bara min. Jag vet, jag har en äckligt romatiserad bild, men jag är realistisk också. Det är därför jag inte har egen idag, hur mycket jag än vill.

Här har Jessica skrivit om fula ovanor som vissa ryttare gör ibland. Det är ett gammalt inlägg som jag tänkt blogga om men som fastnet i utkast.. Jag är själv skyldig till det där med att öppna täcket framifrån. Nu är jag ju lyckligt begåvad med en medis som är totalt orädda för flaxande täcken över ryggen men ja, visst VET jag ju att jag ska börja bakifrån.. :)

 

Blicken får jag också erkänna mig skyldig till, på ridbana iallafall. Ute är jag bättre men visst händer det väl där med. Försöker dock jobba på denna, samt att inte hamna i stolsits direkt jag rider ut för att "det är ju bara i skogen". precis därför min fina sits nu är urkass! 

 

Däremot leder jag alltid med grimskaft ute. Och jag går alltid igenom hästen samtidigt som jag borstar så jag skulle aldrig få för mig att bara borsta där sadeln ska sitta (? konstig grej). Däremot kan jag missa hovarna ibland, inte för att jag är lat utan för att jag helt enkelt glömmer. Händer inte ofta men nån gång och då blir jag superirriterad på mig själv. Händer väl vanligtvis sommartid.

 

Jag kan stå bakom hästen när jag borstar svansen och passerar ofta bakom rumpan, men håller då noggrann koll på ben och bakkärrans kroppsspråk, och passerar alltid nära intill hästen. Honey är lätt i rumpan så där litar jag inte helt på henne. Jag rör dessutom alltid hästar jag passerar oavsett om det är min häst eller inte, så att de ska känna att jag kommer/är där, och inte bli överraskade, speciellt om man ska passera bakom. Men jag tror man anpassar sig mycket till hästen man har och gör därefter (vilket såklart kan bli farligt den dagen hästen INTE alltid gör som den brukar). Lucas red jag till hagen utan hjälm och låg på ryggen utan hjälm för att jag litade på honom men har aldrig gjort det förr eller senare. Jag får nästan panik om jag måste spänna om hjälmen eller rätta till pannbandet under hjälmen på ridturen, inte för att jag är rädd men det är så inbankat i mig.

 

Äh, det är väl mycket man gör om man börjar tänka på det, i Runsa brukar jag öppna ridbanan (haglinor) från ryggen om jag ska skritta av ute, Honey bryr sig inte ens om man slänger iväg dom men dels blir det rörigt och dels så kan hon nån dag bli rädd. Så jobbigt är det inte att hoppa av, fixa och sen hoppa upp igen, vi har ju en IKEA-pall som står där för just det.

 

Vad andra gör irriterar mig sällan utom några saker som gör mig vansinnig; 

 - Folk som slarvar med reflexer. Då leker man inte bara med sitt liv utan även hästens och alla andra som kan vara inblandade i en olycka pga detta.

 - Folk som slarvar med utrustning så det gå ut över andra stallgäster dvs om täcken eller andra saker ligger på golvet oupplockat. Inte bara är det ivägen och irriterande, det är en brandskyddsrisk! Som tur är sker detta oftast inte i vårt stall.

En av anledningarna till att jag var arg igår var att jag kom över ett inlägg där folk skrev om hur dåliga alla medryttare är. Normalt brukar jag bara klicka bort sånt för jag vet att det inte gäller mig, men just igår när jag var så irriterad retade det mig extra. Jag har flera gånger, i flera stall, blivit behandlad som en andra klassens medborgare för att jag inte köpt mig en egen häst. Det har för det mesta inte hänt i Runsa. Idag finns det ingen sån hästägare i Runsa utan alla är jättegulliga oavsett vems namn som står på skylten.

 

Jag har aldrig någonsin fått sparken eller ens fått skäll som medryttare, alla mina hästägare har mig veterligen tyckt om mig och jag har bara slutat för att de flyttat eller hästen pensionerats. Jag har alltid betalat i vuxen ålder och jag ställer alltid upp om jag kan. Jag tar utsläpp, jag är med och mockar ut sommarhagar, sommarskrubbar stall, hjälper andra i stallet med deras hästar vid behov, jag har aldrig sagt att jag inte kan rida för att det regnar utan åker tvärtom ofta ut även om jag är sjuk. Jag har alltid ridit hästarna som de ska ridas och har aldrig "ridit sönder" någon. Jag slarvar inte bort saker och jag skulle aldrig sätta upp någon jag känner på hästen utan ägarens tillåtelse. Heller har jag aldrig ridit för tränare och jag skulle aldrig tävla utan hästägarens tillåtelse. Ingenting har nånsin gått sönder för att jag vart oaktsam och skulle det mot förmodan ske skulle jag ersätta det. Jag tror jag blivit tillsagd 2 gånger senaste 8 åren; en gång för att en 13-åring i stallet blev förskräckt när jag kallade hästen typ "jävla hamburgare" när han inte vill komma i hagen (och då höll min hästägare på att kikna av skratt och det var mer ett "det vore kanske bra om du inte.."), och när jag just börjat på Rauen påpekade nån att jag satt skydden bak & fram, och jag kunde inte skydd då så det var lite pinsamt men inget grovt.

 

 

Jag & fina Lucas 2007

 

Därför tar jag inte åt mig när folk skriver om alla dessa oseriösa medryttare, och om exemplen ovan (som jag tagit från div forum & trådar). Jag tvekar absolut inte på att de existerar, men jag är trött på att dras över en kam med dom. Jag har fått beröm och jag har inte fått beröm som medryttare, jag har fått födelsedagspresenter & julklappar och jag har inte fått det. Jag har haft nära och jag har haft extremt ytlig kontakt med ägarna - men alltid bra. Jag förväntar mig inga tack och presenter. Man behöver inte vara bästis med alla (även om det blir roligare om man är ett team). Det bästa tack jag kan få är genom att få ansvar. Det kanske ni känner igen från jobbet. Gör man ett bra jobb får man förhoppningsvis större ansvar eller blir påtänkt när något nytt ska ske. Jag får rida Honey för Emelie och jag får tävla Honey i Rikset. Självklart har jag frågat Johanna innan jag nånsin gjort det, och skrivit om det här, och att Johanna låter mig göra det är för mig ett bevis på att hon litar på att jag kan ta hand om Honey på bästa sätt. Jag är jättetacksam för att hon ger mig den platsen och det ansvaret.

Men jag förstår. Har man nån som inte gör som ovan skulle inte jag heller som hästägare släppa iväg folk. Men jag är inte som dom. Jag skriver inte om exakt allt jag frågar Johanna om men det betyder inte att jag inte gör det. Jag sätter inte på Honey ett annat täcke utan att fråga Johanna först. Jag kanske är lite övernitisk men det är hennes häst och jag tar bara egna beslut om sådana ändringar om jag absolut inte får tag i henne. Jag är väldigt mån om respekten, "with great power comes great responsibility" som Spindelmannen säger. Jag får stort svängrum och med det kommer stort ansvar.

 

Jag tycker det är väldigt tråkigt att fler medryttare inte kan ta större ansvar och det är tråkigt att så många drar oss i skiten. Jag har flera gånger fått höra att medryttare som jag inte växer på trän och jag vet att jag är uppskattad. Och jag vet att fler medryttare är det. Tycker bara det är så tråkigt att man aldrig får läsa forumtrådar om hur bra folk tycker sina medryttare är, utan bara om hur dåliga alla är.