Läste i senaste numret av Equipage att Piteå Ridskola har gjort ett intressant upplägg; för 1850/månad får man vara "medryttare" på en av deras hästar. Då får du rida hästen 3 dagar i veckan, varav en är i hoppning/dressyr, en i vanlig ridgrupp, och en uteritt, samt 2 privatträningar/månad. Låter som ett jättebra upplägg för ett bra pris, för de som inte vill ha egen häst, och vill rida för ridskoleinstruktörer.

 

Dock skulle jag aldrig kunna tänka mig det. Jag har vart medryttare för länge och ridit för instruktörer där JAG får bestämma vad som ska jobbas på. När jag red testlektion på Sättra var det bara "idag ska vi öva halvhalter och framdelvändningar". Punkt. Jaha. Men som sagt, kanon för kanske yngre som inte har råd med egen häst och äldre som inte har tid. Jag ser absolut nyttan och det vore nog kanon om fler tog efter. Artikeln vinklade mycket på att slippa ha hand om sjuka hästar, betala försäkring och hovar och vet. Jo, absolut. Vem vill inte slippa betala. Vem vill inte ha en häst helt gratis.

 

För mig är allt det där "jobbiga" en del av grejen. Jag har så länge vart nöjd med bara medryttare och de flesta andra medryttare jag träffat är också nöjda med det. Man har inte tid, man har inte råd. Några få vill ha en egen men det går inte pga samma anledningar. Jag har inte råd. Men jag vill. Så mycket. Hela tiden. Jag tänker på Peder Fredricson i första avsnittet av Ryttarakuten när han säger att han vaknar glad varje morgon för att han ska få rida.

 

 

Med herrHoney förra sommaren :)

 

 

Jag gillar att hitta brytpunkter i livet, som för ut en på andra banor. När Johanna skulle söka fodervärd till Honey frågade hon mig först. Då sa jag nej. Idag skulle jag sagt ja. Jag kan ändå inte peka på någon speciell händelse när jag gick från "tre dar i veckan är perfekt" till att vilja ha mer, men det var väl summan av allt när Honey försvann, att Malin lät mig ta så mycket plats med herrHoney, till att få ha honom 1½ månad själv. Rida Honey en dag i veckan gjorde mig vansinnig. Det var jättekul att rida båda 3-4 dagar i veckan, för det var så olika, med allt. Och det var bäst att Honey & jag båda fick komma hem till Runsa. <3 Nu känns det som att vi aldrig åkt.

 

Nej. För mig är allt det där man "slipper" på Piteå Ridskola allt jag saknar idag. Kanske inte betalandet, men allt det där andra. Köpa täcken. Göra foderstat. Planera ridupplägg på ett annat sätt än när man bara rider nån dag i veckan. Ha en häst som är bara min. Jag vet, jag har en äckligt romatiserad bild, men jag är realistisk också. Det är därför jag inte har egen idag, hur mycket jag än vill.