Slarvryttare?

Här har Jessica skrivit om fula ovanor som vissa ryttare gör ibland. Det är ett gammalt inlägg som jag tänkt blogga om men som fastnet i utkast.. Jag är själv skyldig till det där med att öppna täcket framifrån. Nu är jag ju lyckligt begåvad med en medis som är totalt orädda för flaxande täcken över ryggen men ja, visst VET jag ju att jag ska börja bakifrån.. :)
 
Blicken får jag också erkänna mig skyldig till, på ridbana iallafall. Ute är jag bättre men visst händer det väl där med. Försöker dock jobba på denna, samt att inte hamna i stolsits direkt jag rider ut för att "det är ju bara i skogen". precis därför min fina sits nu är urkass! 
 
Däremot leder jag alltid med grimskaft ute. Och jag går alltid igenom hästen samtidigt som jag borstar så jag skulle aldrig få för mig att bara borsta där sadeln ska sitta (? konstig grej). Däremot kan jag missa hovarna ibland, inte för att jag är lat utan för att jag helt enkelt glömmer. Händer inte ofta men nån gång och då blir jag superirriterad på mig själv. Händer väl vanligtvis sommartid.
 
Jag kan stå bakom hästen när jag borstar svansen och passerar ofta bakom rumpan, men håller då noggrann koll på ben och bakkärrans kroppsspråk, och passerar alltid nära intill hästen. Honey är lätt i rumpan så där litar jag inte helt på henne. Jag rör dessutom alltid hästar jag passerar oavsett om det är min häst eller inte, så att de ska känna att jag kommer/är där, och inte bli överraskade, speciellt om man ska passera bakom. Men jag tror man anpassar sig mycket till hästen man har och gör därefter (vilket såklart kan bli farligt den dagen hästen INTE alltid gör som den brukar). Lucas red jag till hagen utan hjälm och låg på ryggen utan hjälm för att jag litade på honom men har aldrig gjort det förr eller senare. Jag får nästan panik om jag måste spänna om hjälmen eller rätta till pannbandet under hjälmen på ridturen, inte för att jag är rädd men det är så inbankat i mig.
 
Äh, det är väl mycket man gör om man börjar tänka på det, i Runsa brukar jag öppna ridbanan (haglinor) från ryggen om jag ska skritta av ute, Honey bryr sig inte ens om man slänger iväg dom men dels blir det rörigt och dels så kan hon nån dag bli rädd. Så jobbigt är det inte att hoppa av, fixa och sen hoppa upp igen, vi har ju en IKEA-pall som står där för just det.
 
Vad andra gör irriterar mig sällan utom några saker som gör mig vansinnig; 
 - Folk som slarvar med reflexer. Då leker man inte bara med sitt liv utan även hästens och alla andra som kan vara inblandade i en olycka pga detta.
 - Folk som slarvar med utrustning så det gå ut över andra stallgäster dvs om täcken eller andra saker ligger på golvet oupplockat. Inte bara är det ivägen och irriterande, det är en brandskyddsrisk! Som tur är sker detta oftast inte i vårt stall.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0