Regntjafs

Regnigt idag, det brukar inte stoppa mig från att rida normalt då jag är stolt ägare av Hööks underbara regnkappa, men med tanke på den tveksamma skon lät jag bli idag, var bara glad att den verkade sitta fast, trots geggan i hagen. Eller oj, har ju inte skrivit om den iom att jag inte skrev om i torsdags & fredags kom jag ju på nu. Jag måste göra det också men iallafall så har nåt hänt med hennes vänster framsko, när man lyfter hoven för att kratsa är ena sidan liksom lite uppböjd - bara lite lite (jag missade det i tisdags) och man kan inte rubba på skon med mänsklig kraft men ja, den sitter så. Hon går normalt på den och så, men det känns ju som att det är tappsko in the making. SMS:ade J när jag såg det i torsdags men inte hört något mer sen (men tydligen hade hon sett det redan förra söndan sa H).
 
Hade tänkt kolla läget på henne och eventuellt rida men det blev inte riktigt så. Jag var lite sen ut som det var och när jag kom tog jag in de sista tre blöta hjältarna Valle, Sudden & Honey. Ta ut tre hästar som funkar hyfsat bra tillsammans är inga problem, leda funkar också eftersom de är väluppfostrade eller iallafall lyssnar när man säger till ;) men  när jag kom till stalldörren som är en häst bred och stallgången som sen är två, ja då blev det jobbigare. Men det mesta går ju att lösa ändå, Honey ville jag ha på gången och Sudden är lite färsk än, så jag skickade in Valle på egen hand och ledde in de andra. Och det gick ju bra det med.
 
Honey tyckte däremot inte att det var jättekul att stå på gången (med täcket på, eftersom det var blött) medan alla andra fick stå och smaska hö. Hon var jättelarvig och dansade runt och travarslängde och ryggade och höll på. Till en början brydde jag mig inte så mycket men efter tag blev det bara för mycket och då började jag gå och ställa tillbaka henne. Vi hade en liten maktkamp där hon såg bak på mig.. och sen ryggade. Men jag rättade och rättade och rättade och rättade och till slut stod hon faktiskt stilla och då fick hon ju såklart beröm. Det höll inte hela vägen när jag gick ut och fixade hö men tja, vissa dar är såna.
 
Normalt sett är hon stencool, men jag har lärt mig att låta hennes humör guida mig. Ibland har jag henne uppbunden med två rep, ibland ett, ibland inget. Så vissa dar är sådär, andra kan man lämna henne att stå på volten medans man släpar ut de bommar man ridit över och hon bara.. står där. Superduktig. Men inte idag. Sen när jag var hyfsat klar, hade gosat med henne en stund och rätat till täcket och var redo släppte jag ena linan och då försökte hon direkt vända men blev såklart hindrad av den andra. Jag fortsatte lite då, tog bort andra med men lät henne inte gå fastän hon var lös, och gick sen runt henne och då var hon faktiskt duktig och försökte inte igen. Jag slarvplockade lite tistlar ur svansen på henne från höger sida och då såg jag att hon verkligen ville och tänkte vända sig.. men fick syn på mig där jag stod och fattade att jag skulle hindra henne. Då slängde hon surt med huvet ett par gånger.. men stod still, haha!  
 
När allt det här var klart kändes det som att vi kämpat nog för dagen, och klockan närmade sig ändå åtta, så jag beslöt mig för att hoppa ridningen helt och kvällsa istället. Gav Honey sist för att se om otåligheten från gången var kvar men hon var duktig och smällde inte i boxen alls! 
 
Oj vad lång text man kan få fast så "lite" hände. :)
Men bäst av allt idag, det var nog att jag slapp kolla på klockan konstant utan bara kunde köra helt eget tempo eftersom jag hade min fina bil. SÅ underbart! 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0