Söndagsreflektion

Att hästar är terapi för mig är tveklöst. Blir alltid lugnare, mår alltid bättre i stallet. Det var mycket i December och då började det nästan kännas skönt med tre dagar i veckan igen men nu när allt är "lugnt" så känns det lite med 3 dar. Vill vara i stallet JÄMT. Eftersom hon haft sträckningen (eller vad det nu är) har vi inte ridit sen förra helgen, antar att det spelar in. Då blir saknaden mellan så mycket större, man är ju i stallet kortare tid också. Hur överlever man att inte vara i stallet varje dag? :) Johanna föreslog i fredags att vi kunde rida ut tillsammans nån söndag om Honey blir bra snart, Frida är bortrest på praktik flera veckor så Johanna rider Cytra på söndagar. Hoppas det blir av, hade vart superkul! Vi har även sagt att vi ska löshoppa Honey tillsammans nån dag, men även det måste såklart vänta till hon blir bra. Är lite nervös att det inte blir nån Emelieträning om 2 veckor men det är väl bara vänta och se. I värsta fall får jag se på när hon tränar de andra som ville vara med.
 
Kollade igenom min kalender och har inget inbokat förrän Rikset 6 juni-helgen. Efter det ska jag till Luleå en kortis 21-22 juni, och sen är nästa punkt Londonjulshopping m mamma 27-30 november. Sjukt lite för att vara jag och sjukt skönt. Är dödspank just nu (på riktigt, typ en hundring på kontot) efter London och Rikset kommer som sagt kosta. Nån bil hinner jag inte spara ihop till till i sommar pga båda dom men det faktum att jag inte ska göra något borde ändå betyda att jag kan fixa min crappiga ekonomi. Bil kanske mot hösten? Kommer ha en bättre överblick efter kommande lönen.
 
Nej, även om jag vill vara i stallet idag måste jag försöka stänga av det, har massa att pyssla med hemma också. Och jag har sett Ryttareliten: Stallet nyss och så är det Ponnyakuten ikväll. Det får lov att räcka. ;)
 
 
Den här veckan har jag ändå gjort roliga icke-hästrelaterade saker; middag med en kompis, vart på föreläsning med Bea Uusma om Expeditionen - Min kärlekhistoria, tränat & vart på förhandsvisning av Veronica Mars-filmen. Men ändå längtar man till hästen :)


Kommentarer
Linda

Det undrar jag också. Jag kan knappt slita mig en dag.

Svar: Tror man nån gång når nån gräns. Och då får man köpa egen, haha. Synd bara att det ska vara så förbenans dyrt.
Borrowed Hearts

2014-03-16 @ 18:51:47
URL: http://stjarnstralar.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0