Nytt träns!
Det verkar som att J har shoppat ordentligt för inte bara ny grimma har vi utan ett nytt fint träns hängde på Honeys krok idag (och ev. ny vojlock tror jag?). Ett Aurora Gold Medal var det, och tänk, jag som tycker rundsytt är SÅ snyggt! Det är bra att jag & J verkar ha rätt lika smak.. ;) Det är ett klassiskt Aachenträns så det är nosgrimma och så den lilla underremmen också, vad heter den nu igen.. Slemremmen är det va? ;)
Har ju ridit henne utan nosgrimma ett tag och tycker det funkar finfint, men det är ju onekligen lite snyggare med. Ska nog testa med hela nya tränset ett tag (eller okej.. inte slemremmen), den har ju en bred & fin "dressyrnosgrimma" men sen får vi väl se om jag fortsätter, får känna av henne också. Man kan ju ha pga fint (hej pullarträns, sååå snyggt!) och inte spänna så hårt, men aldrig att jag skulle ha "för att hästen gapar". Gapar hästen är något fel, och då tycker iallafall jag är det enbart brandsläckning att låsa ihop käkarna med en nosgrimma - vilket gör att jag har dubbla känslor för remontnosgrimmor som är så snyggt - men usch och blä för hästen! Så nej, en sån skulle det nog aldrig bli på en egen kuse i framtiden.
Bara mina åsikter såklart, kanske finns det nåt jättebra argument för nosgrimmor men jag vet inget mer än "snyggt" iallafall. :)
Regn & Rusk..
Gud vilken pärs till kväll jag haft! Precis när jag började packa ihop för att åka från jobbet, omkring sextiden, ringde min mamma och berättade att min svägerska blivit påkörd på ett övergångsställe och låg på intensiven! Min bror var på väg till sjukhuset och vi visste ingenting mer än att en tidningsartikel sade att hon förlorat medvetandet när hon blev påkörd, men hade vart vid medvetande när ambulansen kom. Alltså, hur sjukt är det! Tidningen vet mer än släkten.
Var fruktansvärt orolig och målade självklart upp en miljard skräckscenarion i huvudet, hade en ordentlig spänningshuvudvärk när jag kom ut till stallet. Dessvärre regnade det hela dagen idag, och när jag kom in i stallet och såg att regntäcket hängde på boxen misstänkte jag att det där med ridning var rätt kört.. Högg ett par äpplen och åkte ut till hagen, och mycket riktigt var det en ryggöm tjej som stod där. Hon skyggade undan redan innan jag ens tagit på henne, så jag fick bida fast henne i ett träd och sätta upp ena handen som skygglapp för att ens komma åt henne men hon bara kröp ner under min hand så det var inget att fundera på. Det blev äpplen och klapp och hopp om en bättre dag imorgon. Dock så släppte min huvudvärk, inget slår stallet när man behöver släppa resten av världen ett tag.
Sorry för mörk bild.. blötdjur.
När jag bytt tillbaka till vanliga kläder runt halv åtta och precis rullade upp från stallet ringde äntligen mamma, och jag pallnitade och slängde mig på mobilen. Hörde på mammas röst när hon sa hej att det var goda nyheter, och jo, svägerskan var "bara" blåslagen & hade hjärnskakning. Hon hade fått en ordentlig bula i pannan och det kanske inte är så kul med tanke på att de ska gifta sig nästa lördag - men hellre det än att inte kunna närvara alls!
Vet inte riktigt vad som händer imorgon, först det första skulle jag vilja åka och kolla hopptävlingar i Märsta men det börjar ÅTTA, snark! Vi får se om jag orkar upp så tidigt på en lördag bara för att kolla på folk jag inte känner, haha :) Men sen ser det ut att vara regnigt imorgon så jag vet inte riktigt om det blir nån ridning heller.. hon var ju blöt nu så jag ville inte ta på regntäcket men regnar det till tre imorgon som yr.no säger att det ska, tror jag inte att hon hinner bli mycket bättre i ryggen för att vara ridbar imorgon.. Suck. :) Vi hittar väl på något markarbete då. Inget fel i det, men det är ju mer inspirerande att göra det när man vill, och inte för att det är enda alternativet.
Lite allmänna kvällstankar
Har en riktigt seg vecka , så jag längtar verkligen till stallet imorgon! Tempoväxlingar/intervaller står fortfarande på schemat men jag vet inte riktigt om vi ska ta dom på ridbanan eller ute. Jag tror Honeys humör får bestämma, helt enkelt. På söndag ska hästarna flytta in i stallet igen, tycker personligen att det ska bli skönt för då blir det att man träffar folk mer än vad man gör idag när man inte behöver bry sig om när hästarna ska in och behöver kvällsfodras. Och så tycker jag det är mysigt att börja pilla med hö och foder och mocking. Jag vet, jag är knäpp. ;)
Har just läst Nellies inlägg om vad som hänt henne på Ponnycupfinalen och det låter helt jävla väck. Nu är ju Nellie ganska ung och det finns väl säkert en annan version, men det låter ändå som ett väldigt hårt utfall mot en liten 12-årig tjej. Fytusan alltså, vad skönt att man aldrig vart tävlingstjej, låter ju sjukt bittert. Jag brukar inte läsa hennes blogg mer än nån gång då & då men hon verkar vara en tuff liten tjej som får ta mycket skit, även från vuxna. Jag hade INTE pallat det när jag var tolv..
Min bästa placering, 2:a plats på ridlägerhopptävling, med finaste Strimma.
Jag var 14 år gammal!
Inspirerande
Ny grimma!
Hur fin?! Rosa är min favoritfärg så jag blev mycket glad när jag såg nya grimman (den är dock lite mer mörkrosa än på bilden, Instragramfilter). Jag älskar färg & form och tycker ofta att hästsaker och hästkläder är lite för tråkiga och konservativa. Det är klart, de finaste färgerna är ju även de som lättast blir skitiga så det finns ju en anledning att alla ens ridkläder mest går från svart till beige, och att de flesta hästsaker är mörka. Men samtidigt kan jag känna att vadfan, allt blir skitigt i stallet ändå, då kan man väl lika gärna ha nån fin färg? Har ni sett de helskodda ridbyxorna från Horze med ROSA skoning? GE MIG. :)
Sen är ju då hästvärlden rätt konservativ. Motiv, klara färger & sånt, det får ponnysar & distansryttare pyssla med, typ. Vilket svammel! Jag äger inte ett par tråkiga sockar - är det nåt jag tror på, är det att en sån tråkig sak som sockar som man har nästan varje dag, de ska inte vara tråkiga! Jag älskar distansträns, tycker de är så jäkla fina. Honey tävlade ju Distans med sin förra ägare, jag satt och googlade distansträns bara för skojs skulle och kom faktiskt över en bild på Honey i ett sådant av ren slump!
Jätteroligt träns ju!
Som medryttare har man ju inte så mycket att säga till om om utrustning och dylikt, och det skulle aldrig heller falla mig in att ha åsikter om vad "min" hästägare köper för utrustning eller hur den ser ut (om det inte var något som gjorde hästen illa såklart) - det är ju deras häst! Men det är ju alltid roligt om det finns fina saker, pryltokig som jag är.. :) Honey har faktiskt jättefina saker, till exempel sitt söta randiga fleecetäcke från Horze (som som kommit i rosa version nu åååh), och den fina Hooligan-grimman från Hööks. Min förra medryttarhäst Rauens ägare var täckoman, det var alltid ett nytt täcke.. Kanske inte det bästa för plånboken, men roligt och fint!
Äntligen sadel och äntligen ridbana!
Tjohoo, både sadel & ridbana idag, och häst på bra humör! Dock hade jag kommit ut till stallet utan plan så det blev det lite oväntat, och de där planerna från förra veckan hade jag glömt. Men det gjorde faktiskt inte så mycket. Ledde henne till stallet från Manillahagen och tog av henne regntäcket efter gårdagens oväder, sen en snabb kli/borstrunda (knappt några nya bett alls sen vi flyttade hem, så skönt!) innan jag byggde ihop sadeln (J hade smörjt) och knallade upp till ridbanan. Den hade också haft sommarlov, ett kungarike för en röjsåg.. Men det gick iallafall, hon ignorerade gräset för det mesta!
Eftersom vi inte hade andra planer beslöt jag mig för att bara stämma av form, sammahållning, struktur, och så bara lösgörande. Skritten går jättefint, det är lätt av bocka av och glömma nu när det funkar men jag får inte glömma att berömma det hon gör bra även om det är "lätt" nu! Jag har tänkt en del på hur pepp jag är på det här, och om Honey verkligen är lika pepp som jag. Jag menar, klart att jag är mest, säg den häst som hellre skulle ta ett dressyrpass över en slapptur i skogen. Men faktum är ju att om hon inte gillar det vi håller på med så kommer det ändå inte funka. Försökte därför vara ganska uppmärksam på hennes humör och reaktioner idag, och tyckte jag fick ett fint kvitto när jag oförberett bad henne gå in en meter innanför spåret på en kortsida. Man riktigt såg hur kugghjulen började gå, hon tuggade på bettet och hade öronen framåt och vinglade lite än hit än dit, men hon ville verkligen förstå vad tusen jag nu höll på med helt plötsligt. Fina tjejen! <3
Testade att vända upp över medellinjen två gånger, första var lite vinglig men andra gick bättre. Traven kändes sådär när jag red på hela ridbanan, och det gick mycket bättre när jag tog in henne på en volt istället - hon blev tvungen att ha mycket större fokus och man riktigt kände hur hon började jobba mer! Jag tyckte jag själv var ganska duktig idag, försökte tänka mycket på min blick för det går alltid mycket bättre på Honey när jag faktiskt ser vart vi ska. Hon är så himla bra på det sättet, och säger ifrån när jag gör fel. Sen är det jag som är trög ibland och försöker korrigera henne innan jag tänker på att det är jag som ska korrigera, och alltid när jag kommer på att jag tappat blicken och ser upp, så går det så mycket bättre. Snacka om att lära varandra!
Mot slutet av passet idag tänkte jag rätt mycket på min balans. Jag tycker att jag alltid jag haft en ganska bra sådan, men på senaste tid har jag märkt att jag blir ojämn på volt. Det är väl kanske ganska vanligt (?) men jag tycker att jag tappar ytterskänkeln. Det går bra om jag rider lätt, men jag vill ju kunna sitta ner också. Märkte det först när jag red barbacka på henne i Slåtterkärr, och testade båda varven i nedsutten trav idag och försökte känna och jo, ytter är svagare. Måste verkligen försöka fixa det för jag märker ju att det irriterar Honey också, när jag (säkert mer än jag anar) rider ojämnt.
Men på det stora hela och trots att vi inte gjorde något väldigt avancerat idag, så är jag jättenöjd! Vi har inte tappat något, traven är kanske inte riktigt lika bra som förr men det var första gången sen i våras och vi kommer komma tillbaka. Var lite sugen på att testa höger galopp, men jag ska hålla mig tills vi satt igång henne ordentligt. Jag tror tempoväxlingar och intervaller ska få stå på schemat på fredag, oavsett om vi rider på banan eller inte. Bra för att göra henne uppmärksam, och för rumpmuskler!
Fullbokade dagar = svårt att hitta bloggtid!
I tisdags när jag kom till hagen hade jag för säkerhets skull med en muta i form av äpple, men när jag kom in i hagen och tog ner grimman så kom Honey fram till mig självmant, och kändes som gamla vanliga tjejen. Jag red henne i grimma tillbaka till stallet och pysslade med henne ett bra tag, bl a sköljde jag av svansroten på henne. Hon har skavt den, så vi smörjer med Helosan, och sen blir hon skitig i hagen igen såklart så det har vara vart en kaka äv äckelsmuts där uppe. Sen red vi ut varggropsrundan helt kravlöst, för att jag ville förstärka hemmakänslan för henne. När vi kom tillbaka till stallet hade svansen torkat och då var det dags för mer helosan & myggspray innan vi gick till hagen. Klockan var väl runt nio när vi började gå från stallet och det var fortfarande ljust. När vi var framme vid hagen en kvart senare (sommarhagen är 1,5 km bort) mötte vi bussen i ett skogsparti och jag tänkte "oh shit, vi borde haft reflexer!". Så mörkt hade det hunnit bli medan vi gick, nu börjar det bli höst..
Igår blev jag dessvärre sen från jobbet så det blev ingen motion alls, men det gjorde nog inte Honey nåt eftersom regnet vräkte ner. Kollade bara att hon var hel och åkte sen hem och myste med katten istället.
Igår blev jag dessvärre sen från jobbet så det blev ingen motion alls, men det gjorde nog inte Honey nåt eftersom regnet vräkte ner. Kollade bara att hon var hel och åkte sen hem och myste med katten istället.
Just nu måste hon lukta på allt bajs! Viktigt! (tycker hon)
Väntar i bilen på att regnet ska avta så jag kan kolla Honey i hagen.
Tjurskitt med oväntade resultat
Ja det var där med att hästarna också har en åsikt om vad man ska hitta på ja.. Efter idag känner jag att det kanske var lite högt drömt om att vi skulle komma igång på banan denna vecka. Blev lite besviken att hitta hästarna i Manilla idag, det är den bästa beteshagen för hästarna och det är ju viktigast, men det är sånt tjorv för hur man än gör måste man fram & tillbaka mellan stall & hage 2 ggr (eftersom hagen är på vägen till stallet). Idag körde jag till stallet, dumpade lite stallkläder, svor över att jag glömt ridskorna hemma, tog träns och borstar & hjälm och körde tillbaka till hagen.
Det var himla kul att se en hel flock igen, efter två månader med bara 2 ynka hästar! Hälsade på alla som jag brukar, och Honey sist. Grimman och grimskaftet hade tjorvat ihop sig lite så jag pillade med det och där nånstans lackade hon ur och stack. Det var som att hon tänkte att "Nej! Nu är jag hemma, du ska INTE ta mig någon annanstans!" för sen var hon helt omöjlig att fånga och bara sprang iväg, t.o.m. kickade en gång. Och då ska det ju alltså tilläggas att hon inte är en svårfångad häst över huvud taget normalt så detta talade rätt tydligt. Efter ett tag ställde hon sig och tuggade i sig omogna nypon från en buske och då gick jag runt henne så jag mötte henne och då brydde hon sig inte längre. Lade grimskaftet runt halsen på henne, men lät henne äta ett tag till. När hon vände sig mot mig höll jag bara upp grimman och då kom hon mot den. T & F kom för att kolla Cytra som rymt lite från den hagen tidigare i sommar men allt gick bra, ville dock inte att de skulle behöva vara där för länge för min skull så jag borstade bara av henne snabbt och hoppade upp.
Det var himla kul att se en hel flock igen, efter två månader med bara 2 ynka hästar! Hälsade på alla som jag brukar, och Honey sist. Grimman och grimskaftet hade tjorvat ihop sig lite så jag pillade med det och där nånstans lackade hon ur och stack. Det var som att hon tänkte att "Nej! Nu är jag hemma, du ska INTE ta mig någon annanstans!" för sen var hon helt omöjlig att fånga och bara sprang iväg, t.o.m. kickade en gång. Och då ska det ju alltså tilläggas att hon inte är en svårfångad häst över huvud taget normalt så detta talade rätt tydligt. Efter ett tag ställde hon sig och tuggade i sig omogna nypon från en buske och då gick jag runt henne så jag mötte henne och då brydde hon sig inte längre. Lade grimskaftet runt halsen på henne, men lät henne äta ett tag till. När hon vände sig mot mig höll jag bara upp grimman och då kom hon mot den. T & F kom för att kolla Cytra som rymt lite från den hagen tidigare i sommar men allt gick bra, ville dock inte att de skulle behöva vara där för länge för min skull så jag borstade bara av henne snabbt och hoppade upp.
Hon var inte helt villig att ta bettet idag men jag tog det lugnt (trots att jag kände mig lite stressad att komma iväg) och höll det bara mot henne utan att trycka och efter ett tag tog hon det själv. Hon var skitsur i början, när hon absolut inte är på humör lägger hon öronen nästan platt och svänger bak huvudet om jag bara drömmer om att peta i henne med en skänkel. Vi red längs vägen och sen upp mot Göranstorp, där hängde hon sig i tyglarna så fort jag gjorde minsta antydan till att korta dom, så vi jobbade lite med det. Jag ville dock vända henne till glad, så så fort hon gjorde rätt gav jag helt långa igen, vi skulle ändå bara skritta. Hon var pigg, och när vi hade kommit typ halvvägs till korsningen mot vändplan testade jag att ta korta tyglar och testa formen. Lite krånglade hon men gav sig samtidigt ganska fort och då lät jag henne få långa tyglar igen. I backen ner gick det lite fort, jag vill att hon ska gå långsamt så hon använder rumpmusklerna så jag samlade ihop henne igen och sen fick jag nåt ryck och testade en förvänd öppna hela vägen ner. Och det gick SKITBRA. Jag har försökt lite öppnor men inte riktigt kunnat kommunicera till henne, mest för att jag glömt hur man ska rida öppna, men jag fick så bra tips i Allt Om Dressyr (min nya bibel, så mycket bra "nybörjartips" som känns lagom för oss även om vi båda faktiskt kan mer) så jag testade dom och bara SMACK, klockrent! Eller, det kändes så iallafall, det är väl egentligen svårt att veta utan nån som ser om man går rätt? Men det kändes rätt.
Hon svarade även väldigt bra på det, testade ställa henne hö + vä innan och det var noll problem, så jag testade även en riktig öppna mellan korsningen till vändplan & korsningen till Varggropen, det gick väl.. okej. Lite knaggligt först men bättre sen, känner att jag satt lite konstigt men det var nog mest för att det var obekvämt utan sadeln tror/hoppas jag. Så det kändes skitbra, och kanske att hon hade piggnat till och gått bra på volten sen men idag hade vi iallafall kravfritt och tog skogen tillbaka till Manilla. Hon gick som en blodhund med mulen ner i marken hela vägen och fnös och nosade på alla hästspår som fanns. :) När vi nästan var framme slog det mig - denna ridtur i skogen och inte EN ENDA JÄVLA MYGGA. Åh, lyckan!
Vet inte riktigt vad jag ska göra imorgon nu, om jag ska följa planen och rida på banan eller bara ut och skritta mera. Vi får väl se om hon är mer lättflörtad i hagen imorgon, känna av vad hon är på för humör helt enkelt. Bossabettet känns iallafall bättre nu, snart tror jag man borde kunna lägga på en sadel. Det är bara en liiiten sårskorpa kvar så man kanske ska ge den chans att försvinna. Nästa vecka kanske? Jag känner att jag kanske är lite otålig här och måste krama lite i mina egna mentala tyglar. Allt måste få ta den tid det tar och nu är vi hemma, volten försvinner inte. Inga foton idag, ska försöka slänga upp några imorgon bitti!
Planer för kommande veckan
Är det nåt man vet om hästar, så är det ju att det inte går att planera något. Hästens form och naturens underlag påverkar, så även om jag är pepp på att arbeta på banan, kanske det inte är rätt dag att göra det för Honey. Eller så ska nån bara rida ut och det är roligt med sällskap och man hänger på. Eller så kanske vintern är på väg, det har regnat och frusit på och hela världen är en enda isgata och det går inte att rida nånstans. Allt kan hända. Men jag har trots att jag vet det gjort en liten plan för måndag-onsdag då jag har Honey lite tidigare nästa vecka (eftersom jag ska till Norge nästa helg).
Imorgon måndag kommer jag nog bara känna av läget lite, hon är åter i stallet och med flocken, där det har tillkommit en ny unghäst (Sudden), vad är läget med "bossabettet" osv. Troligtvis tar vi bara en lugn runda för att känna att vi är hemma igen lite menalt, både för hennes och min skull! Har hon inte fått ett ordentligt bad nu i helgen så får hon nog ett imorgon. På tisdag vill jag jobba på banan, då skulle vi kunna kicka igång traven också, oavsett om hon kan ha sadel eller ej, och i sådant fall blir det fokus på precision och mjukgörande övningar som jag hittat i Allt Om Dressyr-tidningen. Nu i höst vill jag även börja öva lite mer på att sitta ner i traven och går det inte att ha sadel är det ju ett lysande tillfälle! Och onsdag håller jag nog lite öppen tror jag, som reserv om jag inte rider bana på tisdag, så får vi se. Anyway, kul att ha henne tre dar i rad, sen åker jag till Norge på fredag och kommer hem på söndag så jag kommer inte ha tid att sakna henne så mycket innan det är måndag igen! Hoppas på fint väder nån kommande helg när jag har henne, för jag vill verkligen hinna med en runda runt Oxundasjön innan det blir kallt (men då måste hon vara helt igång inkl. galopp).
Imorgon måndag kommer jag nog bara känna av läget lite, hon är åter i stallet och med flocken, där det har tillkommit en ny unghäst (Sudden), vad är läget med "bossabettet" osv. Troligtvis tar vi bara en lugn runda för att känna att vi är hemma igen lite menalt, både för hennes och min skull! Har hon inte fått ett ordentligt bad nu i helgen så får hon nog ett imorgon. På tisdag vill jag jobba på banan, då skulle vi kunna kicka igång traven också, oavsett om hon kan ha sadel eller ej, och i sådant fall blir det fokus på precision och mjukgörande övningar som jag hittat i Allt Om Dressyr-tidningen. Nu i höst vill jag även börja öva lite mer på att sitta ner i traven och går det inte att ha sadel är det ju ett lysande tillfälle! Och onsdag håller jag nog lite öppen tror jag, som reserv om jag inte rider bana på tisdag, så får vi se. Anyway, kul att ha henne tre dar i rad, sen åker jag till Norge på fredag och kommer hem på söndag så jag kommer inte ha tid att sakna henne så mycket innan det är måndag igen! Hoppas på fint väder nån kommande helg när jag har henne, för jag vill verkligen hinna med en runda runt Oxundasjön innan det blir kallt (men då måste hon vara helt igång inkl. galopp).
Nu ska jag fixa brunch och sen ge mig ut på en promenad. Jag har gått upp 12 kilo de senaste 3 åren (!) och nu bestämt mig för att gå ner i vikt. Har därför gått in för det ordentligt, har startat en träningsblogg och det ska mätas och vägas och före & efter-bilder så nu jävlar ska det fan hända! :) Måste se till att fixa min cykel så jag kan börja cykla till stallet, inte bara ger det mig motion men jag spar bensin också!
We Are Equestrians
Hittade en länk till den här vackra videon i kommentarerna i Darios blogg.. åh, jag får gåshud av den!
Oplanerad miljöträning
Ibland känns det tungt. Det har vart en knagglig sommar och jag har inte helt trivts ute i Slåtterkärr. Longeringen i torsdags var en flopp och peppen låg på fredagen. Men sen köpte jag Allt Om Dressyr i väntan på mitt tåg och blev så inspirerad och fick så mycket tips att jag nästan blev snurrig! När jag kom till Slåtterkärr pratade jag med Y & E (som äger gården) ett tag, Y lånar ut sin Mårten på foder idag så det var hennes sista ridtur på honom igår och det är ju såklart jobbigt men det är nog för det bästa för alla ändå. Jag kommer också sakna Mårten, han var min förrförra medryttarhäst och vi kom inte alls överens, men sen jag slutade (och därmed slutade ställa krav på honom) har vi kommit bättre överens i hagen och han är en härlig personlighet!
Honey, som vart på varierande humör sista tiden, var på trevlig humör igår och vi hade en mysig stund på gården innan vi red ut. Jag tog hacket och red på långa tyglar hela tiden, och Honey fick bestämma väg. Vi svängde vänster in i skogen och red genom Travartorp, där många hästar flyttat hem. Honey var väldigt osäker, hon är inte en sån som ska hälsa och är ganska ranglåg men hon kan växa fast vid hagar. Jag lade på en stadig skänkel och tittade själv inte på de andra hästarna utan dit vi skulle och jag riktigt kände hur hennes självförstroende steg och det var bara en enda gång som hon faktiskt stannade, och det var inte svårt att få igång henne! Genom skogen tog vi oss ut på en äng som leder till ett mindre bostadsområde. För att komma ut mot den vägen behövde man ta en liten stig som gick mellan ett staket och ett dike. Först stannade hon och tittade länge och sen bestämde hon sig för att det var läskigt och började rygga bort. Jag manade på henne igen och försökte vara lika stadig och trygg som vid hästarna, och det tog inte lång tid innan hon vågade sig fram! Himla duktig tjej!
Honey, som vart på varierande humör sista tiden, var på trevlig humör igår och vi hade en mysig stund på gården innan vi red ut. Jag tog hacket och red på långa tyglar hela tiden, och Honey fick bestämma väg. Vi svängde vänster in i skogen och red genom Travartorp, där många hästar flyttat hem. Honey var väldigt osäker, hon är inte en sån som ska hälsa och är ganska ranglåg men hon kan växa fast vid hagar. Jag lade på en stadig skänkel och tittade själv inte på de andra hästarna utan dit vi skulle och jag riktigt kände hur hennes självförstroende steg och det var bara en enda gång som hon faktiskt stannade, och det var inte svårt att få igång henne! Genom skogen tog vi oss ut på en äng som leder till ett mindre bostadsområde. För att komma ut mot den vägen behövde man ta en liten stig som gick mellan ett staket och ett dike. Först stannade hon och tittade länge och sen bestämde hon sig för att det var läskigt och började rygga bort. Jag manade på henne igen och försökte vara lika stadig och trygg som vid hästarna, och det tog inte lång tid innan hon vågade sig fram! Himla duktig tjej!
När vi kom ut på vägen kändes den lång och tråkig, och det fanns en äng bredvid som verkade rätt orörd och därmed ridbar. Jag var lite osäker på om det var ett dike mellan vägen eller inte, så vi red genom en liten uppklippt lekplats och jag tog medvetet en trång väg förbi färgglada rutchkanor & ställningar. Hon tittade noga på dom men tvekade inte. Sen skrittade vi ängen, ut på vägen när den tog slut och så längs vanliga bilvägen tillbaka. På vägen hörde vi upprepande tutande och många skrikande och hojtande barn, några som sprang på en sidoväg. Åter igen tittade hon och var uppmärksam, men hon studsade inte till och var inte tittig heller (som hon brukar). När vi närmade oss Travartorp blev vi utskällda av hundar bakom stängsel på båda sidan vägen. Två stod bakom ett högt trästängsel och syntes knappt, men på andra sidan var stängslet bara hönsnät, och när en samojed kom rusande i full fart mot oss, skällandes och morrades hoppade hon till - helt förståeligt! Dock höll hon bara koll på den sen och blev inte rädd, hon kändes mer överraskad än nånting annat. In bakom Travartorp, där jag medvetet red nära en båtvagn samtidigt som jag inte låtsades om att jag såg den. Igen så tittade hon noga på den, men gick modigt förbi. Så himla duktig!
Till sist gick vi förbi en nästan uttorkad vattenpöl, och eftersom hon tog ett steg undan jobbade vi med den en liten stund. Hon luktade och frustade och gick åt sidan, men jag gav mig inte utan manade vänligt men bestämt på henne och till slut gick hon genom den och fick mycket beröm efter. Världens härligaste tur på världens duktigaste lilla tjej! Nu är peppen på 110 igen, och jag har så mycket jag vill göra så jag inte vet var jag ska börja! Eller jo, det var jag. Om inte J badar henne idag eller imorgon är det defintivt det jag kommer göra på måndag kväll. Hon är verkligen genomlortig just nu! :)
Söta baby!
Nya inneassocearen.
Tönt. :)
God save the Queen!
Jag har ju nämnt förut att jag alltid tyckt lite bättre om människor som rider. En stor hästälskare har England, i form av sin drottning. Vid 85 (!) års ålder fick hon sluta rida på grund av en knäskada, men tills dess red hon flitigt hemma i Windsor Park;
Drottningen i ung ålder med sin syster Margaret.
En härlig galoppbild!
Många år red drottningen sin favorithäst Buremese i sin födelsedagsparad, men när det
var dags för Burmese att gå i pension bytte hon till att åka i hästdragen vagn istället.
På ridtur med en annan hästkunnig regent; USA's f.d. president Ronald Reagan.
På ridtur med prinsessan Anne.
Jag hoppas jag fortfarande rider i den åldern!
En fantastiskt härlig bild på drottningen under en ridtur med sina barnbarn!
Tuff tant!!
Maken, prins Philip, är inte mycket sämre; här mannar han ett fyrspann!
Inspirationsdipp
Igår hade jag bestämt mig för att ändå longera Honey så hon skulle få springa lite. Först tog vi en ordentlig klia-stund när jag gick igenom henne med Magic Brushen. Mitt i det blev hon plötsligt superalert och stod på helspänn och stirrade bakåt, hon nästan tryckte upp mig mot containern där hon stod så jag fick ryta till. Vet inte vad det var men vi tog en runda på gårdsplanen och jag körde lite lydningsöningar och krävde hennes uppmärksamhet, sen lugnade hon ner sig.
Mårten var stencool under tiden så vi hade kunnat gå iväg men jag longerade ändå i en plattare del av hagen. Det kanske inte var den bästa idén, och spring-i-benen-Honey från i måndags var spårlöst försvunnen. Det var bara såååå tråkigt tyckte hon, det var uppenbart. Dock så körde jag igång med lite tempoväxlingar, trav till skritt i vänster varv och skritt till halt i höger (då det uppenbarligen var dagens svåra varv). Det var lite roligare, och sen avslutade vi med lite bakdelsvändningar mot hagrepen. De blev lite hafsiga men helt OK ändå, hon fattade vad jag ville även om framhovarna inte riktigt stannade där de skulle.
Jag var nog inte heller helt superengagerad ledare igår så jag har väl också lite skuld, känner plötsligt att jag har en liten dipp i pepp & inspiration. Frågan är om vi inte bara skulle rida ut på en 100% kravfri slörunda på hacket idag? Det blir nog bättre så fort sadeln kan komma på och vi är hemma på Runsa igen, har ju henne måndag-onsdag nästa vecka, ska klura på en plan i helgen och läsa lite hästtidningar för att få inspiration!
Mårten var stencool under tiden så vi hade kunnat gå iväg men jag longerade ändå i en plattare del av hagen. Det kanske inte var den bästa idén, och spring-i-benen-Honey från i måndags var spårlöst försvunnen. Det var bara såååå tråkigt tyckte hon, det var uppenbart. Dock så körde jag igång med lite tempoväxlingar, trav till skritt i vänster varv och skritt till halt i höger (då det uppenbarligen var dagens svåra varv). Det var lite roligare, och sen avslutade vi med lite bakdelsvändningar mot hagrepen. De blev lite hafsiga men helt OK ändå, hon fattade vad jag ville även om framhovarna inte riktigt stannade där de skulle.
Jag var nog inte heller helt superengagerad ledare igår så jag har väl också lite skuld, känner plötsligt att jag har en liten dipp i pepp & inspiration. Frågan är om vi inte bara skulle rida ut på en 100% kravfri slörunda på hacket idag? Det blir nog bättre så fort sadeln kan komma på och vi är hemma på Runsa igen, har ju henne måndag-onsdag nästa vecka, ska klura på en plan i helgen och läsa lite hästtidningar för att få inspiration!
Borta bra men hemma bäst!
Hurra hurra hurra!
J frågade om jag kunde ta Honey imorgon istället för på lördag, så jag får träffa henne tidigare - och anledningen till flytten av dag är för att J flyttar hem henne till Runsa tidigare än beräknat, alltså nu i helgen! Superglad för det!
Gammal "arkivbild" på stallet i Runsa.
Humpday
I USA kallas onsdagar för "humpday", då det är mittendagen i arbetsveckan när man kommer över krönet på kullen och det är nerförbacke till helgen. För mig är det även humpday mot Honey - jag rider henne fredag, lördag & måndag så på onsdagen känns det förfääärligt länge sen jag red henne och förfääärligt långt till fredagen.. :) Hur överlevde man egentligen förr när man bara fick rida på ridskola en gång i veckan?
Fina mystjejen!
Ridningens - och min - utveckling
Ibland kan jag känna att så mycket har hänt i hästvärlden sen jag började rida. I stallet där jag började rida (minns ni?) mot slutet av 80-talet fick hästarna hö, havre, ibland betfor, och mineraler till mat. Punkt. Jo, alltså det VAR så! Hade man nåt på benen var det benlindor och väldigt sällan paddar under (det var typ en travargrej tror jag man tyckte då, men jävlar vad man fick öva på sina egna ben innan man fick testa själv första gången). Man red som man gjorde på ridskola ungefär, både i paddock och hage. Och med det menar jag att det inte fanns så mycket annat. Det fanns dressyr, det fanns hoppa, det fanns rida ut. Punkt. Eller ja. Det är klart att man visste att vissa red western och voltige och allt sånt, men ingen man kände inom milsvid avstånd gjorde det. När jag blev lite större och red Ragge fick han kraft, det var ett nytt foder för mig då. Annars var det typ samma sak, kanske fanns det mer benskydd nu, vi snackar ungefär mitten/slutet av 90-talet.
En av de få bilder där jag inte har hjälm på häst, här
posade jag bara för kameran, ca slutet av 80-talet nånstans?
Det här var nog kanske sista gången jag satt på Cirre,
som jag lärde mig rida på. En fin men egensinnig liten herre!
2002 flyttade jag till Stockholm och red inte på fyra år, sen hittade jag Broke 2006 och medans jag letade minns jag att jag hittade många annonser som skrev om "NH-tänk". När jag hittade Broke nämnde även Anette det och jag nickade och låtsades som att jag visste vad hon snackade om. När jag kom hem googlade jag på det. Natural Horsemanship, jaha. Vad är det? Bete sig naturligt med hästen, vara ledarhästen typ? Jamen det är ju typ så jag är. Inga problem. Sen var det nog snarare Fredrika som ägde Lucas som visade mig mer praktiskt och vande av mig med saker som ridskolans Håll-I-Grimskaftet-Nära-Grimman-Gå-Bredvid-Hästens-Huvud. Först kändes det skitmärkligt att ha hästen bakom sig, nu skulle jag aldrig kunna tänka mig något annat (och har fått lite större inblick i vad NH är ;)).
En annan grej som för mig var helt ny var säkerhetsvästen. Hjälm, ja självklart! Skulle ALDRIG falla mig in att rida utan, ens på en trygg häst. Eller nu ljuger jag, på Lucas kunde jag ligga på hans breda rygg och läsa utan hjälm, och krama hans breda rumpa rakt bakifrån sådär som man ALDRIG ska ens med en skitgammal 25-årig gubbe till bruksnordis. Men aldrig annars liksom. Däremot kan och vet jag inget om säkerhetsvästar. Det fanns inte när jag var liten, men det verkar ju som typ världens bästa grej när man tänker på saken. Dock fanns det inte i nån större utsträckning i slutet av åttitalet, så det var en till sån där grej som jag missade helt. I stallet där jag rider nu rider ett par stycken Western och jag har därför blivit indoducerad mer i hur man sadlar en Westernsadel (även om jag inte helt känner att jag har kläm på det än), fått veta vad en repgrimma är, lärt mig One Rein Stop och allt möjligt annat.
Men egentligen kanske saker & ting inte utvecklats så mycket? Det kanske bara är informationsflödet, internet & digitalkameror fanns ju inte på åttitalet.. Vilket man ju kan tycka är skönt idag. Nu har ju varenda liten kotte en blogg eller iallafall ett Facebookkonto. Och det är underbart, man ska inte trycka ner det för sakens skull. Det kluriga är bara att hitta rätt i blogghavet. Jag har hittat ett par hästbloggar som jag följer, men jag önskar verkligen att det fanns fler. Helst skulle jag vilja läsa mer bloggar av hästmänniskor från 25 & uppåt. Det är ju inte så att de inte finns, där är väl problemet snarare ofta teknikrädsla och ALDRIG att de skulle lägga ut sig på internet osv osv. Sen skulle jag som medryttare såklart vilja läsa lite mer medryttarbloggar. De flesta jag hittat är gamla & ouppdaterade, eller så tillhör de 14-åringar och no offense men de brukar inte ha så mycket matigt i sig. Jag har inget emot att läsa tonårshästbloggar, de kan vara riktigt roliga och handlar ofta om rolig utrustning och sånt som äldre kanske inte fokuserar så mycket på. Men där finns ett annat problem; ALLA handlar om, eller vägen till, tävling. Och jag bara: snark. John Moore skrev nåt fint i sin blogg, att tävling är snarare en väg till målet, än själva målet i sig. Det är ett redskap för att utveckla hästen i nya situationer. SÅ känner jag med. Jag är inte på något sätt negativt inställd till tävling, men mer som en kul grej och miljöträning än rosettjakt. Honey har ju tävlat i distans med sin förra ryttare, det skulle vara intressant att se hennes reaktion till en tävling i nånting. Jag tävlade en gång en clear round-hoppning på Luleå Ridklubb med min första medryttarhäst Ragge. Han var stencool - tills han kom in i ridhusen. Det var det konstigaste han sett i hela sitt liv.
Hursomhelst, här följer de hästbloggar jag läser. Jag sätter namnen inom parantes för jag har inte lyckats lista ut hur jag ska få länkar i en lite mer tydlig färg i bloggen än. I bokstavsordning, och då kommer (BeautyAlice) först. Tvååriga Alice ägs av Elin som stod på Runsa med sin andra häst Lucas förr i tiden, den bloggen är extra rolig eftersom jag faktiskt vet vem Elin är "på riktigt"! Bloggen handlar kort och gott om Alice & hennes utveckling. I ungefär samma tema går bloggen om (Chipolina), Karolinas oinridna 5-årig häst & deras utveckling. Jag tycker även väldigt mycket om Tyra Sjöstedts hästblogg (Darios). Framför allt så är det kul att Tyra som är storbloggare uppdaterar så ofta! Det var Tyras hästblogg, och det att hon låter sina medryttare skriva där också, som sådde idén till den här bloggen, det och att jag ville ha egen historia kvar. Men skriver ju i stalldagböcker, men hur ofta minns man själv sen? Jag vill minnas vad jag gjort med Honey för mig själv också.
Ridtravare är ju något som är mig nära om hjärtat, och därför gillar jag såklart (Grande - Ridtravaren Isola). Ridtravare och har samma namn som en av Kents skivor liksom! Önskar bara att det uppdaterades lite oftare här.. Ni har säkert sett den vackra videon där lilla Elvira leder stora nordsvensken Ella? Mamma & ägare Johanna har en blogg (Kallblodsprinsessan) & en hemsida (Bullerbacken)! Den senaste bloggen jag kommit över skrivs av en ganska ung tjej, 21-åriga Annu som nyligen köpt sin foderhäst (Maestro). Jag är inte helt säker på om det stämmer eller om jag bara har fått för mig det, men jag tror de bor på Åland. Sist, men absolut inte minst, så läser jag (Stalltjej.se), en blogg som handlar om allt möjligt som rör hästar; nyheter, utrustning, frågor och svar, fototips, raser, ovanliga fakta, åsikter.. you name it. Ja, det var dom! Vilka hästbloggar läser ni?
Pigg hest!
Honey gör mycket som är så okaraktäristiskt henne just nu, berättade ju om hur hon är på magen nu, idag stod hon bara och darrade och lyfte nästan ena benet när jag kliade henne på magen med en mjuk borste. Sååå skönt.
Normalt är hon dessutom cool oavsett vad andra hästar man rider ut med gör - men det var hon INTE idag! Mårten söker ju fodervärd, och idag var en tjej ute & testade honom så hon & jag tog en tur ihop. När vi kom fram till en bra långsträcka stack de iväg och Honey blev sjukt frustrerad på att inte få följa med. Efter lite trippande tänkte jag att okej, trav då. Det blir väl lite skumpigt men what the hell. Men då ville hon ju såklart bara galoppera. Eftersom jag har en hyfsat färsk skenhistoria (med Rauen, om ni minns?) i bagaget hade jag inte precis lust med det. Inte för att jag inte tror att hon skulle ignorera försök att stanna, men hon har SÅ mycket spring i benen nu så jag tänkte inte chansa. Hon till och med halvstegrade! Inte särskilt högt men hon blev skitsur för att hon inte fick följa. Till slut blev det one rein stop ett par tre varv, men efter det lugnade hon ner sig och vi kunde skritta sen.
Söt tjej i vårlerig paddock, här hade hon för ont i ryggen för att ridas.
Fotade inget pga pratade med folk, lite farligt ändå, lätt att det blir så vet jag av erfarenhet hemma. Får inte bli en vana, blogg utan bilder är ju sådär.. :) Testade rygga henne lite men det blev lite halvhjärtat bara, hon spanade efter Mårten (när de stack iväg på en andra galopprunda) och var ca noll koncentrerad, tog typ ett steg bak och låtsades sen som att jag typ bad henne om rollkur när jag kramade lite i tyglarna, noll svar på sits hur mycket jag än överdrev.. Nä, jag får nog göra som Elin tipsade och prata lite med J hur hon gör, det är ju väldigt viktigt att man gör på samma sätt så man inte förvirrar hästen! Och så måste vi verkligen jobba på det när vi gör det, inte bara nån gång här & där. När vi kom tillbaka till ängen & väntade på lite mer Mårtengalopp testade jag mest för skojs skull en framdelsvändning, som faktiskt blev nästan helt okej! Vi bröt bara ut lite på slutet. Piffigt! Jag veeet, jag är lite långt i förväg nu men man blir ju så sugen ibland. ;)
Hur osugen jag än är på att longera (för det finns ju roligare saker att göra) så undrar jag om jag ändå inte ska göra det på fredag, så hon iallafall får trava & jobba lite mer än jag vill göra barbacka. Eller om vi rider ut själv kan vi trava lite. Eller så gör vi både och. För tro på fan om hon inte hade fått ETT TILL BETT BREDVID DET FÖRSTA ALLTSÅ JAG BLIR GALEN. Jävla kräkinsikter! Det var dock ett mindre så det var nog inte från en broms & borde nog försvinna innan det första är läkt, eventuellt har hon kanske bitit sig själv för jag tror hon försökt klia sig på såret där det läker. Men man kan ju få spel för mindre.. :)
Bossa-bettet
Honeys "bossa-bett" dag 1, 2 & 9 - så jävla typiskt att de ska komma åt och bita på riktigt fel jävla ställe, först på ljumsken så hon haltade, och nu här. Fast den här gången kan vi ju fortsätta rida iallafall.. Undrar när man vågar lägga på en sadel igen? Nu är det bara en liten liten upphöjnad som man bara känner om man drar handen över, typ sårskorpa antar jag, så det är nog bäst att vänta tills det är helt "platt" och bara saknas hår. Vet inte om jag är överdrivet pjåskig, men det känns ju dumt att hetsa på den i onödan. Skritt bygger ju också muskler och är också motion, även om jag ibland glömmer det, så det är väl bara till att vara tålmodig ett tag till.. :) Mårten blir ju iallafall glad över att få följa med också, istället för att stå kvar i hagen själv. Han var lite piggare i lördags än förra och man såg att han liksom gick och retade Honey lite när de gick bredvid varandra, det var hon inte så förtjust i. ;)
Många åsikter om ryggning
uppslag från Hästmagazinet
Jag tycker Honey har svarat lite dåligt på mina signaler att rygga - ibland funkar det och ibland funkar det inte. Alltså har jag börjat fundera på vad jag faktiskt GÖR när jag vill att hästarna ska rygga - och framför allt hur man SKA göra. Efter lite googling kom jag fram till att folk ryggar på ca 1 miljard olika sätt, i ett Buke-forum (ridsportens Flashback!) sa en tjej nåt som jag kände igen mig i; hon kramade mjukt i tyglarna och sen liksom bara "tänkte" hon rygga, förmodligen gjorde hon något med sits & skänklar som hon inte tänkte på. Så är det nog för mig också, för tyglarna är det enda jag är medveten om, men jag gör förmodligen något med sits jag inte tänker på.
Forumläsandet gjorde mig inte precis klokare, vissa sa att de lutade sig en aning framåt, andra lutade sig bakåt, vissa flyttar fram skänkeln, andra lägger den bakåt. På bilden ovan ser man ju att ryttaren lutar sig aningen framåt (eller iallafall sitter på bäckenet snarare än sittbenen) och har skänklarna lååångt bak. Får väl testa mig fram helt enkelt, sen vet jag inte hur mycket Honey faktiskt har ryggat med ryttare, extravare som hon är. Alla ryggar ju inte annat än när det behövs. Inte jag heller för den delen, men när jag gör det vill jag ju att det ska funka. Kanske nåt att ta upp nästa gång vi tar ut Marika? Haha. Eller mja, kanske får det vänta. Känns som att jag skulle kunna ta upp hur mycket som helst, nu fokuserar vi på det vi gör just nu - höger galopp till exempel.
Att känna att man inte lärt sig nånting på 30 år..
Fastän jag ridit så länge, kan jag ibland känna att jag är helt värdelös på hästar och inte kan ett smack! Det är ju nämligen så mycket som man faktiskt inte nödvändigtvis behöver kunna som medryttare. Hästen ska ha den här foderstaten, den här utrustningen.. inga problem! ..men varför? Jag behöver aldrig fundera på det där med vintertäckets vara eller icke vara (mer än att Honey får ont i ryggen om hon inte är täckad nog varmt men det var inte riktigt poängen), om hon ska ha mer eller mindre hö, vilken typ av kraftfoder hon ska ha, passar sadeln, är bettet rätt storlek.. Sen är det ju givetvis klokt att sätta sig in i sånt, men det är faktiskt något som jag känner att jag är dålig på! Allt är ju givetvis utifrån hästen, och vad man vill göra med hästen - men oavsett, hur vet man? Svårt.
Det är sånt här som kan få mig att känna mig totalt icke redo för egen häst nån dag, HUR kan man skaffa egen häst om man inte vet hur man ska sätta ihop en foderstat? Aldrig ringt en hovslagare, inte är så himla haj på skador över huvud taget utöver småsår & blessyrer. Hur? Men folk & fän överlever ju varje dag och det skulle nog jag göra med. Jag hoppas bara att jag, den dan långt framåt i tiden då jag skaffar egen, står i ett stall ungefär som Runsa; där man inte är rädd att fråga varandra och gärna hjälper till och slår sina kloka huvuden ihop. Då går nog det mesta, även om man inte kan allt. Fram tills dess ska jag nog försöka vara mer nyfiken och fråga "varför" lite mer, av de som vet och kan.
Det är sånt här som kan få mig att känna mig totalt icke redo för egen häst nån dag, HUR kan man skaffa egen häst om man inte vet hur man ska sätta ihop en foderstat? Aldrig ringt en hovslagare, inte är så himla haj på skador över huvud taget utöver småsår & blessyrer. Hur? Men folk & fän överlever ju varje dag och det skulle nog jag göra med. Jag hoppas bara att jag, den dan långt framåt i tiden då jag skaffar egen, står i ett stall ungefär som Runsa; där man inte är rädd att fråga varandra och gärna hjälper till och slår sina kloka huvuden ihop. Då går nog det mesta, även om man inte kan allt. Fram tills dess ska jag nog försöka vara mer nyfiken och fråga "varför" lite mer, av de som vet och kan.
Favorit i repris
Det blev mycket riktigt en repris på förra lördagen; en barbackatur på Honey med Mårten som handhäst. Det var mycket flugor & broms som störde under turen trots att vi red till allén och där är det inte så mycket fän när man väl kommit ut ur skogen. Försökte jobba Honey med samma "inte hänga i bettet" men det gick väl sådär, mycket svårare när man dessutom har en till häst att hålla reda på, och mindre känsel i händerna pga det. Men en utmaning! Varvade det och helt långa tyglar. På hemvägen blev de lite stressiga men slappnade av efter ett tag. Lekte lite med att styra Honey med sitsen enbart, hon är verkligen så lyhörd! Hon ville vända hem när jag ignorerat två "avfarter", men lyssnade på sitsen! Mårten var pigg & energisk idag men svarade bra när jag gav signaler via grimskaftet.
Lite förvirrat kan det ju bli med handhäst.. :)
Honey fick Mårtens grimskaft runt mulen och "ledde" honom runt sig.
Det blir inte alltid som man tänkt sig!
I sommarstallet vill de inte att vi är så mycket i själva stallet så nu har jag börjat fixa Honey vid antingen en av de här stenstolparna som finns, alternativt vid en bajscontainer som står bakom henne på den här bilden. Honey tyckte igår att stenstolpen var ett ypperligt sätt att klia sig på! :) Var ju ut till Runsa efter jobbet och hämtade upp longerlinan, hittade även mer Helosan & Skillingarydsalva så jag tog med de också "just in case" och geggade på Skillingsrydsalvan så mina händer luktade resten av kvällen. Det där med naglar & hästar är ingen bra mix, haha!
Var helt inställd på att longera henne i hagen (så Mårten slapp bli så upprörd över att vi gick) eftersom det var småregnigt. Hon var torr, men jag var helt inställd på att longera ändå. Det som fick mig att ändra mig i absolut sista sekund var dock Mårten! Han var stencool hela tiden jag fixade henne, tidigare gånger har han sprungit runt i hagen även fast han ser henne. Han gick till och med bort och tittade inte ens åt vårt håll, så jag tänkte att vadfan, jag testar. Vi tog en kort barbackaskritt med fokus på att hon inte skulle hänga sig i bettet på halvlånga tyglar, och det gick jättebra, hon fattade nästan direkt vad hon skulle göra (eller snarare inte skulle göra). Jag har nästan bara ridit på bett senaste månaden för jag vill att hon ska vänja sig mer vid det, och att det inte blir så att hon tänker hack = slappa, bett = jobba.
Jag tog av nosgrimman på tränset vi har bettet på när hon hade skavsår av flughuvuan, men funderar faktiskt på att fortsätta med det för jag tycker inte riktigt att nosgrimman fyller något syfte med henne. Faktum är att jag till och med tycker att hon går lite bättre sen jag tagit bort den, vet inte om det bara är min inbilling, men jag tycker hon verkar trivas bättre utan. På det stora hela tycker jag att det ändå verkar som att hon trivs med bettet nu, i början var jag lite osäker på om hon verkligen gjorde det men jag har blivit väldigt noga med att tränsa väldigt sakta. Hon luktar alltid på bettet och jag lägger det bara lätt mot hennes mun och då är det hon som öppnar och tar det. Det känns superbra, och hon börjar kännas mer avslappnad i det över huvud taget, hon tuggar bra på det och ja, det är inga konstigheter helt enkelt. Nu ska jag klä på mig och åka ut till stallet, det blir nog en repris på förra lördagens tur med Mårten som handhäst tror jag - men man vet ju aldrig förrän man kommer dit! ;)
Myggbett ändrar allt
Normalt tycker inte Honey om att bli borstad med något annat än mjuka borstar. Man kan ju givetvis, men hon avskyr det. Däremot har hon inte visat något större agg mot Magic Brush, vilket är rätt skönt. Så länge man inte kommer under magen på henne. Magen är hatområde oavsett borste och i synnerhet tuttarna. Hands off. Inte populärt när man ska rengöra där.
Magic Brushen ja, den kommer verkligen till stor användning just nu. Innan jag ens börjar borsta henne går jag igenom henne med den vare sig hon är lerig eller inte, för den är nämligen den utlimata kliaren! Den funkar även bra på man & svans vilket är perfekt nu när hårborsten vi haft till henne försvunnit. (Eller så kanske J har tagit bort den, vad vet jag. Borta är den iallafall. :)) Men iallafall, klia med Magic Brush. Bra grej tycker Honey och hon höll verkligen på döööö idag när jag kliade henne med den på magen idag. Fast istället för dö av surhet så var det för att det var skönt, hon är SÅ biten på magen och jag trodde hon skulle vrida nacken ur led för att hon tyckte det var så skönt, hon nästan vibrerade! Här är inte en film från idag, utan från tidigare i månaden när hon tyckte att det var bäst att bli kliad runt öronen. När jag väl försökte filma så var hon såklart inte lika imponerad, men lite skönt var det allt, spana in hur hennes läppar går..
Var "hemma" i Runsa en sväng idag och hälsade på Valle, Cytra, Ingra, Chevan och så nytillskotten Sudden. Han var mer intresserad av att äta än att hälsa, men han verkade trevlig och var mycket snygg! Ska bli kul att se mer av honom till hösten! Det var också jättekul att de träffa de gamla godingarna också såklart, har ju inte träffat de på så länge! Valle var så himla fin i pälsen tyckte jag. Extra mjuk, på nåt sätt. Haha.
Magic Brushen ja, den kommer verkligen till stor användning just nu. Innan jag ens börjar borsta henne går jag igenom henne med den vare sig hon är lerig eller inte, för den är nämligen den utlimata kliaren! Den funkar även bra på man & svans vilket är perfekt nu när hårborsten vi haft till henne försvunnit. (Eller så kanske J har tagit bort den, vad vet jag. Borta är den iallafall. :)) Men iallafall, klia med Magic Brush. Bra grej tycker Honey och hon höll verkligen på döööö idag när jag kliade henne med den på magen idag. Fast istället för dö av surhet så var det för att det var skönt, hon är SÅ biten på magen och jag trodde hon skulle vrida nacken ur led för att hon tyckte det var så skönt, hon nästan vibrerade! Här är inte en film från idag, utan från tidigare i månaden när hon tyckte att det var bäst att bli kliad runt öronen. När jag väl försökte filma så var hon såklart inte lika imponerad, men lite skönt var det allt, spana in hur hennes läppar går..
Var "hemma" i Runsa en sväng idag och hälsade på Valle, Cytra, Ingra, Chevan och så nytillskotten Sudden. Han var mer intresserad av att äta än att hälsa, men han verkade trevlig och var mycket snygg! Ska bli kul att se mer av honom till hösten! Det var också jättekul att de träffa de gamla godingarna också såklart, har ju inte träffat de på så länge! Valle var så himla fin i pälsen tyckte jag. Extra mjuk, på nåt sätt. Haha.
Ny häst i hemmastallet!
I morse var det så dödslugnt på jobbet så jag kikade in på Facebook lite och såg ett foto från en av hästägarna på Runsa som var ute och myste med sin häst Ingra. Like på den såklart. Men sen när jag såg närmre så var det en fux bakom Ingra som jag inte alls kände igen. "Kan det vara en annan sommarinlåning?" funderade jag, Lucky som stod i stallet i vintras är ju där på bete över sommaren, men jag blev så nyfiken att jag var tvungen att fråga. Nej, visade det sig, det var ingen tillfällig pålle, utan Sudden, som är H's nya häst! Hon sålde sitt lilla arabsto Sessan i våras och har letat ny sen, men eftersom jag lever utanför Runsabubblan nu i sommar har jag ju såklart missat det! Se vad man missar när man inte är i hemmastallet! ;)
Lånade bilden, här är Ingra i förgrunden och nya Sudden i bakgrunden!
Jag har googlat markarbete i några dar (iom att Honey inte är lika ridbar pga bromsbettet på ryggen) och försökt hitta lite tips men alla är typ likadana; "tömköring is best, no protest!" ..och Honey har ingen tömkörningsgjord. Däremot har Mårten en, man kanske skulle se om den passar? Honey är ju ex-travare så hon borde nog inte vara några konstigheter att tömköra (vet inte om J gjort det något med henne), däremot är JAG inget bra på det! Har tömkört några gånger när jag skötte min klasskompis Karins fjording Benjamin ett tag, men det här var alltså på MELLANSTADIET så det är så många år bort att det tänker jag inte ens berätta.. Därför tänkte jag att tråk-longering ;) kunde ju iallafall vara ett alternativ nån dag. Och longergjorden, den är ju såklart i Runsa. Nämen vad syyyynd. Då måste jag ju åka ut dit mellan jobbet och stallet imorgon. Och då får jag träffa Sudden!
Tänk så det kan lösa sig bra ibland!
OS + mer om att ha egen häst
Idag känner jag att det finns så mycket att skriva om att man inte vet var man ska börja. Vilken besvikelse laghoppningen i OS blev! Så himla trist, man såg att Lisen bara inte pallade mer.. so much för att "hästen gör jobbet" - Lisen skrev på sin Twitter att Matrix var kanon, det var hennes höft som inte orkade. Men men, nya tag för alla tre killar är vidare till individuella och då får man ju lyckligtvis börja om från början. Jag tror Jens & Henric kan ordentligt. Men England var faktiskt väl värda att vinna idag, herregud Nick Skelton alltså! Det är ren njutning att se honom rida.
RGB på Casall från gårdagens kvalhoppning.
En av mina favvohästbloggar, stalltjej.se, hade ett bra inlägg idag om saker att tänka på innan man skaffar egen häst (länk). En tjej på mitt jobb har börjat rida ganska nyligen, för första gången, och älskar det. Hon har dock ridit på Östermalms Ridskola som ju lagt ner, och när hästarna började vara till salu var hon sugen. Jag tycker om den här tjejen men jag kände bara "nej nej nej!". Jag försökte få henne att inse att det är riktigt dyrt och tar väldigt mycket tid med egen häst och jag tror jag fick henne lite fundersam. Iag berättade hon att hon läst en bok om att skaffa häst och kommit fram till att det nog får vänta ett tag..
Men faktum är ju att det finns rätt många som bara får hästar, och i ung ålder. Häst stod alltid överst på min önskelista när jag var liten (eller ja, gör det fortfarande) men jag hade kloka föräldrar som inte köpte mig nån. Inte för att jag inte hade kunnat greja det, och vi hade nog haft råd (iallafall innan de skildes), men jag är rätt glad för att jag inte fick nån idag. Dels hade det tagit tid från allt annat som är viktigt när man växer upp och som jag idag aldrig skulle vilja ha ogjort, och dels hade vi aldrig haft råd med både ridskola och egen häst. För även om jag kanske är mer inne på NH/nyfiken på Akademiskt idag, är jag glad att jag fick grunderna på de 6-7 åren jag red på ridskola. Jag hade så himla bra instruktörer på Luleå Ridklubb, den ridlärare jag red mest för och som var min favorit, heter Maria Gyllbring och hon är fortfarande lärare där idag. Hon var en såndär härligt barsk no-nonsekvinna fast med glimten i ögat. Jag glömmer aldrig ridlektionen vi fick sitta upp åt fel håll från vänster sida och rida barbacka hela lektionen. Sen kan man säga vad man vill om ridskolor, precis som hästfolk i stort finns det både bra & dåliga. Jag är lite sugen på att testa nån lektion på Upplands Väsby Ridskola, de har drop-in-lektioner för halva priset om man har egen häst, men samtidigt vet jag inte, jag har glömt SÅ mycket och kör mest på känsla och nåt dammigt minne när jag gör skänkelvikningar & sånt idag. Men det, och medryttarskapet, är tillsammans väldigt bra sätt att ta sig fram.
Förra sommaren när jag fortfarande red Rauen & hans ägare flyttade innan han flyttade upp, fick jag ha honom nästan som min egen och det var sjukt kul, men ja, det tar ju sjukt mycket tid. Just då kändes det dessutom inte så kul eftersom jag visste att han skulle flytta så min inspiration till att jobba med honom försvann och det blev bara nåt pass på banan här och där. Mest njöt vi bara av somaren & varandra innan han försvann. Saknar honom, min fina myskille. <3 Men annars är det alltid kul att få ha en hel vecka i sträck eller så med en medryttarhäst, då måste man helt plötsligt planera ridningen på ett helt annat sätt och det blir både utmanande & kul när man inte alltid behöver göra det! Om tre veckor ska jag till Norge & se på Kent igen så istället har jag Honey tisdag & onsdag (istället för fredag-lördag), vilket såklart betyder att jag kommer rida henne fredag, lördag, måndag, tisdag & onsdag. Måste klura ut vad jag ska hitta på dessa dagar! Hoppas bara att hon är ridbar, bulan vid bossan var mindre idag men inget man ville lägga en sadel på + att det regnat så hon hade ont i ryggen, så vi tog med oss Mårten och gick ut på en promenad istället. Skitdum idé, tyckte Honey och lade öronen extra mycket bakåt så fort jag tittade åt hennes håll. Haha. Ston alltså..
- Kom igen nu bruden!
Lördagsmys
Varje gång man kommer ut till stallet nu blir det ordentlig genomgång av hästen innan jag börjar borsta. Normalt är det ju inte så mycket skador på en häst och är det nåt märker man ju det när man borstar, men nu i sommar känns det som att det är nåt nytt varje jäkla dag! Idag hade bossa-bulan blivit lite större, och hon hade fått ett ordentligt sår på bakbenet. Inget som verkade påverka henne särskilt mycket, men det såg hemskt ut!
Barbacka idag med alltså, och eftersom det blev det tänkte jag att jag ändå kunde ta med Mårten så han slapp stå olycklig hemma. Det är lite klurigt att rida med handhäst, men man kommer på knepen efter ett tag. Det är nog bra att Honey & Mårten fått gå ihop och själva ett tag för de hänger inte så mycket i vanliga stallet så jag tror det gick bättre på grund av det. Mårten gick hellre snett bakom eller helt bakom Honey, och hon brukar inte vara så förtjust att ha någon i hasorna men idag brydde hon sig knappt alls, hon blev nästan mer irriterad de gånger han gick jäms med henne.
Barbacka idag med alltså, och eftersom det blev det tänkte jag att jag ändå kunde ta med Mårten så han slapp stå olycklig hemma. Det är lite klurigt att rida med handhäst, men man kommer på knepen efter ett tag. Det är nog bra att Honey & Mårten fått gå ihop och själva ett tag för de hänger inte så mycket i vanliga stallet så jag tror det gick bättre på grund av det. Mårten gick hellre snett bakom eller helt bakom Honey, och hon brukar inte vara så förtjust att ha någon i hasorna men idag brydde hon sig knappt alls, hon blev nästan mer irriterad de gånger han gick jäms med henne.
Det var hursomhelst en helt underbar tur, vi red över ängen till vanliga vägen, vänster i korsningen, genom allén (skönt skuggig!) och så vände vi och red hem samma väg. Honey har spring i benen och försökte trava flera gånger men det tordes jag inte iom barbacka. Hade jag haft sadel så kanske.. Får se vad vi hittar på på måndag, beror på hur den där bulan är tror jag. Klättra barbacka känns inte som nån jättehit, kanske tar vi med oss Mårten igen? Han verkade tycka att det var ganska kul att få följa med, och skötte sig exemplariskt. Vi mötte bilar & en joggare utan problem!
Redo för promenad!
Snälla hästar!
Honeys sår.. helt sjukt, kan det vara en broms fast det är så stort?
Min ytterst seriöst ridoutfit för dagen. ;)
Dressyr på olika nivåer
Är ledsen & lite irriterad just nu men jag tänker nog sova på saken innan jag bestämmer mig för om jag vill skriva om varför. Istället fokuserar vi nu på det som var BRA idag!
På jobbet satt jag med OS-dressyren i ena örat och kikade in då & då mellan arbetsuppgifterna (samt tog jobbpaus när Tinne & Kittel red), blev väldigt inspirerad faktiskt. Inte för att jag & Honey kommer göra några passager eller piaffer inom överskådlig framtid, men ändå. Det kanske roligaste, tycker jag, är när ryttarna blir så JÄKLA glada när det går bra och de tokklappar sina hästar. En Engelska som gjorde en drömritt hade knappt avslutat förrän hon ropade "GOOD boy! VERY good boy!" till sin häst. Det är väl kanske bara mina egna fördomar, ibland kan man ju känna att hästen bara blir ett redskap så långt upp. Men ja, hursomhelst, det är fint att se!
Tinne och "Anton" var bäst av alla Svenskar i
Grand Prix i London och ligger just nu på 14:e plats.
Jag hade sen i måndags ställt in mig på att testa Honeys form idag på den lilla uppklippta "volten" på ängen, men när jag tog in henne insåg jag att det skulle dröja innan vi kom dit - hon var toklerig och har nog bara chillat i hagen sen i måndags. Jag uppskattade att det skulle ta mig säkert en timme att fixa henne och det höll jag ganska bra. Gav manen en riktig genomkörning också, det var på tiden! Helst skulle jag vilja tvätta hela henne men det går nog inte här, så det blir väl i September när vi är tillbaka på Runsa. Hon hade dessutom fått flera småbulor från insektsbett, ingen som verkade särskilt allvarlig men en var typiskt nog där ena bossan ska ligga, så det blev till att rida barbacka idag. Det kändes onekligen lite komiskt när jag tagit in henne och kollat igenom henne lite snabbt - från att ha suttit och suckat över dessa dövackra, väl genomryktade, totalt-i-form snygga OS-hästar.. till en gräsfylld, lerig tunna till häst med bulor och småsår över hela kroppen. Fnissade lite, men sen var det bara hugga i!
Till en början gick det bara sådär på volten, hon överböjde sig i ställningen och vi var inte alls samspelta för fem öre. Jag parerade dock med ytterhjälperna bättre och då blev ställningen finare, och så försökte jag vara mycket mer lätt på hjälperna och då gick det mycket bättre. Jag känner ibland att jag kan bli lite hård i skänklarna med henne när det inte funkar, och det går alltid mycket bättre när jag då slappnar av igen & förfinar dom lite. Jag vet inte riktigt varför jag är det, för jag minns inte att jag var det när jag red på ridskola. Fömodligen är det nån olat jag lagt till mig efter alltför många nordisar som medryttarhästar.. När jag slappnade av i hjälperna lite gjorde hon det också och sen gick hon som en DRÖM! Detta då trots att hon har stått i princip en månad, att vi knappt övat form alls, och att vi var konstant attackerade av allt från mygg till broms heeela tiden - och ändå var hon så jäkla duktig och superkoncentrerad! För ett par månader sedan behövde jag krama i varje steg, nu behöver jag bara korrigera här och där, och kan till och med luta mig ut åt sidan för att kontrollera hennes bakben utan att hon tappar - och de bakbenen gick mycket snyggt idag, hon trampade under sig jättefint! Fina fina baby!
Testade lite trav också men det gick inte alls. Jag hittade inte sitsen och satt mest och skumpade, när jag väl hittade den och försökte samla ihop oss gled jag runt för att min balans var helt värdelös! Så det gav jag upp illa kvickt och tänkte att det går ju ändå inte att trava på den här lilla plätten.. ;) Egentligen höll vi inte på så himla länge, men det kändes ändå lagom långt. Imorgon blir det nog bara en skrittur (iochmed barbacka) så kanske att jag tar med Mårten som handhäst så han slipper vara så himla olycklig för att vi lämnar honom ensammen. Nu ska jag göra popcorn och se nån shysst film som gör mig glad igen!
"När ska du skaffa din egen då?"
Tyra skrev ett långt inlägg om sitt mål med ridningen och hennes hästar (här). Mål med hästar & ridning, ja det finns det väl lika många som det finns.. ja, hästar & ryttare! Alla har vi olika - och tur är väl det! I Runsa där Honey står normalt finns det alla möjliga mål, och jag tror inte ett är den andra likt. Även om många i vårt stall t ex håller på med Western, så finns det ju många olika undergrenar där. Och mål måste ju vara personliga - för dig, men också för din häst. Alla har olika förutsättningar, och det tycker jag är helt underbart!
Även om man inte har en egen häst utan "bara" är medryttare så har man ju också mål - har man en ny medryttarhäst kanske man börjar med att lära känna varandra, och sen flyttas målet allt eftersom. Jag själv, jag har alla möjliga. Några för mig, några för mig & Honey, många för framtiden.. Det mål som kanske är allra längst bort, det är ju såklart drömmen om en egen häst. Det är nog min äldsta dröm av alla jag har eller haft i hela mitt liv. Sen jag var 3 år gammal har jag vart kär i hästar och velat ha min egen. Jag går fortfarande och tittar på utrustning på Hööks ibland och undrar vad jag skulle köpa om jag hade en egen häst. :)
Jag & min förra medryttarhäst Rauen.
Länge så sade jag att jag bara skulle skaffa häst om jag hade egen gård. Jag är väl lite bortskämd av att ha växt upp på landet utanför Luleå där den grejen inte är så komplicerad, men ju äldre man blir, ju mer får man inse sina begränsningar. Skulle jag vilja ha en stor, underbar gård med vitt/rött stall, ett trädgårdsland, en hundgård, stora ängar, ett växthus och kanske en pool också? Jamenvisst. Självklart vill jag det. Om det kommer med en Batman-Alfredlik butler som kan allt från att hålla efter gräsmattor till att laga allt som går sönder.. För ska jag vara realistisk tycker jag sånt är skittråkigt och jag är inte händig med hushållssaker för fem sekunder. Målen kan ändras.. Jag skulle ha råd att ha häst, här och nu. Så vad hindrar mig? Framför allt är det en annan dröm, som jag inte haft lika länge men som är väldigt stark; jag vill testa bo utomlands, och då i London. Jag var snubblande nära en gång, och vill verkligen, men av olika anledningar (mest ekomomiska) kommer det dröja ett tag, minst två år till om jag ska vara realistisk. Och då skulle det vara så urbota DUMT och oansvarigt att gå köpa en häst och sen sälja den sen.
Tidigare har jag även känt att jag inte har haft tiden att ge. Jag har alltid älskat hästar, nästan alltid ridit - men vill kunna göra spontana saker också, och därför har medryttarskapet alltid varit så perfekt för mig. Lagom dos, lagom kostnad. Men sen hände något, och nånting i mig bara vände, och nu räcker knappt de tre dar jag har med Honey. Jag vill bara ha mer, och jag vill ha egen. Men som sagt, det får bli längre fram i tiden.
Vad var det då som hände, som gjorde att jag plötsligt böjade tycka att två dar i veckan var för lite?
Det är en lång historia, eller iallafall så tycker jag om att dra hela, så här är den;
Det var när jag red Rauen (han på bilden ovan), vi var ute en sen höstdag och tog en mysig barbackatur. När vi var nästan hemma tog vi en sista galopp och han fick fria tyglar en bit. Jag hade ridit honom så förr och han hade alltid lyssnat väldigt bra på alla hjälper, jag litade på honom och han på mig. Men just den här dagen så lyssnade han inte alls. Och det vet den som suttit barbacka på en galopperande häst, man har inte mycket att sätta emot, det är de stunderna när man verkligen inser att hästen LÅTER oss rida på dom. Rauen skenade inte men galopperade väldigt fort hemåt, kurvor var ingen hjälp alls, och vi började närma oss vägbommen som är nära stallet. Den är för hög för att hoppa (iallafall för normala hästar som inte tävlingshoppar), och jag tänkte att nu måste han väl ändå stanna. Men det gjorde han inte. Vi rider runt den här bommen på en liten stig som precis tar en häst i bredd mellan bom och en jättestor hård häck, och nu brakade Rauen rakt in i den häcken i hundraåtti. Det blev han själv lite förskräckt av och studsade genast ifrån den, och det var då jag halvt gled av. Jag kämpade för att komma upp igen, men Rauen hade bara tillfälligt saktat av på tempot och jag gjorde därför bedömningen att det var säkrare att släppa nu och falla, än att eventuellt hamna under hovarna. Med en ordentlig fart landade jag på hösthård grusväg och skrapade upp knän och armar genom kläderna, samt tog en ordentlig smäll i skallen så tyget på hjälmen sa riiitch.
Nu var det ju inte första eller säkerligen sista gången man åker av en häst så det var bara grina illa, resa sig upp och knalla mot stallet. Rauen återfanns i Mårtens box och fick veta vad jag tyckte om honom innan jag kunde sätta mig ner och inse mina egna skador. Just då verkade de inte så farliga, men smällen i skallen var en hjärnskakning som gjorde att jag inte kunde rida på en månad. Det var inte det här som gjorde att jag plötsligt blev sugen på att rida mer om ni nu trodde det ;) men det ledde till det. Det här var nämligen Rauens första signal att någonting var fel med honom. Tröga människor som vi är så förstod vi inte det, och nu började en väldigt lång, krävande vinter med Rauen där han från att ha vart en fartglad men stabil herre, blev en.. ja, ökbilden av en travarnordis. Hetsig, lyssnade inte, bråkade, stannade, ja allt man kan tänka. Såhär i efterhand när vi vet vad felet var känns det ju solklart, men man kan inte tänka på allt alltid. Det blev väl lite baklänges eftersom vi testade spö - inte för att mana på men som en stärkande hjälp för skänklar - och olika bett först (ovan rider jag t ex på ett pelham), eftersom så ändrade hans ägare fodret, vi red lite, vi red jättemycket, vi red varierat, hans ägare körde honom, men hans energi verkade aldrig sina och han var konstant väldigt, väldigt hetsig.
Allra sist, fastän vi kanske borde gjort det allra först (men åter igen, lätt att vara efterklok), tog hans ägare ut en eqiterapeft och en sadelprovare och det man kom fram till var att Rauen hade musklat på sig ganska ordentligt senaste året, och sadeln klämde. Aj vad ont han hade i ryggen, och där började vi vifta med bett och ändra mat.. Men ryggen blev bättre, sadeln stoppades om och allt bore vara fint då. Tycker man som dum människa, men Rauen hade fortfarande hetsen i sig. Han kunde inte alls ridas på ridbanan och drömde man ens om att sätta upp ett hinder var det godnatt, nattmössan ner. Hans ägare började fundera på att skicka honom på tillridning, och det var då förslaget kom att jag skulle rida till honom istället. Hans ägare hade ryggproblem just vid den här tiden och körde bara, så det var bara jag som red honom. Hon som blev kontaktad för tillridning var Marika, och det var för henne jag började rida Rauen varannan vecka. Första passet lärde Marika mig & Rauen One Rein Stop och det var väl ungefär bara det vi gjorde det passet, haha! Det var piruett på piruett på piruett, här är några bilder som Amanda på gården tog, jag tror de är från första eller andra gången.
En inte helt korrekt One Rein Stop - man ska dra handen bakåt mot höften för att få mest kraft, här drar jag vänsterhanden höger över manken. Det gör inte så stor skillnad för hästen utan handlar mest om var du ska få mest styrka. När man lärt sin häst One Rein Stop är det ett väldigt bra sätt att korrigera och få stopp på sin häst. Vi började givetvis i skritt som man ska, men man kan använda det även upp till galopp.
Här gör jag däremot helt rätt, höger hand är vid höften.
Och givetvis; eftergift och beröm när det blir rätt, kolla vad snyggt han går här!
Släng dig i väggen Minna Tilde! ;) Haha eller kanske inte, min sits är ju inte precis den bästa här..
Mellan träningspassen jobbade jag & Rauen stenhårt på banan och gjorde faktiskt fantastiska framsteg. Och det var här det vände. När jag insåg vilka framsteg vi gjorde och jag visste att det här, det är det bara jag som gjort. Det var nog det häftigaste jag nånsin vart med om, det slog tävlingar med hårlängder. Utveckling snarare än färdigt resultat, resan är viktigare än målet. Och sen dess, sen då kan jag bara inte få nog. Det spelar ingen roll vad det är, det är så häftigt när det händer. Första gången jag red Honey för Marika tror jag det tog tre varvs kämpande innan hon sänkte nacken och tog rätt form. Marika brukar berömma mig för att ha bra timing och det är så jag ridit både Rauen och Honey för henne; så fort det blir rätt, släpp efter och beröm. När jag tänker på där Honey och jag är nu, och hur jag slet det första passet innan det hände NÅT.. ja, det är likadant. Så sjukt häftigt. Och just något sådant skulle jag vilja ha som ämne om jag fick en egen häst. Jag skulle vilja rida mer dressyr och kanske skutta lite med Honey, bara hemma och som hobbyridning, är inte tävlingsintresserad alls. Utvecklingsintresserad. Och då känns två dar ynkligt, tre bättre men.. men vill ju samtidigt ha allt, och det är inte alltid hästen är på samma humör som en själv såklart. Ibland behövs det att bara ta en mysig skrottur i skogen. Och jag skulle vilja ha allt det där, hela paketet, varje dag. Även med mina tre dar känns det begränsat.
Jag har väl lekt lite med tanken på en foderhäst, men jag är mer än nöjd att rida Honey just nu och vill såklart mest av allt fortsätta med henne. Kanske längre fram, men det är inte exakt ett mål då jag är mycket nöjd med min lilla skrutta som jag har idag. ♥
Lördag/Måndag
Jag känner mig SÅ seg idag, vet inte vad det är. Har just slutat men sitter faktiskt kvar på jobbet och slösurfar lite. För trött för att åka hem, haha! Det är nu man önskar att man hade nåt mer motiverande att åka hem till än ett berg disk.. typ en häst? ;) Både i lördags & måndags red jag två ganska lika rundor; först en halvtimme i klätterskogen som är fylld med ojämna vägar fullt med rötter & höjdväxlingar, samt ett par mer eller mindre branta backar att klättra i - perfekt för både balans och rumpa! Efter det tog vi oss ut på granntorpsvägen (som jag kallar den, eftersom den leder till & från granntorpet), och red den halvvägs hem och sen genom skogen tillbaka till stallet.
I lördags var det en mer glad men ytterst ofokuserad häst jag hämtade in från hagen, jag vet inte vad hon gick och tänkte på men det var så inte var hon gick för det tog säkert tjugo minuter innan hon slutade snubbla, vi gick till och med ner på knä en gång. Men då var det bra att vi gick i skogen så hon fick jobba & tänka lite. Framförallt är hon väl distraherad av de miljards miljarder flygfän som plågar henne, jag känner hur det rycker under magen på henne när vi rider och det är mer än en eller två pauser för att klia ben.. stackars baby!
Klätterträningen är kul, och jag får träna ben också iom fältsitsen, känner faktiskt av det lite, otränad som jag är.. På granntorpsvägen har jag även testat LITE form men inte för mycket nu när hon inte är igång helt. Vi har dock kommit himla långt från där vi var första passet för Marika i våras, åh, jag VILL verkligen rida för Marika snart igen! Vi småtravade även lite, i lördags mest för att bli av med mygg men i måndags kändes hon så pigg så då jobbade vi lite form och tempo, men max ett par minuter. I måndags testade jag även henne runt den lilla uppklippta fläcken på ängen vid stallet, vänster varv var inga problem men höger var desto svårare så där blev fick vi kämpa lite innan jag var nöjd och släppte hem henne.
I helgen vill jag rida en dag på den lilla banan och bara jobba form i skritt. Den är så pytteliten så det funkar inte riktigt med något annat men nu när vi bara skrittar ändå är det okej. Försöker även hitta en tid att rida med Mårtens medryttare, roligt för hästarna att gå ut tillsammans också. I måndags när vi kom tillbaka mötte jag grannen till stallet på gårdsplanen när han just stängde grinden till hagen, och i den stod Mårten. Eftersom jag lämnat honom i en box inne blev jag minst sagt förvånad, men det visade sig att han brytit sig ur boxen! Som attans tur var hade han bara sprungit runt på gårdsplanen som en stor yr, olycklig höna och ropat efter oss, för att sen sätta av ner i hagen. Det sjuka var att jag funderade på om jag skulle knyta ihop boxlåsen med ett rep innan vi for ut, för i lördags när jag höll på med Honey lyckades Mårten öppna övre låset själv (det finns ett övre och undre) - men i sista sekund beslöt jag mig för att inte göra det eftersom han stannat inne i lördags när vi red.. Men allt gick ju bra, får försöka fixa nåt extra nästa gång jag är ute.
Honey i skogen på väg hemåt i lördags.
Utbrytarkungen Mårten!
Honey efter ridturen i måndags.
