• Jag saknar att köra Ragge. Han var en jätterolig häst att hoppa och rida med men han är nästan den enda jag kört och mina starkaste minnen med honom är när vi stod i Norlins stall, då körde jag rätt mycket.
• Broke var en väldigt rolig häst, över huvudtaget. Han var lite pillrig och busig fastän han var rätt gammal, tror han var 21 när jag red honom.
• Lucas var bruksnordis och väldigt seg normalt, han var en häst man fick rida från stopp till start. Trav var hans värsta gångart men galopp gillade han. Ibland fick han ryck och buståg (även han trots att han var gammal), bl a sista gången jag red så red jag barbacka och barfota och bara myste. När vi nästan var hemma red vi längs med en nyklippt stubbåker och jag tänkte att ”gud vad kul det hade vart med en galopp över den”. Jag gav inga hjälper alls, men Lucas bara stack ut på den och började galoppera, det var som att han läst mina tankar och känt samma sak! Och han var INTE en häst som gick snabbare än skritt normalt och stack inte när han kände en. Jag saknar också att ligga på hans rygg och läsa, eller rida honom till hagen. Han är till denna dag den häst jag litat mest på.
• Mårten och jag kom aldrig nära varann och jag red honom så kort tid, men innan vi började bli osams var han en rolig härlig häst att galoppera på. Fullt ös medvetslös :)
• Jag saknar allt med Rauen, så det finns inget klart förstaval. Han är så speciell för mig. Jag saknar mycket hur han var innan han fick ryggont. Man kunde rida ut och galoppera 4 pers och han kunde lugnt lämna de andra framför sig och ta det lugnare om man bad. Jag saknar hans fjantiga sätt att mysa, han gillade att stå och gosa nära – men bara om det bara var vi två. Kom nån in i stallet när vi myste slutade han genast. Gullpojken.
• HerrHoney var också en rolig farbror. På ett lite obeskrivbart sätt. Jag saknar när man red Honey och han blev så GLAD att man galopperade. Då krumbuktade han så gulligt med frambenen, han nästan bockade fast det var inte en bock utan han liksom bara slängde runt med frambenen. Det var så gulligt och jag började alltid skratta så när han gjorde det. Skrattar också nästan alltid när tjejHoney brallar. Ibland blir jag arg om hon är fjantig och gör det för att hon tycker det går för långsamt men glädjebrallar gör mig bara fnissig.

Som tur är behöver jag inte sakna Honey nåt mer. <3 Pluttan! Hon ska få testa gå ut i stora hagen i em och om det funkar ska hon få stå kvar där. Hoppas! Men det borde funka nu.

Fy vilken rysare jag hade igår. Nu har jag lugnat ner mig lite.

Jag, Helena & Pernilla hade vart på promenad med Honey, Sudden & Cytra. Vi kom in i stallet först och jag tog av henne repgrimman utanför boxen där hö fanns och tänkte att hon skulle gå rakt in. Alla kanske inte skulle släppa hästen helt lös men normalt sett har jag & Johanna båda henne lös väldigt mycket, vi tycker båda att hon ska kunna stå still utan rep och gör det oftast. Ibland kan hon behöva sitta fast och om jag går ut från stallet sätter jag fast henne. Nu var det kväll och hon hade hö i boxen, vi var sista i stallet. När hon inte gick in direkt tänkte jag att hon går väl strax och gick bakom henne för att hänga upp repgrimman. Då började hon gåp mot spolspiltan och jag tänkte inte mer på det, att hon skulle dit & nosa och sen komma. 

Dörren till skithögen stod dock öppen och hon gick ut. Nu fick jag lite bråttom för just nu har hon två prio; beta nygräset och springa (hon har stått på boxvila i utebox hela veckan pga sträckningen och har SÅ mkt överskottsenergi). Hon försökte två gånger gå ner från skithögen och eftersom jag dels var rädd att hon skulle vricka till något och dels att det sitter ett rep framför det som jag var rädd att hon skulle snubbla på. Jag hade bara prio att hon inte skulle gå ner då så det fanns inte tid att ta tag henne i nåt, och när jag fick henne att gå in i stallet hoppades jag att hon skulle ge sig. Men då gick hon rakt ut  med spetsade öron. Pernilla var i Cytras box och Helena ute men för långt från dörren. Jag hade något vagt hopp om att hon skulle stanna vid höet som står utanför dörren men så fort hon kom ut galopperade hon upp till kullen vid gula huset mot slottet. Stannaochbetastannaochbetastannaochbeta, tiggde jag och det gjorde hon.

När jag gick mot henne satte hon av i full galopp runt närmsta bostadshuset, rundade det och galopperade sen in på slottsgården, kom ut genom grinden (som hon mest troligt slog i lite), ner runt vedboden längs med hagen, in på slottsgården igen och sen trodde jag hon vände & sprang ner igen och skulle möta henne men då kom hon runt och ställde sig att beta nedanför sadelkammaren. Då tog vi in dom andra och sen blev hon inlockad med hink, då kom hon direkt och markerade hon inte, ej heller när vi gick in. Då bröt jag ihop lite och var så fruktansvärt arg på mig själv, grämde mig för att jag inte tagit in henne & klätt av henne i boxen, borde fattat det, borde vart vettigare. Hade en tuff dag på jobbet innan och det hjälpte säkert inte, allt bara brast nu och jag bara grinade och grinade och var så arg på mig själv. Hon hade nån liten bula/skrapsår på insidan av benet men verkade inte mycket varmare än vad hon skulle blivit av att gå (+ racea runt gården x antal varv..). Sista gången jag kände på henne var när hon stått inne ca en halvtimme och då var hon bara marginellt varmare i höger (dåliga benet) än vänster, och det är hon alltid nu under sträckningen. Helena försökte trösta mig efter men jag var så himla förstörd. Då är det skönt att ha en bra hästägare i Johanna var väldigt cool och sa att det är sånt som händer och att Honey får skylla sig själv om det blir lite sjukbox till. Då kändes det i alla fall lite bättre, även om jag ändå grämer mig. Lätt att vara efterklok..

Som tur är verkar vi haft änglavakt, Johanna hade vart ute i morse och då hade hon först sett ut att markera lite i stallgången men sen såg det bättre ut så hon fick gå i den avskärmade sjukhagen idag! Sån lättnad! Ja, kul hade hon i alla fall igår, hon körde runt i full kareta med svans och nos rakt upp i vädret.. Hästskrälle. :)