Bra tidning!
Tycker Hästmagazinet gör så himla bra specialnummer! Älskar ju deras Allt Om Dressyr, just denna innehöll inte jättemycket nyheter för mig personligen men den är nog kanon om man inte kan så mycket NH, trick/klickerträning eller ÖHT inte funderat så mycket runt hur och varför man hanterar hästen mer än att "det ska va så".
Miss Unphotogenic
Jag bara: Nu ska jag ta en bild till bloggen. Och så står hon såhär.. ;)
Nu när jag ser bilden kom jag på att jag glömde sopa bort efter hovkratsningen. :( Förlåt!
Uppvärmning
Att hästen ska vara uppvärmd innan man börjar jobba på allvar är ju de flesta med på. Men hur ofta ser man egentligen till att en själv är uppvärmd? Om jag är stel och kall kommer jag ju ge signaler därefter, och att vara mjuk & följsam är ju nåt man måste vara som ett team. Ett tips jag läste var att gå till ridbanan istället för att rida till den, men det beror väl på hur långt man har till den också..
Själv känner jag mig jättestel idag, jag har lite träningsvärk i ryggen och axlarna efter dundergaloppen i fredags, och lite i rumpan efter barbackaridningen igår.. Planen för dagen är lätt, mjukgörande arbete över bommar och runt koner och/eller tunnor. Bra med mycket svängar, då får jag även försöka tänka på tyngdpunkten och att hålla mig rak över henne.
Men innan vi kommer dit tror jag att jag ska leda Honey ut på en liten skrittur, istället för att rida - just för att jag ska få mjuka upp mig också. Fast först tänkte jag börja genom att mocka & fixa mat. Även om man inte riktigt tänker på det så, så är det ju också lite "uppvärmning"! Nu när jag skriver om det kommer jag på att jag nog ska ta in Honey först, så jag inte tappar för mycket värme på att hämta in & fixa henne! Det är bra att få tanketömma på blogg ibland! :)
Återhämtningsdag
Hade Honey träningsvärk idag efter stryketräningen igår så var det då inget hon visade, men vi tog ändå bara en lugn skrittur på 40 min. Lite genom skog, på Honeys inrådan, så det blev lite lyfta ben och småbackar upp & ner. Hon pustade lite uppåt men jag red barbacka så då är det ju lite tyngre också när jag inte kan hjälpa till och stå i fältsits. Hon var pigg hemåt & ville trava, men gav med sig rätt snabbt. Hon var också osedvanligt ostörd av att jag red barbacka, normalt är hon inte så förtjust i det men idag var det helt OK. Strax innan vägen till fornborgen såg jag att nån hängt upp nåt gammalt tygstycke i ett träd vid vägen, det såg ut som att nån stod där. Jag beslöt mig för att plocka ner det, det var nån slags täcke och i så dåligt skick ändå, så det är nog ingen som kommer tillbaka efter det - varför ska det då hänga där och eventuellt skrämma slag på nån? Tänk att få syn på en skepnad vid ett träd som står och till synes stirrar på en en mörk kväll? Brr.. Honey var superduktig och brydde sig inte alls om att jag höll på rycka i ett stort tygstycke bredvid henne.
Hade tänkt skynda mig lite i stallet men haha ja när händer det liksom, dessutom var typ alla där så då småpratar man ju med folk hela tiden också, även om jag försökte dra ner på det idag då jag hade lite bråttom hem. Tror det tog 2 timmar nånstans, iallafall lite snabbare än vanligt.. ;) Anledningen till att jag hade bråttom är att jag ska vara borta jättemycket nästa vecka; åker till Göteborg på tisdag kväll, kommer hem onsdag kväll och då är även mamma med (fast har kommit från Luleå såklart). På fredag morgon åker vi till London och kommer hem söndag em. Men allt flängande & mammabesök en natt innebär såklart att jag måste städa, vilket jag gjort hela dan idag. Kom bara till datorn för en kort paus, nu ska jag strax fortsätta genom att skrämma katten in under soffan (dvs dammsuga). Hinner jag ska jag även julpynta ikväll eftersom vi kommer hem 1:a advent och jag också ska ha Honey samma dag.
Medryttarhäst #3: Lucas
Mars 2007 hade jag vart hästlös sedan sommaren innan, då Broke flyttade. Och då började jag rida Lucas, en stor, tjock, slö ärketyp av bruksnordis.. men med en väldigt unik historia, som jag bara måste berätta. Det var så att det var en gång en ung tjej som vann ett träns och en sadel i Min Häst. Och eftersom man bara då måste ha en häst att stoppa dom på så köpte den här tjejens föräldrar henne en häst, ett nordissto. Hennes bästis skaffade också en häst, också ett sto, och så småningom föddes väl idén att det skulle vara såå gulligt med två små föl. Kompisens sto blev inte med nåt föl, men det blev Lucas mamma. Och sen stod Lucas i ett stall med två gamla tanter och fick väl i princip göra som han ville. Det var här hans rymmarkarriär startade. Stå med två gamla tanter i en hage när det finns roliga kalvar vid granngården? So long kärringar! För att inte tala om grannstallets brudar när han blev könsmogen. Liten var han ju inte heller. En gång stod han i en hage med två plank och tre taggtrådar. Han ställde sig bara och tryckte. Pjiong! Första taggtråden. Krash! Första Plankan. Pjiong! Andra taggtråden. och sen var det ju bara hoppa.
När F som ägde Lucas tog över honom var han tre år, och hade princip inte haft på sig grimma. Uppbunden? Glöm det. Just det problemet löste man genom att binda fast Lucas vid en sån här gammeldags flaggstång, ni vet som som faktiskt är nån meter ner i marken. Och där satt Lucas i princip som en hund på hasorna och slet och slet men kom inte loss. Sen dess kunde man binda fast honom i en kvist och han står still. Flaggstången? Den är lite sned än idag.. F hade massvis med roliga Lucas historier, som när hon flyttade till Göteborg en period och fick stanna på mtorvägen när bilar började köra och och blinka och tuta åt henne. När hon går runt hänger hästjävelen med ena benet ut över dörren! Tjena, liksom..
Jag har ju berättat förr att Lucas var voltigehäst för nybörjare, och med barn var han bäst. Stor, säkert 700 kilo, mig högg han efter två första månaderna jag red honom (F hade haft många medryttare som gett upp).. men barn rörde han aldrig. De kunde springa under magen på honom och han stod bara där. Och när han gav sig med mig var han världens finaste. En sån häst som man kunde krama bakifrån om rumpan och ligga på ryggen på och läsa en bok utan hjälm för han var så jävla stadig. Slö som tusan dock, trav hände nästan aldrig, snarare massvis med skritt och galopp. För det var kul, men det där med trav fattade han aldrig poängen med.
Ett av de unika travtillfällena.. ;)
Lucas stod i Märsta, först red jag honom i ett fint men mindre trevligt stall (första bilden). Stallet i sig var väldigt fräscht och fint, dock har jag nåt minne av att ägarna av stallet & gården var lite halvmärkliga. Det fanns en helt okej ridbana och ett väldigt trevligt ridhus, men stämningen i stallet var.. sådär. Iallafall mot mig som medryttare. Jag hade upplevt samma sak i Brokes stall, ägde man faktiskt inte hästen var man vitten värd. Det hälsades, men knappt det. Därför blev jag mest besviken över att tappa ridhuset när alla hästar slängdes ut pga att stallet såldes. Vi flyttade inte långt därifrån, till ett litet stall med tre boxar i Älgesta (bilden längst ner), där jag oftast var själv. Ibland var småtjejerna som hade de andra två hästarna där, men oftast var jag själv, och det var helt okej det med. Jag red honom i strax över 2 år, tills han fick gå i pension.
3 november 2011
Tog ju med mig kameran till stallet "häromdan".. eh, ja, eller så är det snart en månad sen. Nackdelen med att vara fotonörd är ju just att man inte bara kan slänga upp kort, utan jag vill fixa dom först och så blir det en grej jag skjuter upp och skjuter upp. Men såhär såg det iallafall ut för tre veckor sen när jag var i stallet. :)
Stallet. Ibland kan det kännas knäppt att ta bilder på nåt så simpelt som
byggnader men jag kan ångra att jag inte gjort det fler gånger. Minnen bleknar.
Mina "arbetshandskar" i stallet. Dyra sådana.. ;)
Det beror givetvis på att de är utslitna som tusan, nackdelen med Roeckl-handskar.
De här är säkert sex år gamla dock.
Lilla flocken.
Gården. Galet fint.
Gav lunch när jag kom, här smaskar Chevan, söta "kvartingen" Sudden & ledarstoet Ingra längst bort.
Honey & Cytra delar systerligt på en höhög.
Alltså säga vad man vill om gummiridstövlar..
När hagen ser ut som Roskildefestivalen är de rätt jävla najs.
Ho ho snacka om bästa av 2 världar! :D
Fint dressyrträns + skön cowboysadel.
Mälaren.
På väg hem, gården bakifrån + orangeriet
Mystjejen. <3
Lilla gulltrollet! Han flyttar dock nästa helg, snyft. :(
Styrketräning
Igår blev jag lite efterlyst, jobbade sent och tänkte inte på att meddela det till nån. Lite korkat kanske, var inte ute i stallet förrän vid 7 på kvällen, så A & H hade börjat undra om nån skulle komma till Honey. :) Normalt är det folk kvar vid sjutiden men senaste helgerna har det vart rätt tomt, och alla hade vart där när jag kom. Hästarna hade fått komma in och de andra hade fått kvälls så Honey blev jätteglad att se mig såklart. Efter mock & fix var klockan åtta och då kändes som en allmänt dålig idé att börja rida ut, så det blev tillbaka i boxen för fröken.
Idag å andra sidan, blev det jobb! Min ridinspiration har fått en liten dipp, ridlektionen till trots. Tror det mest beror på att jag är stressad, det är mycket på jobbet och jag har två stundande Englandresor på G och är inte helt hundra på att jag får ihop det ekonomiskt. Idag beslöt jag mig alltså för att det skulle bli styrketräning; Först trav/galopp-intervaller till Göranstorp, hon var riktigt pigg men lyssnade trots det väldigt bra; red på halvlånga tyglar och bromsade enbart med sitsen och hon var kanon. DET är en känslig häst! (På ett bra sätt) Annars var hon lite ovanligt tittig idag tyckte jag, men det försvann när vi gick över stock & sten genom skogen till klätterbacken. Honey gjorde allt och lite till för att slippa gå på de leriga ställena, ibland tror jag att hon skulle klättra upp i ett träd och svinga sig över i en lian om hon så kunde. ;)
Vår klätterbacke är rätt brant, så där fick rumpmusklerna jobba bra när vi långsamt tog oss ner, sen blev det en riktig härlig spränggalopp upp till korsningen innan vi skrittade av hem. Ska rida henne imorgon också eftersom stackars J är sjuk, så då blir det nog bara återhämtning i form av en skrittur tror jag. Och på måndag ska vi nog leka med bommar igen - blir sjukt sugen på att hoppa när jag ser video från Tyras hoppträning! Så "avancerad" hoppning blir det nog aldrig på Honey men lite småhinder och studshoppning borde vi kunna greja. Vill bara känna att både jag och hon (men kanske framför allt jag) är redo så på den fronten skyndar jag långsamt.
Sur tjej innan ridturen. ;)
Älskar att spana ut på Mälaren genom träden längs vändplansvägen!
Stor vs Liten
Skillnaden i mankhöjd mellan Honey och Yoda som jag red i onsdags!
Ridlektion, på riktig ridskola!
Åh vad fantastiskt det var med ridskola!
Jag känner direkt att jag vill sluta rida privat och bara rida där!
..sa ingen nånsin. ;)
Haha, var bara tvungen.
Nej, ja, oj nu vet jag inte var jag ska börja. För det första var det ett trevligt stall tyckte jag. Lite småsunkigt men helt okej, jag tycker sånt är mysigt. Spatserade runt lite och det verkade okej för de flesta personer, jag fick lite bryderi med vem jag skulle rida då jag inte stod med på grupplistan, men en snäll tjej som skulle rida i min grupp hittade en anställd som sen hjälpte mig. Jag fick rida en stor fin kille som hette Yoda, jag hade pratat med några tjejer innan och när de såg att jag fick honom var alla typ "åååh fick du Yoda, han är superfin!" och nån sa att han var väldigt känslig. Jaha, tänkte jag, det låter ju trevligt att jag fick en "lätt" häst.
Stooor var han, säkert 165 i manken typ? (Det är iaf stort i jämförelse med Honey, haha) Jag fick bokstavligt talat slita mig upp i sadeln (sen såg jag att det fanns en pall..) men sen kändes allt OK. Jag trodde han skulle kännas hög uppifrån men det gjorde han faktiskt inte. Han var ju större än lilla Honey och betydligt biffigare, men utan att vara för tung. Han hade en helt LJUVLIG dressyrsadel också, det var dock inte mig helt till gagn då jag ju ville jobba på min sits! Men alltså sjukt skönt var det. Note to self: Köp dressyrsadel när du skaffar egen häst. Det är klart att det är betydligt lättare att hålla benen rätt i den sadeln med Jättevulsterna Allan, jämfört med Honeys allroundsadel där vulsterna sett bättre dar.. :) Var kär i speglarna i ridhuset <3 men glömde faktiskt bort dom efter ett tag. Medan när jag kom ihåg dom såg min hållning fin ut iaf!
Vi red ut på fyrkantsspåret och red ett halvt varv, och jag tyckte att mina läder var för korta, så vi red in igen för att jag skulle fixa det. Yoda började då knalla på igen och jag gjorde som jag alltid gör med Honey; lutade mig lite bakåt, och sa "whoooa".
Yodas reaktion: ...
Hahaha!
"Nej du lyssnade inte på det nej.." mumlade jag och skrattade för mig själv när jag istället tog i tyglarna. Sen red vi ut på spåret och vi skulle jobba med halter/igångsättning och sen i traven ökad vs samlad trav. Och halvhalter. Alltså, dessa jävla halvhalter och ridskolornas förkärlek för dom! I min värld är en halvhalt att samla ihop hästen lite en halv sekund och förbereda den för något som komma skall. Vilket det ju var i skritt, men sen i trav så skulle vi jobba med halvhalter.. bara lite sådär varsomhelst! Det var nog mest det jag fick anmärkning på, att jag inte gjorde nog mycket halvhalter. Men jag förstod verkligen inte syftet (och det var ju inte exakt läge att diskutera saken heller).
Sen sa instruktören (Anna Åberg som är stallchefen där) att vi skulle jobba med volter och bakdelvändningar idag. Hjälp, tänkte jag. Men det gick väl rätt okej. Det var mycket voltarbete, och förberedande arbete inför bakdelsvändningarna, och sen gjorde vi typ tre stycken men alltså ärligt talat blev det nog mer snarare tre små minivolter för mig tror jag.. haha. Det är ju lite det här som är mitt problem, jag vet "på ett ungefär" vad jag ska göra, men inte exakt. Och då är det ju konstigt att komma in i en grupp med de förutsättningarna. Jag kan, men inte, men ändå. Vi red lite snett igenom med skänkelvikning också, det gick väl inget vidare tyckte jag, men när jag försökte leda mer i yttertygeln gick det lite bättre, och jag fick beröm om att det såg bättre ut då. Förutom halvhalterna tappade jag ytterskänkelns position lite i traven, och så fick jag bekräftat att jag lutar mig för mycket inåt i volterna, något jag misstänkt ett tag men haft lite svårt att känna.
Många termer kom tillbaka när under tiden vi red och det kändes inte så läskigt alls. Jag var faktiskt bättre än många andra så det kändes ju fint, jag fick leda ett voltbyte en gång också men det var inga konstigheter. På det stora hela var det rätt kul, mycket ridskolefeeling kom tillbaka på gott & ont. Ridhuset var inte superstort och vi var 10 pers, så det kluriga tyckte jag var att få plats. Vi rymdes ganska bra om vi var jämnt fördelade, men Yoda hade ganska stort steg så vi red ofta ikapp lite långsammare hästar och fick volta eller rida om och så. Fast sånt där kommer med tiden om man rider i grupp också, mindes mer och mer nu när jag red med så många andra.
Positivt
- Instruktören Anna var bra tyckte jag (i ridskolemått mätt). Hon gav beröm när det var bra och när det inte var det lät det inte otrevligt eller irriterat. Det kändes som att alla fick uppmärksamhet, iallafall kände jag att jag fick det i lagom dos. Eller.. ja, i lagom dos för en ridskolegrupp iallafall.
- Yoda var trots det negativa nedan, en väldigt härlig häst att rida då han hade ett maffigt steg (vilket dock gjorde det lite svårt att rida honom samlat). Hade verkligen velat testa honom ute och bara släppa honom. Otroligt maffig, djup galopp och i dressyrsadeln fick man lite gunghästfeeling, eller vad man ska säga. Väldigt skön att sitta ner på i traven också. Han hade nog kunnat vara helt kanoners som privathäst!
- Fick trots trista ridskolestereotyper (nedan) en rätt okej bild av stallet, och alla var väldigt trevliga. Anna sa efter att hon trodde jag skulle passa in i en grupp på måndagkvällar som var i samma klass (Brons) men lite bättre än den här gruppen, så det var ju kul att höra att jag inte var sämre utan snarare lite bättre än uppskattat! Jag kommer ju dock inte fortsätta, men jag funderar på om man kanske skulle testa en privatlektion där istället, på Honey. Vet inte om det är riktigt vad jag är ute efter heller, men det vet man ju inte förrän man testar (om J tycker det är OK). Men i sådana fall vill jag ju vara med lite mer i matchen och inte bara göra som nån säger.
- De kändes inte militäriskt benhårda med hur man satt upp (pall var OK) & kom inte och kontrollerade utrustning eller nåt. Jag red på lite halvlånga tyglar ibland men blev aldrig tillsagd. Trevligt! Och alltså <3 för de lååånga tyglarna, hade glömt att man gjorde så långa tyglar, haha! Jag bara älskar långa tyglar.
Negativt
- Ridskolehästarna. Alltså, Yoda var en fin kille. Men han gick och såg missnöjd ut hela lektionen och det kändes inte särskilt harmoniskt, hur mycket jag än försökte få ihop honom. Ingenting kom gratis, såklart. Det där med att han skulle vara känslig, ja vardå undrar jag? Vi skulle som sagt hålla på lite med halter/igångsättning i början och först försökte jag bara med sitsen och det var ju bara "ppppfft!" från Yoda som knallade på. Till slut var det halvhalt, sits OCH tyglar som gällde, hur mycket jag än försökte gick det inte utan mindre än så. Och som jag fick ta i tyglarna under lektionen! Eller jag vet inte, jag försökte ju vara lätt på handen men han var så himla hård & stum i jämförelse med Honey så det känts som att jag satt och drog i tyglarna och hade hård hand fast jag kanske inte gjorde det. Hade jag tagit i Honey så skulle hon ju typ kasta av mig. Och om han då var en av de finaste hästarna.. alltså, nej. Jag vill ju jobba på MITT, inte behöva lära mig rida sega trötta hästar utan livsgnistan i ögonen. När jag gick runt och kollade alla hästar & ponnies kändes det som att det bara var trötta blickar jag fick, gjorde lite ont i mig. :(
- Just med anledning av det känns det som att det skulle vara så fel att rida där på ridskolehästar, för jag fick ju verkligen sitta och slita, det kommer kännas i benen imorgon kan jag ju säga! Hade kunnat vara kul på Honey men samtidigt är hon lite begränsad och outbildad dressyrmässigt och då blir det ju lite konstigt att rida i grupp.
- Som jag skrev lite igår så är nackdelen med den här typen av lektionsridning att man inte jobbar med problem på personnivå, utan folk bara kommer dit och vill lära sig allmänt, och gör det instruktören säger år ut och år in. Det var ju liksom inte så att jag blev frågad vad jag ville jobba med, utan vi gjorde det instruktören bestämt. Varför finns det inte utvevcklingssamtal med ridläraren på ridskola egentligen? Även om allt annat vart super och de hade haft pigga livsglada hästar som inte var en ständig kamp att rida och fantastisk hästhållning och NH-tänk och allt det.. så är det här inte utvecklande för mig. Alltså, vi red volter. Och tre bakdelsvändningar. Kändes ju inte precis hyperutvecklande..
Snygga Yoda moffar havre.
Ja nä så summa summarum så var det väl typ som jag trott, fast lite bättre (ingen bitchig stämning & bra instruktör). Men nej, ridskoledagarna är härmed officiellt över. Instruktörsdagarna däremot? Absolut inte! Nu ska jag skicka ett mail och tacka för en trevlig lektion, men säga att det inte är den här typen av träning jag är ute efter, samt fråga lite mer om att hyra ridhuset + privatlektioner. Inget jag kommer ha råd med på det här sidan nyåret ändå, men så man vet till framöver. Privatlektion där kanske är skitbra?
Jag är väldigt glad att jag gjorde det här ändå, det var skitkul att få rida en annan häst och speciellt en som var så olik Honey. En nyttig upplevelse, och kul grej på det stora hela. Tillbaka till Runsa tar jag att jag måste tänka på ytterskänkelns position på volt, och att jag måste sitta rakare (jaaa jag vet Linda, Centrerat va? ;)) på volt också. Vilket blir bra övningsgrejer när J & jag får till vår voltigedejt! Min sits, ja det får jag försöka tänka på själv helt enkelt, men jag gör det mycket nu och jag tycker jag gör framsteg!
Om perfektion
Haha, fick en så fin kommentar av min fd medryttarhästägare Linda idag, hon länkade till en blogg "Mest för att [bloggerskan] då och då tar upp hur okej det är att inte vara perfekt =)"
Jag började skratta direkt jag läste kommentaren för jag kände mig så träffad. På mitt jobb håller vi på att omstrukturera min avdelning och vår chefs chef kom på besök och talade fint om att förädla specialkunskaper och att alla behöver inte kunna allting. Jag och en tjej till kollade på varandra och sa i kör "Jooo, det behöver man!". Haha. Ja, jag erkänner. Jag vill kunna allt och vara bäst bäst bäst. Och det är man ju aldrig, och blir det troligtvis inte heller. Lite i min rädsla i att skaffa egen häst sitter ju i det (har nämnt det förr), för mig skulle det vara största skräcken att stå där med en egen häst och behöva erkänna att jag inte kan något. Typ hästtandvård. Kan ingenting om det. Alls. Och jag dömer aldrig andra, men jag vet att jag själv skulle skämmas som ett djur eftersom jag inte vet hur ofta man måste raspa tänderna på hästen. Ologiskt? Jomenvisst! ;)
Det här med att jag skäms för min dåliga sits just nu, det har ingenting med nån i vårt stall att göra. Prestigen där är lika med noll, vilket är sjukt trevligt. Jag tycker vi är ganska bra på att berömma och hjälpa varandra, det är ju inte som att vi är klubben för innebördes beundran och nån känga får eller ger vi väl alla ibland. Men ibland får man också fina ord i förbigående av fina stallkamrater och sånt suger jag i mig. Det finaste kvittot på att man inte är helt värdlös fick jag väl ändå när Rauen flyttade och A & J kivades om vems av deras hästar jag skulle rida. :) Men jag skäms dock ändå för min sits. Fast bara för mig själv. Och så är det, jag tävlar alltid och enbart mot mig själv när det gäller hästar. På ridskola kanske det fanns nån slags rivalitet om att vara ridlärarens gunstling, men sånt kunde man ju bry sig mindre om nu.
Men jag tror också nånstans att jag nog skulle släppa på perfektionen om jag hade egen häst. Faktiskt. För då skulle det bli vardag på ett sätt som det inte är att vara medryttare. För mig som medryttare är varje enskild medryttardag speciell, och det är viktigt för mig att visa att jag är person man kan lita på, att jag är en kompetent person som ni tryggt kan låna ut era hästar till. För det är ett stort ansvar, och (tycker jag) ett privilegium. Jag kan göra en liknelse från mitt jobb, där jag som affärschef på ett bankkontor hade ansvar för butiksavtal. Jag var väldigt bra på att hantera de här avtalen, hjälpte gärna andra, och de få gånger jag själv behövde hjälp skämdes jag ihjäl och ursäktade med mig alltid till supporten med "hjärnsläpp" och "jag vet att jag borde kunna det här..". Idag är det jag som är den supporten, och jag försöker banka in i alla att det är OKEJ att inte kunna allt. Det är så jävla mycket man "ska" kunna, men det finns ju nästan alltid hjälp att få! Det är okej om jag inte fattar varför min häst har ont i ryggen, jag kan ju ringa veterinär och equiterapeft och sadelutprovare för att kolla vad som är fel!
Som parantes tycker jag även det är kul att Linda uppfattat det här om mig sen hon börjat läsa bloggen, för det var 10 år sedan jag red hennes Ragge och jag kan ju säga att jag inte precis hade samma tänk då.. Jag har alltid vart noggrann och tagit ansvar i stallet (tycker jag iallafall) men ärligt talat är jag rätt glad att Linda ens pratar med mig idag, så jobbig som jag vet att jag stundvis var när jag red Ragge i olika omgångar. Tack Linda för att du hade tålamod med en jobbig gymnasieunge! ;)
Varför ridskola?
Efter lite Facebook-diskussion tänkte jag förtydliga att jag alltså egentligen inte gillar ridskolor. Vilket ju kan låta lite märkligt nu när jag ska på en lektion på en, så jag tänkte förtydliga lite om allt det. Och innan jag kör igång, ja, jag vet att det säkert finns ridskolor som är undantag från det jag kommer skriva om. Men tyvärr tror jag inte dom är många. Det är lite som travhållning..
Jag tror inte många vet det här men en gång i tiden slutade jag rida för att jag tyckte att hästhållning var fel på det stora hela, överlag. Jag har en annan syn på saken idag, men allt det är en annat inlägg (som jag dock förmodligen aldrig kommer skriva). Idag tycker jag att NH är väldigt viktigt. Att man ska gå till roten med problem, och inte spänna på bett, hjälptyglar eller dra åt nosgrimmor. Ingen brandsläckning, med andra ord.
Och så funkar dessvärre inte många ridskolor. Hästar avlivas för att de väver istället för att fundera på varför de gör det, det är hjälptyglar till höger och vänster och mycket är bara "för att det ska vara så" (man ska rida på korta tyglar, alltid sitta upp på korrekt sätt, etc). Hästarna står inne långa perioder varje dag, och det är så fel som det kan bli i min bok. Alltså, jag skiter i om RGB's hästar blir motionerade fem gånger om dagen. Att de inte får gå i hage pga skaderisken är helt vidrigt. Tur att så inte är fallet med alla OS-hästar (t ex Lunatic får gå i hage), om än säkert de flesta. På helgerna brukar jag se ridskolans hästar i en hage, en skittråkig leråker med ett par träd att tugga på. Den är visserligen rymlig, men det är MÅNGA hästar i hagen, och de flesta står bara och ser skituttråkade ut. Det gör lite ont i mig, om jag ska vara ärlig. Ser inte ut att vara ett kul hästliv. Oavsett hur mycket motion de får. Men jag vet faktiskt ingenting mer om ridskolan jag ska till än just det. Var den ligger, och de hagar jag ser från bilvägen. Det är dels därför jag vill dit, för att se om det är ett ställe jag i ärlighetens namn kan ställa mig bakom att rida på.
Förmodligen kommer det inte vara det. Jag kommer dit inte bara med dessa krav, som det känns som att de redan misslyckats med att uppnå, utan även att instuktören (som är ridskolechefen) ska vara bra. Jag red i flera år på LRK (Luleå Ridklubb) för Maria Gyllbring och hon var en jävla bra instruktör. Storleken på gruppen spelar egentligen mig roll, så länge jag känner att jag utvecklas som ryttare på mina lektioner, och att jag får hjälp med mina problem/att instruktören ser mig. Det är mitt minne från min senaste ridskola och får jag inte det nu.. Nä, tack och hej. Problemet med ridskolor på den här fronten är väl just det att folk inte anser sig ha så mycket problem, utan bara kommer dit och "vill lära sig", och gör det instruktören säger år ut och år in. Jag vet, för jag gjorde det. Jag är väldigt lättlärd generellt, och tror defenitivt att jag hade kunnat utvecklas snabbare nu när jag ser tillbaka. Fast å andra sidan, hade jag några krav på det? Nej. Det kan jag ju inte säga. Då var det ju veckans bästa dag, den enda dagen med hästar. Så om jag knappt blir sedd på onsdag, och utöver det inte får hjälp med det jag vill jobba på, nej då är det tack och hej. Men det blir det nog som sagt oavsett.
Så varför ska jag då ens dit, om jag nu har så jävla svårt för ridskolor?
1. Jag vill hitta tillbaka till dressyren.
Jag har ridit på ridskola 8-9 år (tror jag, minns inte exakt), men har sen ca 13 år tillbaka enbart ridit privathästar som medryttare, och känner att jag tappat mycket. Jag är en aktiv ryttare idag och har inga problem med grunderna, men har tappat mycket sits efter för många skogsturer, och har inte hoppat eller ridit väldigt mycket dressyr på flera år bortsett från nån enstaka lektion här och där. Jag känner att en bra bit sitter kvar i muskelminnet, vilket gör att jag minns "på ett ungefär" hur man gör skänkelvikning, framdelsvändning, öppna etc - men inte exakta hjälper. Visst, man kan googla sig till sånt, men alltså det är inte samma sak. En tidning eller blogg ser inte Honeys motreaktion. Nu tror jag ju i ärlighetens namn inte att det blir nåt hallelujah moment på onsdag där allt det här kommer på rätt plats, utan det är framför allt min sits jag fokuserar på nu. Jag vill ju nästan ha skäll, så jag vet vad jag ska jobba på. Kan jag sen plocka upp nånting annat denna enda sketna lektion, ja, då är det bara bonus. Och med rida dressyr menar jag alltså nu inte att jag ska rida några program på Honey, jag vill hitta tillbaka till dressyren för att stimulera och hjälpa henne, lösgöra och bli stabilare & jämnare - men även för att jag tycker det är kul, såklart!
2. Jag vill rida för instruktör.
Så himla gärna. Jag vill börja utveckla mig själv och det finns väl ingen jävel som inte tror att det är bra att rida för en kunnig blick - om man inte rider för fel instruktör. Och det är ju det som är så jävla svårt. Att hitta någon som (nu snor jag L's ord från FB) finns inom vettigt avstånd, sedan ska det fungera med personkemin, pedagogiken/hur personen lär ut och dess kunskap. Det som är kanske jobbigast av allt är att jag vet en instruktör jag vill rida för, och har ridit för tidigare. Men Marika bor långt bort och vill därför att vi är minst 4 pers för att hon ska tjäna på att åka till oss. Det är ju helt självklart. Men lite frustrerande, speciellt nu när vi inte är så många längre. Vi fick till det i våras, men det är helt andra hästsituationer i stallet nu som gör att det nog inte kommer funka mer. Plus, jobbigt att vara beroende av andra för att få till det. Det bästa vore ju om man kunde få ut nån bara för en själv. Det värsta av allt är väl att jag inte ens har ord på vad jag söker för typ av instruktör. Dressyr och hopp, ja, fast "inte sådär som på ridskola". Det ska vara okej att vi tar det på långa tyglar om det går, man ska ta höjd för Honeys historia och hur hon är, det ska vara okej ett rida dressyr på hackamore osv, och då vill ju jag ha hjälp med vad jag ska tänka på för det. Vad kallar man det? NH-dressyr? Haha.
3. Det är det enda jag har råd med just nu.
Jag har hört om en lite mindre ridskola i Norrort inte så långt från mig som låter väldigt harmonisk och fin, man får rida i små grupper på 4-5 pers och så. De hade typ 10 hästar bara. Det är bara det att de även tog typ 700:-/lektion där. Och det har jag inte råd med just nu. Här betalar jag 255 för en provlektion. Skulle jag bli av med Honey och inte hittade nån annan kunde det väl vara ett alternativ att kolla upp den, men.. ja.
Cannonball Run
Det bidde ingen longering idag då J var lite krasslig, jag var heller inte superpepp just idag utan ganska trött. Red ut med Ingra & Cytra, skritt & trav till och från vändplan. Honey tyckte det var misäääär att inte få galoppera hem och brallade på, men den som vill rida långsammast när man rider ut bestämmer ju, och L red Ingra barbacka + att Cytra var lite allmänt skum, så det blev bara trav. Bra för Honey att inte alltid få som hon vill också.
Eftersom hon kändes lite kanonkula tog jag av till höger när vi kom till korsningen men då ville hon såklart inte lämna dom andra så det blev lite speedryggning innan jag röt till och sen galopperade vi mot Göranstorp tills hon själv sa stopp, skritt en bit till, innan vi vände och galopperade tillbaka. MÅSTE köpa en bättre pannlampa alltså! Min funkar i skritt, okej i trav, men galopp är hopplöst. Nästan bättre utan, fast det är ju inte heller helt bra. Hon var lite svettigare än i lördags när vi kom hem, men något stelare i stretchen.
Honey mumsar kvällsmat
Fick för övrigt svar från ridskolan idag, de föreslog att jag skulle komma och rida på onsdag kväll, i NÄST BÄSTA GRUPPEN. Eh, pinsamt. Kommer ju lätt vara sämst. Eller det är typ första terminen på den nivån tror jag, jag fattar inte riktigt alla deras märken och koder. Känns lite komplicerat och jobbigt för att vara ärlig, men kommer förmodligen inte rida där ändå så det spelar väl roll. Försökte googla lite på instruktören men hittade inte så mycket. Bah, trodde alla ridskoletjejer bloggade? ;) Onsdag är dock min sena kväll på jobbet så det kan bli lite tight att hinna, måste kolla om jag kan byta med nån kollega imorgon innan jag tackar ja.
Gårdagens kondition/styrketräning
Det är konstigt det där med intryck och vad som fastnar och vad som ligger och gror i skallen. Jag skrev ju om i fredags, att jag läste i nån artikel om nån som bara lyfte händerna framåt och tänkte "trav" och jag tänkte bara: "..ja eller hur"? I lördags när vi var ute och red kom jag på att J sa samma sak när vi var på banan, fast då tänkte jag att det lät harmoniskt och fint. Och nu när jag tänker efter lite till, har jag inte ofta gjort så med? Det är så mycket man gör när man bara "tänker" halt/trav/sakta av, så mycket man gör med kroppen. Ibland får man så mycket intryck, och tänker för lite. Eller för mycket.
Hur som helst, igår var det en grå och ruggig lördag och vi började på banan. Varken Honey eller jag var lika mjuka eller pepp som igår, och det var inte min tanke att stanna på banan utan bara värma upp. Vi gick över bommarna och jag berömde, och så tog vi oss an en bom som vart läskig kvällen innan. Jag hade lagt den, utan att tänka, så att ljuset skapade en decimeter skugga bakom den. Det måste ha sett läskigt ut för Honey tokvägrade gå över den från skuggans håll. Efter övertalning gick det en eller två gånger, men aldrig i trav. Just därför ville jag upp igen och testa den från samma håll i dgasljus. Hon var lite misstäkssam, men det gick såklart mycket bättre nu. Måste tänka på hur jag placerar bommarna kvällstid!
När vi snurrat runt bland bommar och i volter ett tag konstaterade jag att hon var lite stelare idag, och hoppade därför första övningen jag tänkt göra längs asfaltsvägen, nämligen ställa höger - rakrikta - ställa vänster (osv). Testade lite men vi vinglade och jag kände att jag kanske gav lite förvirrande hjälper när jag skulle rädda och ställa på samma gång. Ingen av oss kändes redo för den just nu, så istället gjorde vi den andra övningen som jag hittade i Hästfocus, en simpel men bra övergångsövning skritt - trav - skritt. Det är ju bra att vänja in hästen vid stumt underlag innan marken fryser, vilket var vad artikeln handlade om. I den skulle man göra detta på kort tygel men jag gjorde det på halvlång och fokuserade på sitsen istället (både min, och hur jag bromsade henne). I artikeln skulle man trava 5 travsteg och sen sakta av tills man får en "jämn vägvinnande skritt" och då gå upp i 5 travsteg igen. Jag hade dock glömt siffran så jag körde först 10 trava, 20 gå, osv. Ibland lite längre skritt, då hon efter ett tag blev lite väl pepp på att trava. Den här övningen är bra för både styrka, lydnad och som lösgörande. Först var Honey lite irriterad på mig och verkade tycka att "kan du bestämma dig nån gång?!", men efter ett tag hajade hon och verkade tycka att det var jättekul!
När vi kom till Manilla gick vi över till en konditionsträning som jag hittade i Equipage, de hade en bra artikel om vikten av konditionsträning i senaste numret. Övningen var intervaller, för en otränad häst kan man köra galopp 200-400 meter varvat med skritt lika lång sträcka 3-4 gånger. Eftersom Honeys kondition känns ganska bra körde jag på en längre sträcka, och galopperade från torpet upp till skogskanten, sen skrittade vi över ängen till nästa (det är ett stort fält uppdelat på 3st ca lika stora ängar) då det är ungefär lika avstånd. Sen galopperade vi igen över andra ängen och skrittade tredje, sen galopp upp för backen till Göranstorp, och skritt ungefär lika långt, sen fortsatte vi med galopp - skritt - galopp tills nånstans innan galoppbacken och därifrån skrittade vi av hem. Jag började frysa så jag hoppade av och gick sista biten hem, skönt att göra det ibland!
Honey var bara lite svettig under sadeln men inte mycket där heller, och kom inte upp i puls särskilt mycket heller, så nästa gång vi testar denna kan vi nog öka svårighetsgraden till galopp - trav - galopp istället! Hon var lite springig i början, men lyssnade ändå när jag höll tillbaka henne. På Göranstorp, där jag litade mer på underlaget, fick hon springa som hon ville och sista två gångerna lugnade hon ner sig lite. Trevlig tur på stora hela, om man bortser från att vi blev lite utskällda vid Manilla.. men det ska jag berätta mer om en annan dag, för det var en rätt rolig historia slutändan ändå! :) När vi kom hem stretchade vi, det märks att vi gjort det ett tag nu för hon går själv mycket djupare in i stretchen än vad hon gjorde i början!
Ingra, fina Chevan som snart flyttar från oss :(, och Honey.
Honey på gårdsplanen efter ridning.
Medryttare i extas!
Åh jag vet inte var jag ska börja idag.
Trevlig kväll i stallet, tjattrade med A& H medans vi mockade & fixade. Det blev lite oroligt när hästarna betedde sig lite skumt i hagen, och vi fick leta Chevan med ficklampa (lätta att hitta en svart shettis i beckmörker!). Han blev verkad idag och var nog lite öm i tassarna för han betedde sig lite märkligt sen. Inte som att han var dålig, bara.. konstig. A & H åkte hem, och jag och Honey gick upp till banan. Det är alltid lite dämpande på peppen att fara ut och rida när alla andra är klara och resten av hästarna är nattade tycker jag, jag var pepp först men sen försvann det.
Nåja, vi kom upp till banan, jag ställde Honey att stå stilla medan jag stängde grinden, men hon gick ändå iväg och vägrade lyssna på mina "whoa!". Hm. Hämtade tillbaka henne och låtsades sen gå och inspektera bommarna jag redan lagt ut på banan. Hon suckade lite, men stod stilla, och då hoppade jag upp. Eftersom jag som sagt tappat lite pepp, och hovslagaren vart ute idag (nya skor + broddar) så tänkte jag ta det lugnt, bara fokusera på att hon skulle gå bra över bommarna och inte pausa upp i steget.
Började dock med mig själv, det är svårt. Efter x antal hetsnordisar i skogen har rumpan + bromsande hälsar format mig dåligt. Men jag tror att jag ska börja med hållningen faktiskt. Jag tänker på den där "tråden som håller hela kroppen uppe" som vissa yogainstruktörer brukar prata om, lite så. Stolt men avslappnad yogahållning. På häst. Benen/Trepunktssitsen kommer då automatiskt i lite bättre läge, så får jag bygga på sen när det sitter, med hälar & hand rätt också. Jag red på hacket idag eftersom jag inte tänkt kräva så mycket, så jag försökte jobba mycket med att ställa henne med sits och skänkel bara.
Och vet ni. Det gick så JÄVLA bra. Alltså, nästan direkt! Jag läste lite tips om ställning, när hästen fuskar och börjer för lite eller för mycket; Man ska vara noga med att sänka innerhöften och innerhälen som på volt, och går det inte så gick man hästen en lätt touch ("knackning") med skänkeln, och ger sen eftergift. Jag tyckte det lät helt jävla bananas, Honey som hatar att man skänklar och helst inte vill bli störd i sidan alls? Hon kommer ju toklacka på det här. Men när hon inte riktigt ställde sig som jag ville och jag inte kunde ta i tyglarna pga hackamore, så beslöt jag mig ändå för att testa. Lätt snabb skänkel. Och tamigfan, visst funkade det! Sur blev hon - men hon ställde sig. Tror bara jag behövde göra det en eller två gånger till, sen räckte det med sitsen.
Vi värmde upp med div volter och volt tillbaka och så, och där brydde jag mig inte så mycket utan styrde henne bara med sitsen. Hade tyglarna där som svagt stöd för oss båda, men ÅH denna häst! När hon lyssnar på sitsen så är det så man bara vill köra halsring nästa. Hon var mjuk som SMÖR idag, nästan direkt, och vände på en femöring! Jag hade lagt fyra bommar i en fyrkant som vi red in och ut i, rakt igenom, volt, bytte varv, in från vänster, rakställa, ut i höger, allt man kan tänka sig. Jag fokuserade jättemycket på mina sittben och blicken och OAAAHHH jag kan inte förklara hur bra det gick! Hon var så jävla fin! Vi gjorde även ormen längs en halv långsida och jag försökte verkligen att inte ta i tyglarna knappt alls, men det var sitsen hon lyssnade mest på. Åh jag får gåshud bara jag tänker tillbaka.
Jag var överdrivet berömmande när vi gick över bommar, för att jag vill göra det till en rolig grej. Först fattade hon typ inte varför jag var så pepp, men ju mer jag jublade och klappade och "braaaaa" och "duuuuktig tjej!", ju mer pepp blev hon. Efter ett tag testade vi lite trav, det var så.. jag läste i nån artikel om nån som bara lyfte händerna framåt och tänkte "trav" och jag tänkte bara: "..ja eller hur". Fast jag gjorde så idag och hon bara flöööt in i traven. Åh nu får jag gåshud igen! Det funkade såklart inte alltid, men två-tre gånger när vi red rakt igenom fyrkanten i trav fick hon sånt jävla skönt schwung i steget och då jublade jag och gjorde "OS-klappen" efter (= klappa på båda sidor av halsen samtidigt). Hon svarar så HIMLA bra på positiv förstärkning och allt kändes så JÄVLA bra idag så jag kunde inte låta bli att testa galopp. Först blev det brall och knaggel och trav och lite galopp och trav men sen kom vi igång, vi red i höger varv och red en vända runt innan jag vågade luta mig fram och titta i vilken galopp hon gick OCH DET VAR HÖGER, hon hade valt det själv. Åh, jag blir så glad så jag dör! J hade släppt henne på banan i tisdags och då hade hon tagit höger galopp i höger varv och till och med i vänster varv. Åh! Tänk om hennes knäpp har släppt med högergaloppen!
Vi red ett halvt varv till i galopp efter det, och sen vände jag upp mot en enstaka lös bom som jag lagt lite innanför spåret längs en långsida. Hon saktade av just innan så jag peppade på henne och tog tog galopp precis innan bommen och sen HOPPADE hon över, å söta! Alltså jag var ju typ i extas så jag bara tjoade av ren och skär lycka när hon hoppade. J hade ridit med F/Cytra på banan i onsdags och de hade bytlånat häst och så hade F skuttat med henne över ett hinder och det hade gått superbra, känns ju askul! Åh jag dör av allt känns så bra just nu. Så jävla skönt efter alla uppehåll som vart (peppar peppar). Vet inte hur länge vi höll på då min skit-iPhone däckade för kylan, men det kändes som 20 minuter så det var säkert 40? ;) Toppenpass, verkligen. Nu vill jag ju verkligen bara nörda in mig på banan men jag ska inte gå från min plan, imorgon blir det lösgörande på asfalt och sen konditionsträning! Åh, jag känner mig som ett barn, natten före julafton, jag ska gå och lägga mig nu så det blir imorgon snart!
Hjälp, vad gjorde jag nu?
Alltså, här sitter jag och lusläser bloggar & Hästtidningssiter för att få inspiration till ridövningar till imorgon.. och så helt plöstligt har jag mailat Väsby Ridklubb om en provlektion?! Va, vad hände?
Aaah, läskigt! Men kul. Men läskigt.
Jag är lite rädd att de ska vara för.. engelska i ridsättet. Klassisk ridskola liksom.
Men samtidigt vill jag få ordning på mig.
Samtidigt har jag INTE råd att rida en gång i veckan för 255 spänn. Man får 50% rabatt på "egen" häst men skulle jag rida där skulle jag nog vilja rida en ridskolehäst ändå, så man kan fokusera på sig själv.
Men testa kan man ju. Kolla in. Om inte annat kan jag ju få hint om vad som är värst och tänka på det sen när jag rider Honey? Och så kanske man kan få info om hur det funkar att låna deras ridhus, för det är ganska billigt för enstaka gånger, 50 spänn. Ridskolan ligger på väg till Runsa, ca 4 km mellan, så det är ju bra uppvärmning/avskrittning till & från. Kunde ju vara spännande att se hur Honey skulle reagera på ridhus. (Om det är OK med J såklart) Fast samtidigt, komma där och drälla bland alla som säkert är asbra.. hm. Kanske inte ändå.
Åh nej vad läskigt det känns nu. Aaah.
Jaja. Jag kan ju inte mer än bli hånad och utskrattad?
Hittade för övrigt ridövningar men snarare "lite längre fram.."-varianter.
Tror jag ska släpa ut lite bommar imorgon.
Hästar i reklamer
Gudrun Sjödén har släppt en ny katalog, och i den (eller iallafall på hemsidan) finns många foton med en stor härlig Clydesdale. Budweiser har använt Clydesdalehästar i sina reklamer i många år (finns massvis på YouTube), men det är ganska populärt även bland flera andra, i synnerhet i bilreklamer syns ofta snygga poerade hästar som sträcker ut i fyrsprång. Här är några av mina favvoreklamer med hästar:
Den här reklamen för ATG är gjord av Adam Berg,
som är lillebror till Jocke Berg, sångaren i rockgruppen Kent!
Den här Old Spice-reklamen var vansinnigt populär och älskad för ett par år sen.
Jag är inte så mycket för trav, men den här reklamen för V75 är riktigt kul.
Inspirerad!
Guuuud sitter på tåget och nästan bubblar över av inspiration från hästtidningarna! Läste en jättebra artikel om konditionsträning, som hade en specifik övning man kunde göra för hästar runt 10-års åldern. Honey fyllde 11 i år så den passar ju bra, ska förmodligen testa den på lördag tror jag, så jag berättar mer då. Den kan nog vara bra för att låta henne bli av med överskottsenergi också.
En annan artikel handlade om dressyrryttare som fick hoppa, bra tips där med. Vill skutta lite med Honey, dels pga kul och dels tror jag det skulle vara bra ryggträning för henne. Hon bjuder dock inte fram så mycket och det var länge sen jag hoppade så jag är lite osäker, men det här var bra "nybörjartips"! :)
En tredje artikel handlade om mjukgörande arbete man kan göra på asfalt, för att förbereda hästen för stumheten i frusen mark som komma skall i vinter! Åhhh vad pepp jag är nu! Har just börjat på tredje tidningen som har en artikel om liksidig sits, kanske får nån bra idé till min & J's planerade longeringskväll?
Vampyrhästar?
Är på resa i tjänsten och befinner mig på Malmö Centralstation just nu. Flög ner men åker tåg hem, så jag passade på att bulla upp med tre nya hästtidningar (är det inte fantastiskt hur mycket hästtidningar det finns?). När tjejen i kassan scannade in Hästfocus blev den dock registrerad som Vampire Diaries Magazine.. :)
Snart är det jul!
Åh vad jag längtar till julen!
När jag var ganska ny på Runsa och red Mårten, så hade vi ett litet Luciatåg för husen som hör till Runsa Slott. Vi pyntade hästarna fint (jag har lite foton men de är tyvärr superkassa pga dålig mobilkamera på den tiden) och sen sjöng vi lite julsånger. Det var jättekul och lite pinsamt, men mest kul. :) Vi har aldrig gjort nåt liknande efter det, men det var fint.
Är det nåt som jag tycker är så mysigt så att det inte finns, så är det att julpynta i stallet. Hänga upp granris och glitter och lite pynt (givetvis inte så hästarna kommer åt och får i sig något som de inte ska få i sig!), det är lite si och så med det på Runsa men Honey hade en krans på boxen förra julen iallafall. Hade jag en egen häst skulle jag TVEKLÖST pynta järnet, haha! Jag är helt tokig i julen (på ett icke-religiöst sätt givetvis) och skulle helst börja julpynta redan nu. Ibland pyntar jag hemma från min födelsedag, men oftast går jag på feeling när det är dags, då blir det mysigast.
Fint julpynt med osäkta kvistar (så hästarna inte vill äta) i en av mina "ex-hästars" stall.
J och jag styrde upp December månad i lördags för jag kom på att jag var en såndär jobbig dålig medryttare och skulle vara borta så himla mycket i December. Om drygt två veckor åker mamma och jag till London på julshoppingweekend + att vi ska fira hennes födelsedag där. Två veckor senare åker jag till Birmingham torsdag-måndag för att träffa kompisar och gå på Sci-Fi-konvent (något jag tycker är lika kul som hästar men kanske inte nämner så ofta här), och eftersom att julen innefaller så bra i år så ska jag hem till Luleå 22/12-1/1.
Först kändes det nice men nu börjar jag känna lite ångest för det. Men förhoppningsvis blir det en lugn vecka utan för mycket måsten, synd bara att slösa bort alla lediga dagar däruppe utan häst! Det står ju inte ens några nära min pappa (i mitt första stall, om ni minns?) som man kan klappa.. Men hursomhelst, efter alla omstuvade dagar så blev det så att jag rider Honey i princip alla dar jag inte är i Luleå/England. Eh.. ja. Hoppas jag hittar alla julklappar i London för tid för att handla fler lär icke finnas! ;)
Födelsedagsritt
Jag kom på att jag inte skrivit om min födelsedag i stallet i fredags!
Det var en kall men jättefin dag, jag red Honey längs bilvägen med ridskolans vägar som mål. Det blev lite oplanerad miljöträning när vi först mötte nån slags konstig halvlastbil med slangar på. Jag tog henne från vägen när vi mötte den först, sen kom den tillbaka nästan direkt och då stannande vi bara längs vägkanten. Hon reagerade lite på slangarna baktill men inte så mycket. Sen fick vi möte av en personbil som saktade ner, inga problem där, bussen körde förbi bakifrån & vi saktade inte ens av då. Honey totalt obrydd. En cyklist var lite mer spännande men inte läskig, men sen kom det ett pucko som har en gammal pick-up truck där flaket är bredare än bilen.
Jag vet inte om personen som kör trucken hör till gården eller inte men jag har mött den förr. Dock så saktade hen inte ner från ca 60-70/h, och eftersom bilen såg ut som den gjorde och kom i den farten blev Honey jätteskraj. Som ni märkar av det ovan så är hon normalt inte speciellt brydd i bilar, det är just om de inte saktar ner som hon blir osäker, och den här gamla skrothögen såg ju ut som fan också. Hon slängde in framdelen mot vägkanten och började sen rygga bakåt-inåt mot vägen när han blåste förbi men dels hann han försvinna innan nåt hände och jag ropade "whoa, whoa!" och hon reagerade på det också och stannade, så allt gick bra. Men vilken jävla idiot!
När vi kom in på skogsvägen var den lite väl glittrig, och Honey gick väldigt spänt och var lite ovanligt tittig, så det var nog halare än vad jag kände. Vi skrittade därför hela vägen till ridskolans vägar, där vi travade till deras stora sommarbeteshage och sen nästan hela vägen tillbaka. Jag jobbade mycket med att bromsa med sits, gick väl ganska 50/50. Det här är normalt en galoppväg för oss så hon tjurade lite & sparkade lite bakut, men lyssnade ändå bra.
Vi tog en avstickande stig i skogen sen för att slippa lite av hala lervägen, och när vi kom ut så styrde jag henne ut på ängen. Där odlas hösilage om sommaren men nu blir det ju inget mer i år ändå så jag var lite olydig och red där. Det var ju ändå min födelsedag.. :) Testade trav först för att kolla att det inte skulle vara halt pga frost men det var det inte. Honey brallade så jag tappade ena stigbygeln, men när jag fått tag i den så galopperade vi över en äng, hyfsat samlat visserligen, men ändå helt underbart! Sen red vi Manilla hem och det var det! Fantasiskt fin tur på 1½ timme (tog lite längre än normalt pga mycket skritt) och en riktigt fin födelsedag!
Bra pass på banan
Jag blir så nöjd med mig själv när jag får kvitto på att jag gör rätt! Positiv förstärkning works both ways.. :)
Igår red vi på banan igen, och till en början var hon riktigt grinig & tjurig, som i lördags. Jag skrittade bara på lång tygel och krävde inte så mycket mer av henne än att hon skulle gå på spåret till en början (nog så stort krav tyckte hon!). Var hon ställd rätt, fine, men inget jättekrav. Volter & volt tillbaka, åttor.. Och så tänkte jag på min sits, det var verkligen som en nybörjare. Ner med hälarna, bak med axlarna, sitt på de tre sittbenen, bak med benen (lodlinje!), lite upp med händerna, upp med blicken! Och repetera, repetera, repetera! Det gick rätt bra när jag tänkte på det, det är när jag tänker på vad Honey gör som jag blir distraherad och tappar. Var lite dålig med de tre sittbenen igår måste jag erkänna, men benens position kändes för det mesta OK. J var med och vi pratade lite om henne och hon tipsade om hur hon gjorde halt/ryggade. Vi bestämde också att vi skulle longera varandra nån måndag så man kan fokusera på sits & jämnhet på volten, jag har lite dålig balans på volt så det blir nog kanon! :)
När J gav upp för kylan jobbade Honey & jag vidare med en övning Marika gav mig åt Rauen när han var stressad, men som också funkar bra för lösgörande; serpentiner med en volt i varje sväng, upp och ner för hela banan. Testade också lite skänkelvikning och tyckte det gick rätt bra! Ev är hon lite för böjd baktill, men helt OK!
Testade på trav på långa tyglar och försökte bromsa enbart med sits, men det gick inte jättebra.. Fortfarande lite överskottsenergi i damen. Vi gick alltså tillbaka till skritt och voltade och voltade och volt tillbaka med avslutande skänkelvikning, vänd snett igenom (lite vingligt) med avslutande skänkelvikning, och höll på så ett bra tag innan jag tog lite tygel och då gick hon JÄTTETREVLIGT :)
Vi jobbade med samma sak en stund till innan jag provade trav igen och då gick hon mycket mer samlat. Fortfarande lite springit och vill inte vara med ut i hörnen, men betydligt bättre än gången innan iallafall. Vi hade nog kunnat jobba i skritten lite mer och sen testat trav igen, men det kändes lagom för dagen där, så vi körde bara lite skritt igen innan vi avslutade för dagen. Men det var verkligen kul att se att jag tänkt rätt. Mycket lösgörande, länge, lång uppvärmning, och DÅ går det att jobba fint. Helst skulle man ju värma upp utanför banan så man kan börja med det lösgörande direkt men då måste man ju dra på reflexer :p
Hon var mycket trevligare på gången efteråt än hon var före också, det är hon väl iofs i regel men ändå. :) Jättekul, kändes som en bra start & en fin "tankeridtur". Kul att gå från banan nöjd, det var ett tag sen faktiskt! Bra för både henne & mig.
Funderingar & foton
Nu är jag nöjd med mig själv. Och lite irriterad.
Men mest nöjd, för nu har jag funderat lite och kommit fram till nåt jag tror är bra!
Jag blev, som jag skrev tidigare, lite förskräckt över hur dålig min sits var. Jag hade trott att det var lite småkass men den ser verkligen blä ut! Så det är nåt jag måste tänka på, eller snarare nöta så mitt muskelminne kommer tillbaka.
Anna tog ett kort (som jag inte tänker visa för det ser heelt gräsligt ut), där jag tyckte att jag gjorde en bra halvhalt och sen fick en fin halt efter. Nu är det ju svårt med foton för man kan fånga fel sekund men.. ja, jag lutar mig BAKÅT och har dessutom för långa tyglar, så händerna är i knät.. Alltså, det här är ju pinsamt. Ser ut som att det är en total jävla nybörjare som rider! Jag börjar seriöst tvivla på mig själv som ryttare efter de här fotona, hur värdo är jag egentligen?! Jag måste verkligen inse att LA-dressyren jag kunde på ridskolan är BORTA. Men inget ont som inte har nåt gott med sig för nu ser jag ju verkligen vad jag måste jobba med. Nu ska jag verkligen tänka på axlar och skänkelns placering, och sitta på "triangeln" istället för rumpan! Det är min grej. Kanske tänka lite på händerna också, Anna filmade bara lite och dessvärre bara när det gick rätt dåligt så jag hoppar till lite åt alla håll då Honey tjursparkar, svårt att avgöra om mina händer är i rätt läge och stilla. Men allmänt då + på fotona tyckte jag det såg ut som att de eventuellt är lite långt ner.
Och när det kommer till Honey så tror jag att jag krävde lite mycket av henne i lördags. Hon kändes bra i skritten och då körde vi trav och det gick inte alls. Sen har jag tänkt på att hon börjat lägga huvudet på sned en del sen jag jobbat med henne efter Marikalektionen vi hade i våras, jag hittade ett väldigt bra tips här på Dressyrbloggen som jag tror skulle vara bra för Honey med - alltså MYCKET lösgörande, MYCKET skritt innan vi ens tänker på trav. Mycket, mycket längre än när jag tycker att det är bra. Honey bor ju inte i min skalle, hon måste också få fatta vad som är rätt, mer än en gång. Jag har ju skrivit förr om hur jag gärna bockar av "check" och vill kuta iväg till nästa grej, men just nu känner jag att det blir långt steg bakåt. Det är ju ingen idé att ens pilla på formen innan hon är lösgjord ändå, så ja, jag tror det är så det kommer se ut på ridbanan när jag jobbar henne där.
Mycket skritt, mycket lösgörande, inte för mycket krav (eller springa iväg med crazy idéer som att vi direkt ska upp i trav om jag tycker det funkar) från min sida & ingen form just nu, och under tiden ska jag stämma av min sits och jobba med den. Snacka om ruta 1. Men där nånstans känns bra att vara just nu faktiskt! Utomhus går ju också att jobba lösgörande, och mitt eget problem kan jag ju jobba med oavsett vart vi rider. Nya mål! Känns bra! Nu när vi börjar kunna rida henne ordentligt igen måste J & jag också styra upp den där snacka ihop-oss träffen vi tänkt oss kom jag på nu.
Jäääättebakom lod vs inte (Eller kanske lite? Är lite dålig på punkterna om jag ska vara ärlig).
Jag har ju redan skällt på min sits ovan så vi behöver ju inte nämna den mer.. :/
Bortsett från att hälen viftar långt där uppe var det ju nästan
en fin lodlinje i traven.. men var är axlarna egentligen? Tsk..
Bortsett från att hon går lite bakom här och min hållning/axlar/blick
hade kunnat vara bättre såg det ju nästan fint ut på den här bilden.
Jag har mitt serious face på också haha :D
Serious face igen, här gick det JÄTTEBRA & jag tycker inte det ser ut som att hon går bakom (?)
Men vaaar är blicken? Att det ska vara så svårt!
Wiihaa! På väg mot ett osynligt hinder kunde man tro eftersom jag är så långt fram? ;)
Visserligen möjligt att det är efter en brall också..
Haha den här är ju bara för kul.. beröm efter
halten som jag nämner ovan, kolla tungan :)
Jag & Honey
Jag & Honey igår!
Fotad
Idag var min kompis Anna med och fotade + filmade oss lite. Honey var dessvärre supertjurig så det blev Brallfest 2012..
När jag nu kollat igenom fotona var min spontana första känsla att jag ville radera allt på en gång, för uuusch vilken dålig sits jag har! Jag visste att benen var ett problem (stolsits efter x antal skogslunksturer) men jag blev lite bekymrad över att min hållning var så dålig också. Men jag ska inte radera, det var dock en bra varningsklocka. MÅSTE bli bättre på att stämma av mig själv också, och inte bara henne. Kanske skulle köpa en såndär "ridsele" som håller bak axlarna?
Det var även tråkigt att se, om nyttigt, exakt hur mycket bakom lod hon går. Det är ju lite svårt att se från hästen men jag har misstänkt det ett tag. Ja, så nog finns det att jobba med alltid. Önskar verkligen att jag kunde rida mer för instruktör, jag är inte direkt sugen på att gå till ridskola men vi måste vara fyra för att Marika ska komma ut och jag tror det är rätt kört att få ihop.. Så jag får försöka själv helt enkelt! Kanske när ekonomin är bättre att jag testar lite ridskola ändå (inte med Honey då, det skulle främst vara för mig)..
Den som lever får se!
Ytligheten
Läste ett konstigt blogginlägg som avfärdade folk som köpte fina saker till sina hästar. "Hästen bryr sig ju inte om rosa benlindor och matchande schabrak". Nä! Det vet jag väl. Det är ju ungefär som att folk tror att man köper fina kläder eller sminkar sig för någon annans skull. Haha! Man köper ju det man tycker är fint SJÄLV. Min katt äter lika gärna mat från en tallrik som från 300-kronorsskålarna från Koziol som står i köket, det fattar väl jag med. Men 10 år senare blir jag glad över dom skålarna för att de är så fina. Och så är det med hästasker med tycker jag, varför ska man behöva be om ursäkt för att man vill ha fina saker? Pssh! Svammel. :) Har man råd är det ju bara och köra tycker jag. Ingen hade så många täcken som Rauens ägare, haha. Älskade det.
Så i den andan så måste jag DÖ på ännu ett par fina sammets-schabrak som jag rotat upp på Fortis Et Liber;
Sjukt cool form, eller hur?!
Jag vill ha det här lika mycket som jag vill ha John Whitakers flaggschabrak. ÅH.
Är tokig i allt med stjärnor. De hade även ett fint pannband som säkert skulle matcha.
Beckmörker
Igår var vi sådär härligt många i stallet, typ alla nästan. Det är synd att vi inte har fullt stall. Även om vissa ägare inte alltid brytt sig om att lära känna mig (pga "bara medryttare" antar jag) så känns det verkligen att vi har tre tomma boxar. Ska bli kul när B & Walentino kommer "hem" igen!
Det var totalt jävla beckmörker igår, jag var lite småless och inte på humör att klä på ett ton reflexer, men hade noll inspiration för ridbanan och har man inte det blir det bara pannkaka oftast. Så det blev reflexer och pannlampa ändå, fast när vi kom ut och hade passerat Orangeriet kändes nåt bara.. Fel.
Inte med Honey eller så, bara.. Det var bara en känsla som kom och det kändes sämre ju längre vi red. Själva ridningen i sig gick bra, red alla tre gångarter i samlat tempo halvvägs till G-torp. Sen kände jag sånt obehag att jag inte pallade längre, vände och så skrittade vi hem (+ liten snutt trav & galopp). Jag är mörkrädd men det var inte det, det var bara nåt som kändes jättekonstigt. Och så fort vi passerat Orangeriet kändes allt bra igen. Jätteskumt.
Förhoppningsvis blir det en bättre tur på fredag, för då är det min födelsedag! :) Riktigt glad över att den innefaller på en "Honeydag", är dessutom ledig eftersom jag fyller jämnt så jag får rida i dagsljus också. Frågan är bara var. Undrar om ridskolans vägar är leriga just nu..?
Lugn lördagsrunda med avslutande bus
Det är så himla skönt att Honey känns "som vanligt" nu. Brallarna frånsett men det rör mig inte så mycket nu när jag vet att det inte är för att hon inte har ont nånstans. Den värsta surigheten verkar ha lagt sig också. Igår red vi ut på en lugn tur runt varggropen, hon fick bestämma tempo och oftast väg också (typ inte hem efter att ha vart off road men annars). När vi kom ner på breda vägen efter kullen blev det trav och sen galopp runt och ut på vägen hem. Jag höll in henne lite i nedförsbacken och då brallade hon samtidigt som hon bromsade och det kändes som om vi typ studsade jämfota, haha. Hade vart kul att se hur det såg ut.. ;)
Passade på att rida med Westernsadeln då J har tänkt sälja den eftersom ingen av oss använder den särskilt ofta. Den är skön på såna här lunga turer men det blir klurigare i trav. Jag styrde in henne på ängen sen och gav henne långa tyglar och så blev det en riktig busgalopp över ängen hem. Inte det där sprängande från i fredags men det gick av. Hon visade inga speciella tecken på att vara överdrivet trött från gårdagens oplanerade långtur över huvud taget så jag hade nog kunnat rida som vanligt, men det var en trevlig tur ändå.
Jag tog med kameran för en gångs skull, så jag tänkte fixa de fotona och lägga upp sen, men just nu ska jag åka till IKEA & Lidl (och hoppas att majoriteten av befolkingen var där förra söndagen och inte denna)!
Får man vänstra som medryttare?
Ja det får man väl, man är ju inte bunden till mer än "sina" dagar.
Fast om man tänker ur en hästägares perspektiv skulle det väl inte vara så kul om ens medryttare plötsligt blev mer förtjust i andra hästen.
Det kommer hursomhelst inte hända mig för jag rider ju Honey tre dar i veckan och har precis börjat betala lite mer till J för det (vilket jag tycker är helt rimligt). Men hade jag vart kvar på det tidigare priset och bara två dar, då hade jag nog vart väääldigt sugen på att vänstra med en Torihäst. De brukar dra vagn i Gamla Stan där jag jobbar om somrarna och de är SÅ snygga och stoooora!
Varför är det alltid så att man hittar fina/roliga/intressanta medryttarhästar när man har en, men aldrig om man är utan? Man kan ju låta bli att kolla på annonser, men det är ju så roligt. Vid tristess kollar jag allt, stall t.o.m.!
Hovarna mot himlen
Oj, vilken dag! Haha.
Jag kom ut rätt tidigt pga halvdag på jobbet, vi kom ut rätt fort. Kikade på mobilen när vi stack, 14.25. OK. Solen höll på nå horisoneten men planen var att rida till Rosersbergs Slott och tillbaka och det brukar ta en timme, så det skulle fortfarande vara ljust när vi kom hem. Mycket trav på ditvägen, inga egentliga krav men hon fick inte hetsa eller rycka i tyglarna och hon lyssnade bra på korrigeringar. Eftersom hon kan bli lite tjafsig vid bron hade jag för ovanlighetens skull ett spö nedstucket i ena ridstövleln, jag tog fram och visade henne det en stund innan och sen behövdes det bara lite vift i luften när jag kände att hon blev tveksam.
Hon var lite tittig på väg till slottet, men överlag så gick det bra. När vi kom ut på asfaltsvägen mot slottet blev det dock tvärnit,för där hade de byggt en "bro" - i kullersten.
- VAD är det där och HUR kan du nånstans tro att jag tänker kliva på det?! sa Honey.
Efter lite blås och frust och fnys och ett litet pet med spöt på rumpan klev hon dock på utan problem. Lite lat "lösning", jag vet.. men ibland orkar man bara inte ta den där kvartens övertalning. Red henne ställd och i form runt rondellen vid slottet och sen mellan två blomkrukor. Hon hade ett öra åt varje håll som en åsna, haha, men hon gick på! Skulle ta ett kort, men då hade mobilen tjurat ihop pga kylan, så jag stoppade den i en innerficka för att värma upp den.
Sen var hon dynamitpaket hemåt. Jag fick då för mig att vi skulle rida upp på berget och ta den vägen ner till badplatsen, bara som omväxling + att slippa "galoppsträckan" bredvid kohagen. Halvvägs upp var hon så stissig att jag stannade och gjorde halt. Och sen stod vi där ett bra tag och hon tog ett steg fram, jag backade tillbaka, hon tog två tillbaka, jag manade på, och det tuggades och slickades men till slut hajade hon att hon skulle stå still och chilla och hon var lite mer sansad sen. Väl uppe valde jag såklart HELT fel väg eftersom jag aldrig ridit där på de år jag ridit på Runsa, och istället för den lilla slingan från Pensionatet/Konferenshuset till stranden, kom vi ut på elljusspåret och red sicksack längs det över hela berget. Och det mörknade, och vi hade ju såklart inte mer reflexer än de få detaljer jag hade på vantar och min jacka..
Vi travade lite och då var det hovarna i luften för madame var less på mig och ville galoppera. Jag lät henne bralla bäst hon ville men höll traven, som tur var var det rätt mycket upp och ner så det kom naturliga skrittpauser. Till slut kom vi äntligen ut vid räddningscentralen och då fick jag äntligen liv i mobilen igen. Och tappade hakan där den sa att klockan var 16:30! Vi travade sen lervägen till bron och då gick hon i en otroligt trevlig, lugn trav på halvlånga tyglar och låg nacke. Efter bommen lät jag henne galoppera, men samlat, och det var ju inte HELLER populärt så det blev lite brall och travinslag och tjafs innan vi kom ner för småbackarna och fick ihop en helt okej samlad galopp. När vi passerat stora trädet och var på sista sträckan mot kullen (där vägen till fornborgen går) släppte jag henne helt och JÄÄÄVLAR i min lilla låda vad hon sprängde! Det var fan en nordisgalopp! Men hon har vilat tisdag & torsdag och gått promenad i onsdags, så hon hade nog lite extra krut pga det.
Klockan hann bli 17 innan vi var hemma, där det blev stretchstuga och sen fick hon mysa i ylletäcket medans jag mockade & fixade mat, allt under inspektion av Chevans lilla medryttare som meddelade sin mamma hela tiden vad jag höll på med. :) På med BH & täcke igen, och sen ut i hagen. Jag hade ju tänkt mig en lugn tur idag och så banarbete imorgon, men efter dagen 2½-timmestur blir det nog snarare en lugn skrittur imorgon tror jag!
Premiär för min fina Kyra K-mössa idag - ääälskar den! Har en matchande halsduk också.
(Den är dock lite mer ljuslila än vad som syns på bilden pga Instagramfilter)
Spegel, spegel på väggen där..
Är för ovanlighets skull på väg ut till stallet i dagsljus på en fredag! Älska halvdagar!
Är lite sugen på banarbete idag, men jag vill testa att jobba Honey enligt ett uppvärmningsprogram som jag läste om i nån hästtidning jag har hemma, så det får nog vänta till imorgon.
Vi har en liten och aningen sned volt, men den funkar. Visst kastar jag avundsjuka blickar på ridskolans jättelika varje gång jag kör förbi, och ett ridhus hade man ju önskat ibland.. Men det jag mest saknar med ridhus är snarare speglar än tak över huvudet! Jag hade en fin sits när jag red på ridskola men har tappat den under åren som medryttare, jag älskade speglarna på ridskolan!
Jag har funderat lite på hur man skulle kunna fixa speglar på vår volt, men inte kommit på nån bra lösning. De enda "speglarna" vi har är fönster..
