Vaknade idag och det kändes som att det var en semesterdag, så jag låtsades att det var det! Nu är det bara två jobbveckor kvar till September och min riktiga semester! Idag har jag bara slöat (men sov ändå bara till 7 haha), sett på TV, ätit lite & rivit lite i kartonger som sagt. Flyttat runt lite saker, tagit upp vissa och fick iallafall två stycken ihopvikta! Och så har jag sorterat örhängen, haha. Har haft typ majoriteten av alla mina örhängen nedpackade senaste året. Nu packade jag upp så många att jag inte vet var jag ska ha alla, men det är kul. Då känns de som nya igen. Egentligen kanske man inte borde ha de framme, så de blir mer exotiska ;) Ingen dag som går till världshistorien, men trevlig & lugn. 

Det är rätt skönt att ha slöa dagar hemma efter full rulle. Ligga i soffan och äta nachochips och guacamolesubstitut till middag framför Oscarsgalan på iPhone. Det tackas och gråts och det blir så att man tänker på saker man är tacksam över. Slutar aldrig vara tacksam över att jag får rida Honey. Fina tjejen. Tänker på alla er som äger era egna hästar och undrar om man är tacksam för att man har dom, dag ut och dag in. Jag kan se på min katt och bli helt gråtfärdig för att han finns hos mig. Längtar jättemycket till på fredag. Till på lördag. 

 

Satt och tittade i bloggen ett år tillbaka. Snart ett år sedan jag tog beslutet. Levt med det så overkligt länge nu. Känns märkligt. Minns pirret då. Nu känns det normalt. Nej lite pirrigt nu igen. Sagt det till några få. Långt ifrån alla. Men när ska det ske? Nej nu ska jag sluta vara luddig.

 

 

Sötbuttan denna tid förra året. Uj vad kallt det var då.

 

menkanproppenkommadåååå.

Är inne i en såndär "måste ha egen häst nuuuuuu"-period. Hatar dom. All min vett & sans rinner ut och jag bara "men om jag bara äter nudlar i ett halvår borde jag kunna köpa en häst och en bil till sommaren?". Suck. Sen får jag panik och tänker "men jag KAN ju INGET om hästar, hur skulle jag nånsin kunna köpa en?"..

 

Reality check, party of 1.

 

Ibland blir jag så egen häst-sugen så jag nästan blir tokig. Är så glad att jag fått så stor frihet med mina medisar och jag får göra nästan precis som jag vill med dom (inom rimlighetens gränser). Men det är ju ändå inte samma sak..

 

Ibland ser man inte skogen för alla träd.

Eller kanske hästen för all man, eller vad man ska säga om det gäller hästar.

 

Var ute hos Honey idag och det är alltid så mysigt att komma ut till Runsa. Småpratade med B & C som just kom ut lite och sen gick vi in och stod på mittgången som vi brukar, hon utan grimma och supergo och mysig och uppmärksam på mig hela tiden även fast J & Grann höll på i spolspiltan.

 

Och så kände jag att jag nog skulle dö om jag inte hade henne i mitt liv.

 

Det är lite svårt att förklara hur konstig och stor den tanken är för mig, för jag är en nordistjej. Jag är det. Min drömhäst är en kallblodsvalack, max 10 år, och sen ska den vara.. tja, lite som hon. Eller.. exakt som hon faktiskt. Nån som inte är klar utan har nåt att arbeta med, nån som är go och mycket potential att låsa upp. Hon älskar beröm, hon lär sig blixtsnabbt och hon VILL jobba. Jag har vart kär i varje nordis jag ridit (förutom Mårten kanske.. ;)) och gått sönder lika hårt varje gång jag behövt sluta rida var och en av dom. Alltså, som jag har gråtit. Men jag har nog aldrig känt så för henne. Hon har alltid vart "en trevlig häst" som jag tyckt om otroligt mycket, och visst var jag ledsen när J lade ut en foderannons. Men jag visste att jag inte skulle bli lika ledsen som jag blivit tidigare.

 

Fast idag skulle jag det.

Ibland ser man inte skogen för alla träd. Jag rider faktiskt min drömhäst. Ja, hon får ont i ryggen när det blir kallt, hon får lätt mugg och framför allt är hon ingen nordis. Men hon är allt jag vill ha av en häst. Jag brukar säga att jag skulle köpa Rauen på tre röda oavsett, om Carina ville sälja honom (kommer ALDRIG hända, hon älskar honom så mycket också). Men jag skulle säga samma om Honey idag. För ett halvår sedan tyckte jag inte såhär. Inte ens för ett kvartal sen, i nyår. Men nu idag så föll kronan ner. Vet inte riktigt varför nu, kanske för att jag saknar henne så när jag bara rider henne en dag i veckan.

 

Allrafinaste lilla filijonkan.

 

Tack J för att jag får rida din fina fina tjej. <3

 

Såhär mysigt började ritten idag, tyvärr fortsatte den inte så då hon inte blivit riden så mycket i veckan. Både Anneli & Linda hade vart hos henne men hon hade bara blivit skrittad en dag och det är SÅN skillnad på henne när hon inte får gå. Hon har så mycket energi just nu, och det är frustrerande att inte kunna hjälpa med att få henne riden. Idag var hon skitjobbig när jag försökte få henne att jobba lite och höja ryggen och tjurade, bockade, kickade etc. När vi skulle galoppera blev det flera tokbakutsparkar på raken, ordentliga sådana också. (Och nej, det är inget fel med henne/sadel, hon bara blir sån när hon är oriden, hålls tillbaka och man sen släpper henne) Hade jag ridit henne fler dar i veckan hade jag ju kunnat ta henne på banan nästa gång och känna av, men nästa vecka kanske hon är OS-häst igen. Vem vet.

 

 Broken record, I know, men ja, det är så det är. Det verkar gå lagom segt att hitta en fodervärd, ser jag egoistiskt på saken gör det inget för mig för jag vill ju rida henne, men det är också ett svävande frågeteckan om om och när som är lite jobbigt. Idag tänkte jag att åh vad skönt det ska bli i sommar när man kan rida runt sjön, men sen tänkte jag att jag ju inte ens vet om hon är kvar då. Kanske, kanske inte.

 

Ibland nu på senare tid har jag lekt med tanken att ta henne på foder själv. Det kommer dock INTE hända för jag har inte råd att båda hålla häst och betala av mitt lån, plus att jag ju börjat rida andra Honey nu, men tanken är fri & så lockande eftersom vi bara blir mer och mer samspelta och hon har så stor potential för utveckling. Man skulle kunna göra HUR mycket som helst med henne. Men som sagt, jag måste dessvärre sätta det praktiska före vad jag faktiskt vill. Förhoppningsvis kanske J kan hitta nån som kan utveckla henne vidare.

 

Det är svårare än vad jag trodde att rida två hästar, inte själva ridningen, och tiden funkar också, men det är knepigt att vara på två så väldigt olika nivåer med hästarna, och jag känner mig dålig när det inte finns det där bondet än med nya Honey, där man helt känner varann (även om det gått bra nu i denna vecka, ska skriva om tor/fre snart). Knepigt. Är alltså inte missnöjd på något sätt, men det är svårare än vad jag trodde. Men det kanske är för att livet är lite rörigt i allmänhet just nu också, jag vet inte? Det är rörigt och mycket spänningar i min arbetsgrupp på jobbet, jag har vart extremt uppbokad nästan alla dar både i veckan och i helgen och därmed kommer jag aldrig ikapp hemma. Letar även ny lägenhet, och har vart lite småhängig & sjuk hela Februari OCH känner mig stressad över att jag inte hinner/kan gymma pga tidsbrist + hängig. Skulle jag gymma nu skulle förkylningen komma som ett brev på posten.

Jag älskar mitt liv men det är väldigt mycket just nu. Mycket i skallen. 

Det finns många tankar och funderingar jag skriver och sen bara sparar som utkast. Allt behöver inte publiceras, men det behöver skrivas ner. Allt behöver inte diskuteras, men planerna och tankarna och drömmarna finns där. Ibland känns de galna. Ibland känns de oansvariga. Ofta barnsliga. Men alltid jag (jag är ju lite barnslig, på ett bra sätt). Och alltid ofrånkomliga. Och ibland ändras dom.

 

Kom över en fin text som en kille som heter Olof Röhlander har skrivit;

 

 

 

 

 

 

Nu är jag inne i en sånt där Jag Vill Ha Häst NUUUU-period, jag drömmer på annonser och bara DÖR på att jag inte kan skaffa en nu. Det hade inte gått ekonomiskt ens om jag inte ville till London så det är inget som kommer bli aktuellt alls, men det är ju såklart då man hittar precis såna hästar man vill ha.. Som (den här), Gull Freja;