Fy vilken rysare jag hade igår. Nu har jag lugnat ner mig lite.

Jag, Helena & Pernilla hade vart på promenad med Honey, Sudden & Cytra. Vi kom in i stallet först och jag tog av henne repgrimman utanför boxen där hö fanns och tänkte att hon skulle gå rakt in. Alla kanske inte skulle släppa hästen helt lös men normalt sett har jag & Johanna båda henne lös väldigt mycket, vi tycker båda att hon ska kunna stå still utan rep och gör det oftast. Ibland kan hon behöva sitta fast och om jag går ut från stallet sätter jag fast henne. Nu var det kväll och hon hade hö i boxen, vi var sista i stallet. När hon inte gick in direkt tänkte jag att hon går väl strax och gick bakom henne för att hänga upp repgrimman. Då började hon gåp mot spolspiltan och jag tänkte inte mer på det, att hon skulle dit & nosa och sen komma. 

Dörren till skithögen stod dock öppen och hon gick ut. Nu fick jag lite bråttom för just nu har hon två prio; beta nygräset och springa (hon har stått på boxvila i utebox hela veckan pga sträckningen och har SÅ mkt överskottsenergi). Hon försökte två gånger gå ner från skithögen och eftersom jag dels var rädd att hon skulle vricka till något och dels att det sitter ett rep framför det som jag var rädd att hon skulle snubbla på. Jag hade bara prio att hon inte skulle gå ner då så det fanns inte tid att ta tag henne i nåt, och när jag fick henne att gå in i stallet hoppades jag att hon skulle ge sig. Men då gick hon rakt ut  med spetsade öron. Pernilla var i Cytras box och Helena ute men för långt från dörren. Jag hade något vagt hopp om att hon skulle stanna vid höet som står utanför dörren men så fort hon kom ut galopperade hon upp till kullen vid gula huset mot slottet. Stannaochbetastannaochbetastannaochbeta, tiggde jag och det gjorde hon.

När jag gick mot henne satte hon av i full galopp runt närmsta bostadshuset, rundade det och galopperade sen in på slottsgården, kom ut genom grinden (som hon mest troligt slog i lite), ner runt vedboden längs med hagen, in på slottsgården igen och sen trodde jag hon vände & sprang ner igen och skulle möta henne men då kom hon runt och ställde sig att beta nedanför sadelkammaren. Då tog vi in dom andra och sen blev hon inlockad med hink, då kom hon direkt och markerade hon inte, ej heller när vi gick in. Då bröt jag ihop lite och var så fruktansvärt arg på mig själv, grämde mig för att jag inte tagit in henne & klätt av henne i boxen, borde fattat det, borde vart vettigare. Hade en tuff dag på jobbet innan och det hjälpte säkert inte, allt bara brast nu och jag bara grinade och grinade och var så arg på mig själv. Hon hade nån liten bula/skrapsår på insidan av benet men verkade inte mycket varmare än vad hon skulle blivit av att gå (+ racea runt gården x antal varv..). Sista gången jag kände på henne var när hon stått inne ca en halvtimme och då var hon bara marginellt varmare i höger (dåliga benet) än vänster, och det är hon alltid nu under sträckningen. Helena försökte trösta mig efter men jag var så himla förstörd. Då är det skönt att ha en bra hästägare i Johanna var väldigt cool och sa att det är sånt som händer och att Honey får skylla sig själv om det blir lite sjukbox till. Då kändes det i alla fall lite bättre, även om jag ändå grämer mig. Lätt att vara efterklok..

Som tur är verkar vi haft änglavakt, Johanna hade vart ute i morse och då hade hon först sett ut att markera lite i stallgången men sen såg det bättre ut så hon fick gå i den avskärmade sjukhagen idag! Sån lättnad! Ja, kul hade hon i alla fall igår, hon körde runt i full kareta med svans och nos rakt upp i vädret.. Hästskrälle. :)