Nu när jag hunnit landa lite i besvikelsen i att det inte blir nåt Riks känns det bra. Innan var det ett stressmoment att få till allt, inte bara att åka och köra ner och införskaffa saker med begränsad budget, utan även att kunna. Öva trab & hopp. Nu när vi inte har ett enda mål på det sättet känns det plötsligt väldigt skönt och avslappnat. Jag har fortfarande mina mål för i år men med Honey infattar de bara enkla saker och nu är det ingen stress att prestera eller få till saker, och även om jag är ofantligt ridsugen och vill rida på henne så känns det heller ingen stress med att hon ska bli frisk. Eller man vill ju det men det får ta tiden utan att man känner "nej vi måste ju göra det här".

 

Jag vill fortfarande tävla en tävling i Ridtravarförbundet, nån gång, oavsett gren (även om det tyvärr är mest hopp & dressyr i och runt Stockholm) och egentligen oavsett häst - fast helst på henne såklart. Men jag har fortfarande ingen panik att göra det. Det känns bra. Det skulle även vara så kul att åka med några av de Westernryttare jag känner/vi har i stallet på Trailträning för det är så likt Trab och är även allmännyttigt för henne. Men jag har inte satt det som mål för det vore bara kul men nu känns det som att det kan få vara ett tag med planer. Mest vill jag ju bara vara med henne och faktiskt har vi inte än kunnat rida helt ordentligt med fullt musklad häst så jag ser fram bara emot det, kunna rida runt sjön utan att det är big deal. I helgen har hon stått en månad, så vi är tillbaka till att bygga kondis & muskler sen när hon är ridbar igen.

 

Jag börjar faktiskt bli tveksam på att åka själv till Rikset också, men jag vet inte. Jag VILL men jag känner ingen och framför allt ska jag då hyra bil & betala boende - för att "bara" titta på. Kanske att man kan bara låna en bil av nån för att åka ner och kolla EN dag. Fast jag vill ju se allt.. Haha ja. Måste fundera på det där. Det är pengar jag hade kunnat lägga till bil. Det är en hårfin gräns mellan att spara till något så viktigt och att unna sig något så roligt. Just nu känns det inte som att jag åker alls, men vi får se.