Honey, som vart på varierande humör sista tiden, var på trevlig humör igår och vi hade en mysig stund på gården innan vi red ut. Jag tog hacket och red på långa tyglar hela tiden, och Honey fick bestämma väg. Vi svängde vänster in i skogen och red genom Travartorp, där många hästar flyttat hem. Honey var väldigt osäker, hon är inte en sån som ska hälsa och är ganska ranglåg men hon kan växa fast vid hagar. Jag lade på en stadig skänkel och tittade själv inte på de andra hästarna utan dit vi skulle och jag riktigt kände hur hennes självförstroende steg och det var bara en enda gång som hon faktiskt stannade, och det var inte svårt att få igång henne! Genom skogen tog vi oss ut på en äng som leder till ett mindre bostadsområde. För att komma ut mot den vägen behövde man ta en liten stig som gick mellan ett staket och ett dike. Först stannade hon och tittade länge och sen bestämde hon sig för att det var läskigt och började rygga bort. Jag manade på henne igen och försökte vara lika stadig och trygg som vid hästarna, och det tog inte lång tid innan hon vågade sig fram! Himla duktig tjej!

När vi kom ut på vägen kändes den lång och tråkig, och det fanns en äng bredvid som verkade rätt orörd och därmed ridbar. Jag var lite osäker på om det var ett dike mellan vägen eller inte, så vi red genom en liten uppklippt lekplats och jag tog medvetet en trång väg förbi färgglada rutchkanor & ställningar. Hon tittade noga på dom men tvekade inte. Sen skrittade vi ängen, ut på vägen när den tog slut och så längs vanliga bilvägen tillbaka. På vägen hörde vi upprepande tutande och många skrikande och hojtande barn, några som sprang på en sidoväg. Åter igen tittade hon och var uppmärksam, men hon studsade inte till och var inte tittig heller (som hon brukar). När vi närmade oss Travartorp blev vi utskällda av hundar bakom stängsel på båda sidan vägen. Två stod bakom ett högt trästängsel och syntes knappt, men på andra sidan var stängslet bara hönsnät, och när en samojed kom rusande i full fart mot oss, skällandes och morrades hoppade hon till - helt förståeligt! Dock höll hon bara koll på den sen och blev inte rädd, hon kändes mer överraskad än nånting annat. In bakom Travartorp, där jag medvetet red nära en båtvagn samtidigt som jag inte låtsades om att jag såg den. Igen så tittade hon noga på den, men gick modigt förbi. Så himla duktig!

Till sist gick vi förbi en nästan uttorkad vattenpöl, och eftersom hon tog ett steg undan jobbade vi med den en liten stund. Hon luktade och frustade och gick åt sidan, men jag gav mig inte utan manade vänligt men bestämt på henne och till slut gick hon genom den och fick mycket beröm efter. Världens härligaste tur på världens duktigaste lilla tjej! Nu är peppen på 110 igen, och jag har så mycket jag vill göra så jag inte vet var jag ska börja! Eller jo, det var jag. Om inte J badar henne idag eller imorgon är det defintivt det jag kommer göra på måndag kväll. Hon är verkligen genomlortig just nu! :)

Söta baby!

Nya inneassocearen.

Tönt. :)