RGB på Casall från gårdagens kvalhoppning.

En av mina favvohästbloggar, stalltjej.se, hade ett bra inlägg idag om saker att tänka på innan man skaffar egen häst (länk). En tjej på mitt jobb har börjat rida ganska nyligen, för första gången, och älskar det. Hon har dock ridit på Östermalms Ridskola som ju lagt ner, och när hästarna började vara till salu var hon sugen. Jag tycker om den här tjejen men jag kände bara "nej nej nej!". Jag försökte få henne att inse att det är riktigt dyrt och tar väldigt mycket tid med egen häst och jag tror jag fick henne lite fundersam. Iag berättade hon att hon läst en bok om att skaffa häst och kommit fram till att det nog får vänta ett tag..

Men faktum är ju att det finns rätt många som bara får hästar, och i ung ålder. Häst stod alltid överst på min önskelista när jag var liten (eller ja, gör det fortfarande) men jag hade kloka föräldrar som inte köpte mig nån. Inte för att jag inte hade kunnat greja det, och vi hade nog haft råd (iallafall innan de skildes), men jag är rätt glad för att jag inte fick nån idag. Dels hade det tagit tid från allt annat som är viktigt när man växer upp och som jag idag aldrig skulle vilja ha ogjort, och dels hade vi aldrig haft råd med både ridskola och egen häst. För även om jag kanske är mer inne på NH/nyfiken på Akademiskt idag, är jag glad att jag fick grunderna på de 6-7 åren jag red på ridskola. Jag hade så himla bra instruktörer på Luleå Ridklubb, den ridlärare jag red mest för och som var min favorit, heter Maria Gyllbring och hon är fortfarande lärare där idag. Hon var en såndär härligt barsk no-nonsekvinna fast med glimten i ögat. Jag glömmer aldrig ridlektionen vi fick sitta upp åt fel håll från vänster sida och rida barbacka hela lektionen. Sen kan man säga vad man vill om ridskolor, precis som hästfolk i stort finns det både bra & dåliga. Jag är lite sugen på att testa nån lektion på Upplands Väsby Ridskola, de har drop-in-lektioner för halva priset om man har egen häst, men samtidigt vet jag inte, jag har glömt SÅ mycket och kör mest på känsla och nåt dammigt minne när jag gör skänkelvikningar & sånt idag. Men det, och medryttarskapet, är tillsammans väldigt bra sätt att ta sig fram.