Jag ser på rubriken och skrattar lite för jag fattar det fortfarande inte. Fastän jag vetat det ett tag nu. Hela sommaren faktiskt. Det har vart så knäppt och härligt och konstigt att gå med den bomben men det har vart rätt skönt att kunna gå och smälta tanken lite också. Det var ju inte såhär min plan var. Fast det är väl ganska klassiskt? Man svär att man inte ska köpa första hästen man kollar på, men gör det ändå, etc? 

 

Ja, det är sant, och det är nu officiellt så då skriver jag det här med. Exakt varför tänker jag inte gå in på mer, för det är inte min sak att lägga ut här. Men jag är otroligt glad att få ta Honey på foder från September. Vi kommer egentligen mest byta plats, då jag kommer ha Johanna som medryttare. :) Jag är som ni kanske förstår så fruktansvärt glad & lycklig över detta, jag ångrade alltid att jag inte tog Honey förra gången - men det hade verkligen inte gått då. Utan bil och jag bodde i Hagängen. Nä. Idag är jag på ett helt annat ställe där jag har nära till stallet och framför allt närmare till att köpa egen bil igen. Johanna skickade frågan och bad mig tänka men jag svarade direkt ja. Utan att tveka eller tänka. Ja. Det var självklart ja.

 

 

Men min plan var det inte. 

Jaha, säger ni. Vad var din plan då?

 

Jo, såhär är det. Livet har kastat mig fram och tillbaka och för nu många år sedan var jag snubblade nära att emigrera till London, England. Det försvann 3 månader före flytt och jag svor på att det skulle ske ändå. Detta var julen 2008. Det har alltid vart min plan, mitt mål att ändå göra detta. Jag älskar London mer än nåt annat ställe på jorden. Men sen har mitt hästintresse också förändrats. 2009 började jag rida på Runsa och här har allt vänt, genom Mårten, Rauen & Honey. Plötsligt insåg jag en dag att jag hade råd. Jag hade råd att ha en häst. Och nu stod jag mellan två hötappar.

 

Efter flera månaders funderingar tog jag ett beslut den 7 mars 2013. Jag kan inte flytta till England, för där är det för dyrt och för dåliga löner för att ha häst, och flyttar jag kommer jag alltid tänka på att flytta hem och skaffa en. Då har man alltid en fot hemma, och bör inte flytta. Sen måste jag se var jag är idag. Jag har råd med egen häst idag. Men jag kanske inte har det om jag flyttar till England, kommer hem, och får en sämre lön än den jag har idag. Därför tog jag beslutet: Jag ska inte flytta till England. Jag ska stanna i Sverige och köpa en häst. Jag kanske kan flytta till England när jag är 75 eller nåt.

Om ni känner mig, eller iallafall har läst denna blogg ett tag, kanske ni vet att jag inte kan göra något jag brinner för halvhjärtat. Vilket betyder att jag alltid haft en plan. Den såg ut såhär:

Steg 1: Få stadigare ekonomi (Jag vill inte gå in på min privatekonomi i detalj men jag har levt över mina tillgångar rätt länge och det funkar såklart inte med häst. Detta har tagit ett tag, pga att jag inte prioriterat att få ordning på det helt enkelt.)

Steg 2: Köpa bil (Måste med häst)

Steg 3: Spara ihop en backup (Det kan kosta upp till 10.000 att ta bort en häst om det blir oturligt. Min personliga åsikt är att skaffar man en häst måste man kunna vara beredd för oförutsedda utgifter, och kunna ta hand om den, om den värsta dagen kommer)

Steg 4: Spara ihop till en häst.

 

Ja. Nu blev det här lite omkastad ordning, men det får gå. Och jag tror att det går. :) Det kommer vara min #1 prio att spara till bil - även om det inte kommer kunna gå riktigt lika snabbt såklart. Tills dess klarar jag mig med buss. Det är obekvämt, men det funkar. Det kommer bli långa vardagskvällar och jag kommer få ha lite dåligt samvete för Joe, men det är förhoppningsvis bara under en tidsperiod. #2 blir sen att spara till backup. Men mer än så finns nog inte den planen mer. Nu kör vi bara härifrån. Det känns också så otroligt bra och tryggt att ha kvar Johanna i form av medryttare, även om jag helt kommer vara fodervärd och ha allt ansvar. Det kommer vara som att jag tagit en helt ny häst, även om det är hon.

 

Det är lite konstigt, och så spännande, och jag är så glad. Det är nog inte så mycket som kommer ändras till en början. Ja, bortsett från att jag uppenbarligen kommer vara mer i stallet, kommer betala mer och kommer planera hennes ridning mer än jag gör idag, när jag mest bara höftar. :) Men hon har allt hon behöver i utrustningsväg, sadeln passar, tänder, vaccinering & avmaskning gjordes alla innan sommaren, så peppar peppar kommer jag inte behöva ha mer än de ordinarie utgifterna till en början (stallhyra, hovslagare etc) och då kan jag spara ihop pengar ändå.

 

Självklart är jag lite nervös och skraj också, det vore nästan konstigt annars. Jag har gjort matten en miljard gånger. Den håller, men ändå är jag nervös att jag inte ska ha råd. Och så räknar jag igen och kommer fram till att jag har det. Sen är det också om jag kommer klara hur mitt liv kommer att ändras (kommer inte kunna resa lika mkt, se Kent lika mkt, min lgh kommer typ vara klar 2022)? Men jag hittade ett citat av skådespelaren Bill Murray som löd "I try to be available for life to happen to me". Det går inte för mig att göra något annat just nu, där jag är nu, än detta. Om jag är osäker på om jag ska göra något eller ej försöker jag alltid tänka mig framåt i tiden och tänka "kommer jag ångra att jag inte gör det här?". Att ångra saker man aldrig gjorde är min största mardröm. Självklart ska jag göra detta.

 

 

Det enda som kommer ändras radikalt är denna blogg - den kommer gå i träda för att antingen tillfälligt vila eller dö, beroende på vad som händer i framtiden. Jag har nämligen haft en plan för detta med - har vart sugen på en personlig blogg också och min plan var att skaffa det när jag skaffade häst. Även om jag nu "bara" är fodervärd så tänker jag inte vänta på att ändra bloggen, detta är dessutom en medryttarblogg så jag vill ha en ny nu när jag blir fodervärd, och då kommer den även inte vara enbart hästfokuserad (om än mycket ändå!) utan även lite mer personlig & mer foton. Jag tror inte att det spelar så stor roll, för mitt läsarantal är inte ens tresiffrigt - jag gissar att de flesta av er som läser redan känner mig. :) Det svåraste med det var att komma på ett bra namn på bloggen, men jag har haft lite tid att tänka så snart kommer den, i September.

 

* Fodervärd innebär, för er icke hästmänniskor som läser här, att jag kommer ha Honey som min egen. Jag kommer betala allt, är ansvarig och om nåt måste köpas nytt gör jag det. Johanna är dock fortfarande ägare men är det "bara" på papper. Det är inte så jättevanligt att man "behåller" ägaren som medryttare (då det såklart kan bli en konstig dynamik) men jag tror inte jag eller Johanna kommer ha något problem med det och det är en jättebra lösning för oss båda.