Det har gått så fort. Snart har jag vart tillbaka på Runsa 3 månader och det känns som att jag aldrig vart borta och jättelänge sen herrHoney flyttade. Men samtidigt är det så annorlunda nu och nästan som att hon är helt ny fastän ändå inte.. :) Johanna lade upp en jättefin bild på sig & Honey häromdan och hon var så gullig på den så jag blev nästan tårögd. Tänk att jag får rida henne. Jag är så glad att jag får det.

 

Helena & jag pratade idag om att det är så bra stämning i stallet. Alla är så trevliga och det är så lätt. Vi hjälper & tar hand om varandra och då kommer man lätt in på exempel när det inte är så. Det är bloggbråk mellan Tyra Sjöstedt & Kristina Warg som står i varsin ände och Tyra tycker att hästmänniskor är så dumma och Kristina tycker att ingen är som Tyra skriver, ingen tänker nånsin en ond tanke på en tävling. Tyra lägger ofta upp saker på sin blogg som blir stora grejer och drar mycket trafik & därmed pengar till Tyra. Jag kollade in det nu men är glad att jag slutat läsa (tack för inspirationen till det Elin) för allt känns ändå som lögn och man vet inte vad som stämmer och vad som är där för att skapa trafik. Ang debatten tycker jag ingen av dom har rätt, inget är så svart eller vitt.

 

Jag har blivit jävligt tråkigt behandlad som medryttare. Folk har i nästan alla stall (t o m nån i Runsa, fast ingen som står där nu) inte tyckt att jag är värd att lära känna, för att jag bara är där ibland & inte har nån egen häst. Jag har stått i andra stall där hästägarna frågat mig om råd för att de knappt kan häst, men deras ord är mer värda i viktiga även om de inte har nån åsikt, för att deras namn står på namnskylten. Jag tror de flesta har skräckhistorier. Och solskenshistorier. Och stall de trivts helt OK i men som inte vart rätt. Men det är en av de stora anledningarna till att jag trivs på Runsa, även om det inte heller är ett perfekt stall och det är hopplöst när vädret är emot en. Jag orkar verkligen inte med sånt där drama, i synnerhet när det kommer från vuxna människor. Jag känner såhär att det viktiga är att hitta ett ställe både häst & ryttare trivs i. Jag skulle aldrig vilja stå i ett stall där folk har fördomar om travare. För inte så länge sen postade Ponnysanning till ett blogginlägg som handlade om rasism mot islandshästar och det man fick höra då är precis lika dumt som det ridtravarryttare får höra. Du rider inte på riktig häst, du rider islandshäst etc.

 

Och jag är inte ens intresserad av att diskutera med sådana människor. Jag tänker inte utsätta mig för det. Det är precis som med vanliga vänner, är man inte intresserad av att vara vän med mig är jag inte intresserad av att vara vän med den heller. Och om nån tjafsar går jag hellre iväg än tar bråk när det inte behövs (obs är ej konflikträdd, hade jag häst och folk i stallet betedde sig mot min medryttare som folk betett sig mot mig skulle jag ryta ifrån. Och detta är ingen diss till tidigare ägare, de visste inte om det/var lika ogillade pga hade bruksnordis och inte halvblod). Hemligheten är helt enkelt, som vanligt, att bara utsätta sig för bra folk och inte utsätta sig för de dåliga, i den mån det är möjligt. Jag är så glad att jag rider i ett bra stall, där jag blir dömd för vem jag är och hur jag rider, och inte för om mitt namn står på en namnskylt eller ej.

 

 

Imorgon ska jag & Helena & Frida till Hööks och sen ridhusa! Jag hoppas kunna lägga upp massa travbommar men ifall det inte går ska jag nu dyka ner i min nya övningsbok och hitta en plan B!