Home is where my hearts is, and..
Men sen jag fick det där SMS:et då J skrev att hon skulle ta hem tjejHoney slutade jag direkt, utan att tänka på det. Är det inte lustigt. Jag har haft jätteroligt med "den andra Honey" (som han skämtsamt kallas i Runsa), blivit av med skräcken för att galoppera barbacka, lärt mig att det inte är så farligt att hoppa över 50 cm, haft skitkul med C i skogarna och haft världens bästa M som hästägare. Så jag skulle aldrig ha det ogjort. Men det känns ändå som att komma hem nu.
Kommentarer
Linda
Ja det känns verkligen som att hon är din häst.
Jag är så glad för din skull =)
Svar:
Borrowed Hearts
Trackback