Gårdagen förutom ridningen

Igår när jag kom till stallet var Linda & Cytras medryttare ute & skulle rida, jag gick istället ut i hagen och började skratta åt Sudden & Walentino, våra ungtuppar. De höll på att bråka med två äldre herrar, Pilen & Grann. Kaxina snorungar... ;) Det är det jag älskar med full flock på Runsa, det händer alltid nåt med nio hästar i en hage. Jag kan sitta i timmar och bara kolla på dom. Gick in för att fota lite, det gick sådär. Hade med mitt stora objektiv & Fisheyelinsen men de är manuella och hästarna rörde sig på tok för mycket för att jag skulle ha tid att ställa in. Skulle verkligen vilja ha ett stort automatiskt objektiv! Men de är så himla dyra.
 
Efter lite fotograferande och häststuderande och även lite mys med småkillarna (som varvade sin valpighet mellan att bråka med de äldre och komma och sitta i knät på mig) så gick jag och mockade & fixade mat & vatten. Det ska sägas, mycket praktiskt att ha boxen bredvid spolspiltan alltså! Inte så långt att bära vattnet. ;) Vi har bädd till henne nu, inte min favvo men jag är ju van så det är inga konstigheter. Och så går det lite snabbare att mocka också. Sen fixade jag lite kaffe och småpratade med Josephine & Bettan innan jag plötsligt insåg att solen var i dalande och blev då lite stressad att komma ut.
 
Hon hade kommit fram till mig i hagen ett par tre gånger när jag fotade och kröp gärna in i grimman när jag kom. Sen surade hon när vi gick upp även fast hon följde med frivilligt. Det där är roligt, varför gör hon så tro? Ångrar hon att hon följde med? Sen så fort hon kommer ut ur hagen är hon cool igen. Och hon har alltid fritt grimskaft så det är inte så att jag drar henne genom hagen. Sånt där kan man ju klura på i evigheter. Hon fick stå lös på samma ställe igen, mellan foderkammaren & Pålles box, utan större bekymmer. Sadlingen gick bättre idag. Hon skulle ju aldrig stå helt oberörd men om hon bara travarslänger med skallen är det det närmsta man kommer.
 
Efter ridturen var vi båda glada & nöjda, jag flyttade runt henne lite och satte henne först där vi stod innan & stretchade benen där. Sen körde vi yogastretch på mittgången, och gick sen till spolspiltan för att spola av leran och känna på hennes vita ben. Hon får mugg i det benet ibland när det är för lerigt men än känns det bra lyckligtvis. Sen fick hon stå mellan Granns & sin box och jag tog på ylletäcket för att hon skulle torka innan hon fick gå ut igen, och till sist fick hon stå i mittgången. Hon stod som ett ljus på alla ställen, superduktig! Jag tror det där är mycket mentalt hos henne. Även när hon kunde stå still (både Johanna & jag brukar ha henne lös i gången) så fick man ha henne fast ibland, när hon är surig skiter hon i allt och då är det liksom ingen idé, då blir det bara nästan värre av att hålla på att korrigera henne. Sen blev jag lite stressad av klockan men helt i onödan såklart, när jag var klar hade jag ändå en halvtimme till godo och då fick jag ändå skjuts hem av Josephine.
 
Duktig gulltjej.
 
Nu ska jag njuta av slödag hemma, ska inte ens tvätta eller nåt utan bara fixa på lite. Mitt största bekymmer hemma just nu är hur jag ska organisera min köksbänk och hur jag ska ha mina ca 1 miljard teburkar. :)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0