Ett svagt ögonblick slår sig in

Ibland nästan kräks jag av frustrationen på att inte ha en egen häst. Skriver inte om det så ofta, för hindret är för tillfället enbart ekonomi & pengar, så det är så kräktråkigt att prata om. Hatar när jag får frågan "men du som är så duktig/rider så mycket, varför har du inte egen?". Inte för frågan, blir alltid glad att folk tycker jag är kompetent, men för att jag hatar svaret. Och att jag satt mig i den sits jag är idag.
 
Om nån jag inte känner läser här (?) så är svaret helt kort att jag har råd att köpa & stalla häst idag. Skulle till och med ha råd att stalla i fullservicestall. Men jag har ett lån och ett par kreditkort som jag vill nolla först, något annat vore oansvarigt tycker jag. Sen är jag så tacksam att ha så bra medisägare som låter mig ha stor frihet och tycka till om saker & ting och som inte tycker jag tar för stor plats fast jag "bara" är medis och det är väl den bästa situation jag kan ha just nu. Men ändå är det ju inte samma sak.
 
 
 
 
 
Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0