Igår hade alltså jag & L CR-lektion på Honey & Valle. Jag hade utsläpp, åkte sen och hälsade Pip-Lisa god morgon, sen hem för frukost, vidare till Thai Fong, tanka lite, Rusta & Arken Zoo & PrisXtra och sen hem och där lade jag av mig telefonen när jag åkte till stallet. Som tur var hittade hon ändå. Både jag & Linda tyckte om henne, hon förklarade bra och var bara en bra typ med bra tänk helt enkelt.

 

Det blev mest hjärngympa för oss medans hästarna bara fick lunka på i skritt, först skulle vi bara rida på och känna på hästens rörelser, sen hitta våra sittben. Jag tänker rätt mycket på mina sittben så den var lätt. Sitta på dom, lite svårare, vet inte om det beror på korta armar eller bred ändalykt ;) Jag kanske glömmer något nu men sen skulle vi känna när hästen lyfte inner bak. Och både min och Lindas initiala svar var båda helt fel. Så intressant. Sen skulle vi tänka oss vad vi fick för mönster av våran höftkula om vi satt med papper vid höften och en penna i lillfingret. Den här var klurigast, som Linda sa efter så "Har hon fått lära sig att hon har höfter". Sen hade vi olika problem, Linda var mer upp och ner medan jag var fram och tillbaka. Jag har väl alltid tyckt att jag är så elastisk och bra i höften men jag är nog lite FÖR elastisk, och så glömmer jag bålen, så jag fick dra in naveln lite (då får man ju dessutom bättre stäckning i ryggen).

 

När vi gjort det skulle vi göra lite öppna utan tyglar utan bara genom att tänka på "magögonens" & axlarnas position. Det här var så jävla bra för mig för jag gör bara öppna lite "på en höft" eftersom det var så länge sen jag red på ridskola. Däremot hade jag sååå svårt för att släppa innertygeln, den ville krypa upp hela tiden även fast jag försökte häfta fast den på låret. Honey gick dock som en klocka bara genom att jag styrde in med magögon/axlar och styrde fram med inner skänkel, och tyglarna spelade ju SÅKLART ingen roll. Fick också verkligen känna hur det kändes när hon spårade och det gjorde jag fakiskt när jag fick sitta och fundera på det ett tag. Har jag nog aldrig faktiskt tänkt på förr utan vart så fast i hästens böjning i kroppen.

 

Jag VET ju att baken är allt och är ju absolut ingen som har hård nypa eller drar ihop hästen.. och tycker  jag rider bra, men ändå så rider jag så himla mycket mer fram än vad jag trodde. ÅH det här var bara SÅ nyttigt! Timman bara sprang förbi och både Linda & jag var supernöjda efteråt (det var Lindas första öppna nånsin!). Jag upptäckte att Honey egentligen inte hade problem med det jag bad henne om, men däremot hade JAG svårast i höger varv för min vänstra axel som skulle vinklas fram/inåt (GUD vad det är svårt att förklara sånt här i text, nu förstår jag varför hälften av alla dressyrbloggar är så förvirrande) ville inte. Det märker jag bara jag sitter här framför datorn och vinklar fram båda axlarna, höger kommer mycket längre fram än vänster.

 

Ja, nej det här var askul, TACK Linda för att du tjatade på mig och hittade henne åt mig ;)

Kommer nog inte rida nån mer lektion på tjejHoney eftersom jag vill njuta av våra sista gånger ihop ensammen nu, men om M är okej så kommer jag nog fortsätta med detta på andra Honey.