Att lära känna en ny häst

Det är alltid spännande med nya medryttarhästar, och det är alltid olika.
Nu är det så vansinnigt länge sen jag började rida Ragge första gången (18 år sen tror jag.. GAMMAL!) så jag minns inget speciellt om honom, och inte Broke heller. Lucas däremot, oj oj. Fredrika gjorde det klart för mig rätt snabbt att han inte gillade folk han inte kände, och att många gett upp på honom. "Fan heller" tänkte jag och Lucas högg efter mig varje dag i två månader. Och sen blev han den snällaste tryggaste gullplutten ever.
 
Lucas & jag
 
Mårten och jag hade väl egentligen inte jättemycket testproblem, men vi pratade aldrig samma språk och därför gick det ju inte. Rauen hade väldigt lite test ridmässigt, men han kunde vara tjafsig när man skulle sätta på benskydd och lyfta på benen. Sen var han väl lite som Lucas, fast mildare; han låtsades vara stöddig men egentligen var han ju världens gosigaste. Fin-Rauen. Honey ♀ vägrade lyfta hovar till en början men slutade med det efter ca två veckor. Vi kom överens rätt fort, men det tog nästan ett år innan vi fick den där connectionen, det var nu i somras då jag kände att hon verkligen litade mig. Inte så konstigt att det tog tid med hennes bakgrund, men ändå.
 
Pussgurkan & jag i somras.
 
Funderade lite i stallet igår, på hur man egentligen lär känna en ny häst. En häst är en häst så man kan ju bara hoppa upp och köra, men jag iallafall, vill ju ändå känna nåt för hästen och ha ett samspel som är mer än bara från ryggen. Lite googling ledde bara till de sju NH-lekarna, som jag är vagt bekant med men alltid glömmer hur man ska göra och vilken som är vilken. :) Fast Friendly Game och Porcupine Game är nåt som jag iofs alltid tror att jag gjort, på nån nivå. Kanske främst friendly game, även om jag inte grejat med svårare saker än just hästens utrustning. Det mesta NH är ju ändå egentligen bara sunt förnuft, när man tänker på det. Och jag fortsätter göra det, inte helt medvetet så jag tänker att "nu gör jag friendly game" men ändå lite. Honey ♀ blir mycket trevligare de dagar när jag har tid att prata med henne och pillar och grejar i lugn & ro innan vi rider. Det går väl oftast bra på dagar då man bara snabborstar, sadlar och sticker ut också, men jag känner själv att jag missat något de dagarna. Då kan man ju försöka hänga med & hantera hästen efter ett tag i gengäld, men bäst tycker jag är om man gör det innan.
 
Däremot som jag via NH-sidorna in på något som jag inte tror jag hört talas om innan alls - Horsenality, alltså hästens personligheter. Jag hittade direkt Rauen (Left Brain Extrovert) och Honey (Right Brain Introvert), fascinerande hur bra det stämde. Inte allt, men det mesta. Det ska bli väldigt kul att lära känna Honey ♂ och se hur jag blir testad, hur lång tid det tar innan vi når olika steg, och vad han är för personlighet. :) Som sagt, inte första gången jag gör det, men det är aldrig likadant, och framför allt så får min övertänkarhjärna utlopp för allt som händer här! Ska bli kul att ha det lite mer dokumenterat, man glömmer ju ändå mer än man tror. Har skrivit lite i andra bloggar om gamla hästar men det har mest vart kortfattat "red Ragge idag, vi red dit, det gick bra blabla".


Kommentarer
Linda

Ragge var ju ganska jobbig ibland. Han stegrade när han inte fick som han ville och tvärvände vilket var rätt jobbigt innan man lärt sig känna av före han skulle göra det och ryckte i tyglarna och var allt som oftast väldigt stressig.
Jag brukar ofta fundera på varför jag alls red den där tokiga hästen, det hade jag aldrig gjort nu för tiden. =P
Då förstod man ju tyvärr inte vad alla hans protester berodde på, tur man vet bättre nu. Han blev ju mycket bättre när han väl blev min och jag började förstå lite mer men då hade vi ju inte så lång tid på oss innan hans kropp var slut.
Fina lilla Ragge.

Svar: Oj, minns inget av det. Men ja, på den tiden (alltså när Camilla ägde honom) kunde jag inte så mycket & ifrågasatte ju ingenting.
Borrowed Hearts

2013-01-27 @ 15:30:22
URL: http://stjarnstralar.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0