Anna frågade i en kommentar för ett tag sen, hur det är att rida varmblod i jämförelse med nordsvensk och jag har sugit jättelänge på frågan för den var så JÄVLA svår! Alla mina tidigare medryttarhästar har ju vart nordsvenskar, och alla utom en (Lucas) har varit ridtravare. Så nordsvenskar tycker jag att jag kan. Men även fast jag gör det, så är det svårt att förklara vad grejen är med nordisar. De är så väldigt speciella och man kan inte förstå om man inte ridit en. Det är väl ungefär som islänningar eller fjordingar, kan jag tänka mig! Jag har inget större intresse av endera dera (har dock ridit ett par fjordingar men aldrig blivit helt såld) men vissa är ju helt tokiga i dom, så nåt måste dom väl ha som jag inte ser.

 

Jag & Rauen.

 

För mig är det nåt magiskt med kallblod i allmänhet. Jag älskar ALLA (förutom fjordingarna då, haha!). Första stora hästen jag satt på var ett ardennersto. Får hjärtan i ögonen av Shirehästar. Och så Irish Cob, Tinker.. alltså hallå, kan man få en av varje eller? Jag vet inte om det är allt hår som gör det, eller kraften och kroppsbyggnaden eller vad, men ja, jag är en kallblodsbrud. Som rider ett varmblod och tycker det är skitkul med.

 

Det är väl kanske "Det Där" som jag inte kan ta på med nordisar, "It", som jag inte ser i varmblod. Alltså missförstå mig rätt, jag älskar Honey. Men för att hon är Honey, inte för att hon är ett varmblod. Eller nej, det låter ju också dumt, jag älskade ju inte nordisarna för att de var nordisar bara, ÅH ser ni hur svårt det här är? Haha. Svårt att förklara nåt man "vet" inom sig! 

 

Finaste tjejen! <3

 

Men ja, förutom då att hon inte är en nordis och har "it" (men hon har andra its!) ;) så är Honey är ett ganska litet varmblod, och väldigt smäcker i sin exiteriör (har cob som storlek på huvudet) så den största skillnaden jag märker är den fysiska. Första gången jag red henne kändes det som att jag höll på falla framlänges hela tiden, hästen tog ju för tusan slut framför sadeln! Och vad var det för My Little Pony-hovar jag kratsade egentligen? Haha. Jag kratsade Mårtens nån gång i somras när jag tog med honom ut på promenad i Sigtuna och ja bara: "DAAAMN jag brukade tycka att det här var normalstora hovar ju!". Gigantiska. Men på nåt sätt fastän det är så annorlunda.. så blir det så lika ändå. Ja, nordisar behöver sin speciella typ av ryttare. Men det gör ston också! Och jag är INTE bra på ston, det erkänner jag glatt. Var faktiskt lite anti förr (lite mindre nu). Så där kan jag verkligen se vissa likheter fastän ras och kön uppenbarligen är två helt olika saker. Same, same, but different.

 

Ja nä jag är ledsen för det långa och flummiga svaret Anna, jag vet inte om det blev något över huvud taget men det får duga. :)