Vill också ha en hästgård..

Ni minns väl Nanne Grönvalls schlagerlåt Avundsjuk? "För jag är Avundsjuk, jag är så Avundsjuk. Det finns så myckat jag behöver; karlar, vänner, resor, klöver.." Lite så känner jag idag när jag läser att Tyra köpt hela jävla Wiggeby Gård (Hon hyr tydligen bara ena stallet + ett hus. Men ändå!). Inte för att jag missunnar henne det, hon tjänar sina pengar själv på eget varumärke och det är coolt oavsett vad man tycker om henne som person. Det är bara det att jag tycker att jag också förtjänar två hästar, en monstergård och en rosa sportbil.. så jag låter mig vara lite avundsjuk. Idag. När jag sökt medryttarhästar har jag ofta hoppats hitta en på Wiggeby för det ligger sjukt bra till, har ridhus, ja det är en superfin gård verkligen! En gång var det nära men då hamnade jag på Runsa istället. Nu har hon arton stallplatser lediga, frågan är bara vad det går på på en sån där stor gård.

När jag var liten satt vi ofta i stallet och planritade våra drömstall, och eftersom jag är uppvuxen på landet har jag väl alltid själv drömt om egen hästgård. Men rent praktiskt skulle det aldrig funka, jag är ingen husmänniska för fem öre trots att det är så jag växt upp. Jag tycker helt enkelt att det finns roligare saker att göra än att hålla efter gräsmattor och häckar och gudvetvad. Jag har ridit i alla möjliga stall, mitt första var stallet som jag bodde granne med. Det hade en enorm ladudel där det fanns hö/spån/foder, sen kom man in i en del där det nog fanns lite skåp & hängde träns. Det fanns en liten minibox där shettisen jag red stod, och så sex boxar på rad. En liten sadelkammare, ett litet fikarum/pentry där vi satt och smorde rätt ofta. Ett rätt fint stall, då. En stor hage fanns nedanför stalldörren och en paddock (som blev hage när sista ridhästarna flyttade) med. Och massa fina ridvägar eftersom det här är på landet. På den tiden krävde man ju inte så mycket av ett stall så det var i mina ögon perfekt.

Har ridit i tre andra stall i Bensbyn där jag är uppvuxen, alla är ungefär likadana; boxar, sadelkammare, nånstans för foder/spån, ibland fikarum. That's it. Tror inte ett enda ens hade en spolspilta. Det fanns slang och en brunn i golvet, punkt. Första stallet jag red i när jag tog upp ridningen i Stockholm var ett kallstall. Dvs, ingen värme i stallet, bara väggar och boxar, sex stycken. En uppvärmd vagn var sadelkammare, i en annan fanns foder och hö hämtade vi i ett litet tält. Stallet fanns i Huddinge och var väl helt OK - men jävligt kallt på vintern! Det fanns en volt och ett gäng helt OK ridvägar men nej, det var nog inte mitt favvostall direkt. Hästen var dock underbar, roliga Broke!
Här ser man en del av stallet i Huddinge, och en sudding Broke.

När Broke flyttade började jag rida stor bruksnordisen Lucas, som stod i ett fint stall utanför Märsta. Dessvärre var människorna i stallet inte lika roliga, och det var dåligt med ridvägar. Däremot fanns det ett trevligt ridhus. Efter ett tag flyttade Lucas till ett pyttelitet stall med 3 boxar inte långt därifrån och då tappade vi ridhuset men å andra sidan kom vi närmare lite mer skogsvägar, så det var OK. Där lämnade jag även Lucas, när han gick i pension. Och sen hamnade jag ju på fina Runsa. Här är det bäst ridvägar av alla stall jag vart på i Stockholm.

Lucas med finaste bredaste mysrumpan i första stallet. <3

Jaja hursomhelst. Imorgon är det iallafall fredag och då blir det förhoppningsvis en ridtur på baby om hon mår bra, sen blir det inte förrän den 16:e igen när jag är hemm från Luleå & Göteborg.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0