Honey var på lite dåligt humör först, det regnade inte direkt men småskvittrade så jag tror hon "gjorde sig redo" för att ha ont i ryggen för hon var även surig när jag klev på och gick och kände på ryggen i början. Sen kom hon väl på att hon inte hade ont i ryggen än för sen släppte det.

Halvvägs till Rosendal öppnade sig himlen så det gick från småskvitter till ösregn på tre sekunder. Vi smet in i skogen men efter bommen var vi i regnet. Jag hade regnkappan på mig eftersom det sett lite ostadigt ut och Honeys humör hade gått upp. Bara hon är torr om ryggen är hon ändå rätt obrydd i regn. Vi småbråkade vid bron, men efter lite bankande och vankande kom vi över. Hade inget speciellt upplägg idag utan var mer sugen på att rida till Rosersbergs slott & tillbaka. Eftersom hon var lite småseg och regnet vräkte kändes det inte helt som läge för nåt så vi tog en relativt kravfri uteritt bara, enda jag krävde var jogg istället för piggtravande. 

Blev lite läskigt förbi båtklubben som vanligt, men vi lyckades hålla trav utan allt för många avbrott. Skritt förbi tokar som badade i regnet (iofs ganska skönt men still) och sen galopperade vi längs med hela kohagen fram till strax innan bilvägen i sansat tempo. Skritt upp till slottet, ett varv i rondellen och sen tillbaka.

När vi kom in på lervägen vid kohagen gav jag henne fri tygel och lät henne själv hitta galoppen och hon blev TOKGLAD och körde ner huvudet och viftade med frambenen sådär som HerrHoney brukade göra när han blev glad (kan inte förklara det bättre haha). Hon har aldrig gjort så förr utan mest gladbrallat, så det var lite kul :) Dock galopperade vi bara halva kohagen tillbaka, sen vågade jag inte mer. Rimligtvis borde hon hålla och är nog 100% frisk men jag blir ändå nojig. Blir alltid nervös om hon bara så halkar till. Inte så konstigt i blöt lerväg på regn, eller hur? Men jag blir ändå "åh NEJ är det nåt med hennes bakben nu?" Och måste superkänna efter en kvart efteråt.

Från båthamnen taktade hon lite så det blev skritt och lite nedsutten trav för att chilla henne lite, sen kunde jag trava lätt långsamt till bron. Efter en smärre incident med hästätande änder kom vi oss hem, fnorkade lätt åt korna och sen gick vi hem. Det slutade regna när vi kom till Slottet så när vi var hemma var himlen blå, Honey hade torkat, men min kappa, shortchaps & handskar var dyngsura. Men det gjorde inget, trots regn var det en härlig tur!