Jaha. Jag hade tänkt skriva ett inlägg om Honeys nya bett för när Johanna skrev "Vad tror du om Baucherbett?" googlade jag på det eftersom jag inte kände till det, och det lät såååå bra. Tyvärr var Honey inte lika såld så jag tar det från början istället.

 

När jag började rida Honey var det första gången jag red på hack. Jag var jätteosäker till en början för att jag inte kunde det, till att det idag är mitt favoritbett. Eller bett, det är ju ett bettlöst alternativ men många kallar det bett ändå för att det är det skarpaste bettlösa alternativet. Men ja ni fattar. Det är även Honeys favorit. Vi hade då även ett tredelat Happy Mouth gummibett med parerstänger, som var lite lite söndertuggat innan mittendelen på båda sidor. Det gick hon också bra på. Förra sommaren köpte jag ett nytt sånt i födelsedagspresent till Johanna (eftersom gamla var trasiga). Redan dag 2 hade hon tuggat sönder det. Ja och sen åkte hon på foder.

 

Tredelade gummibettet med parerstänger & fasta ringar + hackamore med korta skänklar.

 

Sen när hon kom hem hade Johanna köpt ett rakt gummibett åt henne, också Happy Mouth. Då var hon SKITMECKIG med både detta och tredelade gamla, lite bättre med gamla men det gick verkligen inte med raka. Hon gick bara och joxade och koncentrerade sig inte alls. Då byggde vi kondition & muskler och tänkte väl båda att det berodde på det och att vi kunde testa det sen när hon var igång lite mer. Sen köpte Johanna som sagt ett tredelat Baucher, vi tyckte både båda att det lät så bra. Milt och ligger stilla och extraringen upp till blir som lite parerstång. Icke. Har ridit henne på det två gånger och jag törs nästan inte testa igen för hon maler verkligen på det, så jag blir rädd att hennes tänder ska ryka före bettet gör det. Dock hade Johanna testat det nu i veckan utan nosgrimma (vi spänner inte hårt alls men den har vart där mest som skönhetsgrej) och hon känns avslappnad även om hon tuggar. Sen testade jag ju som jag tidigare skrivit om, Helenas Billy Allen bett som är rakt (aningen böjt) med rörlig mittendel och ska smaka gott. Det var det hon fick skav vid mungiporna på (på rekordkort tid), och joxade med heela tiden.

 

 

Nästa tanke är Peeweebett men fan alltså vad svårt det är! Är de så att de magiskt bara "oh YES detta var bra" och är helt perfekta, eller måste man "rida in" även ett bra bett? När hon kom hem från fodervärden var hon som sagt krånglig med gamla bettet med men har blivit bättre, som att hon behövde vänja tillbaka sig (vet inte om han ens haft bett men jag tror inte det). Och, för att svara på den vanligaste frågan; hon blev kollad i munnen i somras innan hon skulle på foder och det var bra då, hon ska kollas i Mars igen. Jag tänker att man skulle kunna dubbelkolla storleken då, om det är en sån grej. De med andra petiga hästar & ni som kommenterat om saken här har skrivit om att halvcentimetrar kan göra skillnad så det skadar ju inte att fråga.

 

 

Både Baucher & Billy Allen rekommenderas för kinkiga betthästar/unghästar, det gör Pee Wee med men de två första har ju inte funkat.. Det är så frustrerande. Och svårt! På hack går hon totalt avslappnat, när hon är i form behöver man knappt ha kortade tyglar i traven utan behöver bara ta om hon lägger i en extraväxel men då lyssnar hon mest på sits. I galopp behöver hon just nu stödet från hacket och går ibland lite mot men hon är inte helt 100% i form där så det är inte så konstigt. Tidigare när hon vart i form har hon bara tagit stöd. Så det känns ju precis som man vill att det ska vara. Vi har ett sidepull också som jag faktiskt aldrig ridit på (det var trasigt förr och har inte kommit mig för det än sen hon kom hem) men personligen skulle jag gärna vilja ha ett "vanligt" bett när jag rider dressyr, för att kunna visa henne med ledande tygeltag och just kunna ta i en tygel i taget. Hon är extremt känslig så man kan faktiskt ta en tygel i taget och halvt ta ledande på hack på henne men det blir ju som inte rätt..

 

Åh, om hon bara kunde prata med oss! Eller om vi kunde fatta vad hon vill.. Det roliga är också att hon gärna tar bettet, hon typ spetsar öronen när man ska tränsa och öppnar munnen efter betten utan någon inverkan av fingrar etc.. Men sen när hon får i grejar hon som fan och sen speciellt när man vill ta i bettet (långa tyglar går bra på typ alla bett). Men förhoppningsvis kan tandläkaren säga nåt bra. Jag hoppas verkligen jag kan vara med då, vore så intressant.