Vår sista dag.

Har haft en helt perfekt sista dag med Honey. Har fotot & filmat lite som kommer sen, har även kvar foton att visa från ridlägerveckan, men just nu blir det bara iPhonefoton. Hade med mig massa saker idag så jag for till stallet först, lämnade det där, hämtade repgrimma & hjälm och tog bussen tillbaka till hagen. Hälsade på alla andra först + oooade över lilla gulle Walentino som låg ner och vilade lite.
 
 
Medan jag gjorde det kom Honey fram till mig. Är det inte det finaste som finns, att få vara en hästs människa? Gosade lite och sen satte jag på repgrimman och så hoppade jag upp och red barbacka till stallet. Där tog jag lång tid på mig att gosa & fixa & mysa, och sen red vi ut. Det var fantastiskt väder, nästan lite för varmt, men hon kändes stadig så jag beslöt att ta Oxunda runt. Det är min älsklingstur på Runsa så jag är så glad att det blev både min sista tur på henne, och min sista Runsatur. Först var hon lite tjurig och verkligen seg i steget (eftersom hon tyckte hon skulle få gå tillbaka till betet) men sen kom hon igång. Ledde henne förbi fåren & över bron för jag ville inte tjafsa med henne idag. Dock blev hon lite tjurig direkt efter när jag hoppat upp och skulle inte gå framåt, men det gav sig.
 
Vid räddningsområdet stod en bil i skuggan under ett träd, full av hundar. Blev lite arg över det (de hade soltak öppet + 1 dm ruta, men ändå!) men sen började de morra och skälla och hoppa i bilen när vi skulle rida förbi. Honey försökte tre gånger men blev rädd när det började klösa på rutan när vi var just bredvid bilen, så efter tredje försöket hoppade jag av och ledde förbi bilen. Sen gick allt bra resten av turen, vi blev skällda på vid hundgården vid Verka, men det var inget speciellt. I skogen mötte vi en lite Schipperke som också skällde på oss men det brydde hon sig inte alls om. Vi kom i skugga lagom mycket så jag behövde inte fundera på värmen så mycket alls, det är ju många naturliga skrittsträckor på rundan så hon varvade alltid ner igen. 
 
Älskade Oxundarundan! <3
 
När vi kom hem stretchade jag henne både runt om och med benen, och sen fick hon kalasa på 8 äpplen, 2 kilo morötter, en hel förpackning med runda hårdbrödkakor & det halva kilot som hon inte redan ätit upp av hästgodiset. Hon kämpade tappert men gav faktiskt upp efter ett tag. Haha! Så hon får väl resten av J sen. Sen blev det dusch, och så lade jag på en handduk på henne och red barbacka tillbaka till hagen sen. Där sprayade jag henne, och när jag var klar med det så liksom.. tog det stopp.
 
Helt plötsligt började jag bara Lille Skutt-grina och hon var så go och fin och lät mig krama henne om ansiktet fastän jag stod och bara skakade och tjöt. Fina fina fina tjejen. <3 Sen gick vi ut i hagen och jag kollade så hon inte drack för mycket, och sa hejdå till alla andra hästar. Sen gick de och åt, och jag satt i skuggan vid vattentunnan och ville inte bara gå därifrån. För då skulle det vara slut. Efter ett tag kändes det ändå som rätt tidpunkt, då gick jag och klappade om henne lite till, pussade henne på mulen tills hon blev sur <3 och sen gick jag nåt steg bort från henne, vände mig om mot henne igen, och hon hade huvudet uppe och såg på mig. Och då vände jag mig om och bara gick och såg aldrig tillbaka. Och grinade ännu mer.
 
Fina fina Runsa där jag ridit Rauen & Honey (& Mårten) i 5 år. Och nu är det slut.
 
 
 
Känner mig helt tom och så jävla ledsen nu.


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0