Jag har ju lämnat "the late 20ies" bakom mig i slutet av förra året och mer och mer märker man hur värdelös kroppen är som inte hänger med eller orkar lika mycket. Och därmed även hur jävla viktigt det är att hålla igång för att vara frisk & förhoppningsvis leva längre. Var ju hemma förkyld sön-torsdag påskveckan, tog det relativt lugnt i stallet den helgen, så först denna vecka jag verkligen tagit i lite. I fredags red Honey och jag Högvreten = ganska "normal" tur med jämn fördelning över alla gångarter. I lördags ute 2h med Honey + 40 min barbacka på andra Honey, i söndags bustur med C/Robin, mest skritt & trav men en del galopp med, och så igår tung runda med Honey då det kändes som om jag bar honom hela ridturen (mer om det imorgon). Och jag är sviiiintrött i kroppen. Det känns ofta okej när man väl rider men böveln emellan..

Vilket gör mig lite skraj för "ridlägerveckan" - har ju främst tänkt att Honey inte ska övertränas och orka.. Men JAG då? :D Bävar.. Men det får gå! När vi var på träningsweekend hos Marika för nån sommar sen red vi två pass/dag och jag trodde jag skulle DÖ emellan haha. Men orkade ändå, trots att Bönan inte var häst med egen motor och jag slet arsle för att få henne att galoppera över bommar, något hon aldrig gjort. Nä men det går nog bra! J's resa blev tyvärr inställd men snäll som hon är får jag ha Honey hela veckan ändå. :)

Bönis (korten suddiga pga haft mobilen i fickan och svettats så):