AR-clinic i Wiggeby

Oj vad dan gick snabbt! Clinicen i sig beskrivs ganska bra här, i en annan blogg jag läser ibland som visst också var där. Jag har aldrig sett Akademiskt förut, alls, och det var kanske mer "se på andras lektioner" än att lära sig så mycket men det var rätt uppenbart att de flesta där var AR-ryttare så de kanske hade ut mer av det än vad jag hade. Det var dock väldigt intressant och som vanligt fastnade jag väl inte helt för inriktningen - men såg guldkorn. De jobbar mycket från marken och där plockade jag ett par saker som kan vara nyttiga för mig (som är otroligt dålig på sånt och har för lite kunskap om det). Men det är inte heller riktigt min kopp te i ridandet och jag kan SE var det är ädelt och klassiskt men allt spöviftande/petande ser inte snyggt ut i mina ögon. På marken kan jag förstå det som längda armar men uppsuttet känns det bara som onödigt flashande. Har även fått en helt ny (positiv) syn på kapsoner nu när jag äntligen fått se dom live. Skulle vara kul att testa, både från mark & rygg.
 
Det roliga dock var att mitt största aha-moment på clinicen kom när en tjej red - men det var aha för den centrerade ridningen! Tjejen red som jag nog red första gången jag red för Emelie - bäcket fram och tillbaka (även om jag hoppas att jag inte juckade exakt lika mycket som hon - men det är nog tyvärr bara önskedrömmar..) istället för att vandra med med sittbenen, red mycket på tygeln och framdelen (det var SÅ tydligt!) och vred inte med axlar och kropp i öppnorna.
 
Det där sista gjorde iofs ingen, inte ens hon som var riktigt duktig. Jag tycker det är så fascinerande att även inom AR där man jobbar så mycket med skolorna, så pratar man bara om benens inverkan, ibland nån tygels inverkan och spöviftandet/knackandet. Men aldrig sitsen. Nån gång rättades det till när nån satt helt bananas fel men aldrig nämns det hur sitsens påverkan ska vara. Det pratades om den svåra öppnan och bakbenen fladdrar iväg och jag kände bara att "Nä? Öppna är ju lättast?" CR <3
 
Alltså; jag kan ingenting om AR så jag kanske är helt ute och cyklar men ja. Men iallafall. Oh. Den där tjejen. Det var en sån eyeopener för jag måste verkligen vart precis som hon. Säger nu inte att jag är så mkt bättre men jag har fått upp ögonen för mina felaktiga och motsägelsefulla signaler. Åh alltså. Vad clinicen mest inspirerande mig till var mer CR-lektioner för Emelie. ÅH. Och så att Honey ska bli helt igångsatt. Ens om vi skulle galoppera nu så är hon så långt bort alla dom på clinicen, musklade och klart välridna hästar ändå. Jaja vad är väl en bal på slottet. Eller ett Riks i Vingåker.
 
Nä men intressant är det ju alltid. Nu vet jag iallafall att jag inte blir AR-ryttare heller. Blir nog aldrig nån "x-ryttare" :) Ridtravarryttare så i sånt fall. Och imorgon är det dags för Pluttan! De fick gå ut på bete idag (sent omsider pga hagstrul) så vi får väl se 1. om hon ens går att fånga imorgon och 2. om hon är supertrött efter att ha sovit ute första natten. Risken finns för båda ;)
 
Den här påminde om Honey väldigt mycket, både i kropp & humör. Skitsöt.
 
 
Anna-Clara Olofsson (som ordnade clinicen) på sitt 19-åriga PRE-sto.


Kommentarer
Linda

Jag brukar tänka det rätt ofta, vadå svårt, det är ju bara vinkla kroppen lite så gör hästen öppna eller sluta. Och vadå kan hästen den eller den rörelsen, om ryttaren gör så följer hästen med. Och det gör alla hästar.
Centrerat is the shit!

Det svåra är väl då kanske att koordinera sin egen kropp, kan ju vara nog så knepigt.

Svar: Jamen jag menar det!

Absolut är det så att vridandet inte är det lättaste. Jag vrider mig lätt åt höger, svårare åt vänster.
Borrowed Hearts

2014-05-29 @ 23:58:54
URL: http://stjarnstralar.blogg.se/


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0