Egentligen är jag lite allergisk mot "åsiktsinlägg" för självklart har jag mina men jag är för gammal för att vilja tjafsa. Men när det kommer till PA är det svårt att låta bli. Tyckte dagens "lektion" i PA var bra. Sånt är det för lite av. Minns att jag i den åldern fick ha ett bett i munnen en gång på ridläger för att vi skulle känna hur lite kraft hästen känner av och det är sånt jag minns än idag. Sen är det ju det vanliga.. Ser på det nu och försöker minnas vem av barnen som "skällde ut" mig här i bloggen (blev ej publicerat) då jag kommenterat något som Tobbe Larsson sagt. Har för mig att det var nåt om att nån av tjejerna ridit in hästen själv och Tobbe sa "det är svårt att lära nån annan cykla om man inte kan det själv" och jag tyckte det var väl sagt. Egentligen höll jag ju med Tobbe som borde vara hennes gud men jag "attackerade" ju. Problemet med barn är ju att de ofta inte inser diskussion utan skriker "attack!" direkt, i synnerhet dessa som bloggar.

 

Allmänt är känner jag att 1. var fan är instruktörerna i landet? 2. hur fan kan man köpa outbildade ponnys till sina barn? Som man såg i PA4 när folk köpt ponnys som visat felen vid provridningen men de vuxna inte insett dom. Det vet jag vuxna som gjort men då är det inte ett barn man stoppar på ryggen utan då får man stå sitt eget kast och räta ut problemen själv. Och det är inte lätt! Jag har ridit i vad, 25+ år och jag skulle nog inte greja megaproblem själv utan att iallafall bolla med andra eller en tränare. Framför allt kände jag att många på castingen behövde rida mer innan de kunde hantera en egen ponny, barnen kan man sällan klandra för de vill inte sin ponny något ont. Gör de fel är det för att de blivit lärda fel. Och när en av de största hästtidningarn i Sverige skriver "betsla hellre upp än bråka med hästen" är det kanske inte så konstigt. Jag ville inte heller slöa ponnys på LRK något ont när jag gjorde som ridlärarens sa och spöade på dom, men idag kan jag se tillbaka och tänka "neeej.." - och sånt sitter i. Barn fattar inte men jag fick lära mig så och termen "spöglad" som en av tjejerna använde förstår jag, för har jag ett spö i handen är det ju mycket lättare att använda det än att testa något annat. Det är därför jag helst rider utan.

 

Jag är hemskt glad att jag aldrig fått någon egen häst, i synnerhet i barnaår. Jag har lärt mig mest om hästar på mina medryttarhästar, och hade aldrig vart där jag är idag utan dom. Jag har lärt mig rida engelskt på ridskolor & ridläger men det fanns aldrig någon eftertanke och det tycker jag är sorgligt. Minns att teorilektionerna var det TRÅKIGASTE som fanns och det är vansinnigt sorgligt. Och då var det typ sadelns delar. Tycker det är så tråkigt att föräldrar bara lyder sina barn och köper första bästa häst istället för den som kanske passar dom bäst med (jag fattar ju att man vill lösa problemet med den häst man har och det ska man - men man kanske borde köpt en annan från början?), och jag tycker det är trist att detta behövs, att andra lärare inte kan lära dom. 

 

Undrar vad ridlärares syn på PA är. Skulle vara väldigt intressant att höra.