Jag vill länka till ett inlägg som min bekanta (& en gång roomie) Emma skrivit. Hon skriver så bra saker och hela texten är läsvärd även om den inte handlar om hästar. Dock tänkte jag saxa ur en text som jag verkligen känner igen från i synnerhet stora hästbloggar. Inte alla självklart, men många!

 

Jag vill bara ställa mig upp och ge Emma en slow clap på detta. Denna blogg är mina tankar och min riddagbok om min medryttarhäst. Om någon uppfattat denna blogg som mästrande eller inspirerande (vilket jag starkt betvivlar) skulle syftet med den ha misslyckats. Ingen i hästvärlden har väl missat konceptet "hästmänniskor" som vi gärna kallar den typen av människor i hästvärlden som gärna är exakt den typ av person Emma beskriver. Detta gäller även "på riktigt", även om det är extremt vanligt förekommande i bloggar. Jag vill förtydliga att jag (& säkerligen Emma) självklart inte tycker att det är dåligt att inspirera, eller att inspireras av någon, men det är inte det Emmas text handlar om. När jag läser denna text känner jag igen mig mycket i en väldigt stor blogg jag läst tidigare men slutat läsa efter att en annan bekant tagit stort avstånd från den. Det hjälpte mig att sluta läsa den. Jag tittar ändå in ibland på den och varje gång blir jag glad att jag inte läser den regelbundet.

 

Man skulle kunna skriva mer och ge exempel men jag tycker Emmas text talar för sig själv. Jag rekommenderar som sagt att ni läser hela hennes inlägg också, detta är bara en del av det och inte huvudsyftet men det var den biten som verkligen sög fast i mig och jag har tänkt på det flera dagar nu.