Home is where my hearts is, and..

 
Alltså vet ni, det är så konstigt. Eller kanske underbart. När jag krashade bilen och gick ner till att rida tjejHoney 1 dag i veckan så började jag knarka hästnet, Blocket, Buke etc, på både saluhästar och foder. Inte för att jag har råd. Men ändå. Även när jag började på pojkHoney och inte hade en tanke på att lämna honom, varje dag kollade jag.
 
Men sen jag fick det där SMS:et då J skrev att hon skulle ta hem tjejHoney slutade jag direkt, utan att tänka på det. Är det inte lustigt. Jag har haft jätteroligt med "den andra Honey" (som han skämtsamt kallas i Runsa), blivit av med skräcken för att galoppera barbacka, lärt mig att det inte är så farligt att hoppa över 50 cm, haft skitkul med C i skogarna och haft världens bästa M som hästägare. Så jag skulle aldrig ha det ogjort. Men det känns ändå som att komma hem nu.
 
 


Kommentarer
Linda

Ja det känns verkligen som att hon är din häst.
Jag är så glad för din skull =)

Svar: Tack :)
Borrowed Hearts

2013-09-30 @ 13:24:48
URL: http://stjarnstralar.blogg.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0