Gårdagens fiasko

Oj vad jag har funderat på gårdagskvällen. I morse kom en ny tanke om att jag kanske överdriver hur dåligt det gick. Bra gick det ju inte men var det så total katastrof? Knepigt. Jag hade läst det här blogginlägget när jag var hemma sjuk och tänkte en del på det när jag var i stallet igår.. Det finns ju många skolor i hur man ska hantera hästar, Elvira skulle jag säga är otroligt liberal i sitt tankesätt. Jag tycker om NH, men nånstans drar man ju en gräns, även Elvira (den allra mest naturliga hästhanteringen måste väl ändå vara att bara vara med hästen utan att rida, alls). 
 
Hur jag möter hästar i hagen har utvecklats under åren. Idag stannar jag en bit från hästen och vill att den kommer till mig. Honey kommer oftast till mig direkt, och helst vill jag att han stoppar huvudet i grimman själv samt följer med utan att tjura och att jag måste dra i honom. Jag personligen tycker att hästar är ungefär som småbarn. Oftast glada och pigga i sinnet och vill lära sig. Men ibland måste man tvinga på overallen på en grinande unge och lämna den på dagis. Det är väl ingen mamma i världen som VILL göra så, den mest "naturliga barnhållningen" vore väl att slippa låta barnet gå i skolan/på dagis den dag de inte vill. Men det går ju inte alltid. Lite så tänker jag att det är med hästar med. Sen, precis som i ridningen, kan jag se poänger både i liberala och konservativa åsikter angående hästhanteringen.
 
Igår när jag kom till hagen kom inte Honey till mig direkt, han stod en 10 meter bort och såg upp och började sen beta igen. Jag tog då upp min iPhone och började skriva på Facebook. då kom han nästan direkt, jag kliade honom lite där han är som kliigast just nu, och sen stoppade han själv huvudet i grimman. Först kom han inte direkt när jag gick, men efter lite lockande kom han. Elvira hade nog vart nöjd. Nån med mer "ryttaren är ledaren, han ska komma när du ber" kanske inte hade vart det. Men iallafall. Kanske fanns det redan där två "varningssignaler" om hur han var i humöret där, och sen satte jag fast honom i gången (vilket han inte är så superförtjust i). Han var lite småsurig hela tiden och blåste upp magen när jag sadlade. Och då är Honey den mest lättsadlade häst jag nånsin mött, man kan dra från noll till fullt åtspänt utan att han klipper på örat normalt sett. Han var helt enkelt inte på humör, han sa "nej". När jag skulle tränsa var han defenitivt inte intresserad och vände bort huvudet, ville inte ta bettet etc. Jag gav det tio minuter, sen tränsade jag ändå. Väl uppe var han positiv och pigg, men jag satt och funderade på det där blogginlägget och att jag nu "tvingat" honom. Vet många jag känner som bara skulle kalla Elvrias inlägg för trams och jag säger inte att nåns inlägg är fel. Men man kan ändå filosofera på det och hur det påverkar hästen sen under ridturen.
 
Vi red på ridbanan och först kändes det bra, men han hade som sagt vart lite sur, jag var som sagt fundersam så uppvärmningen blev väl sisådär lagmot oengagerad. Ser jag tillbaka på allt det skulle vi nog ridit ut istället. Men jag ville så gärna testa ridövningen vi nu skulle göra. Håhåjaja. Varför kan man inte vara efterklok först?
 
Jag hade lagt ut Tyras övning, alltså två bommar med 18 meter mellan. Syftet med Tyras övning var att kontrollera galoppen (inför hinder men den biten hoppade jag, stannade på del 1 av övningen då han inte exakt är i form just nu men galoppövning klarar han ju av). Dessutom tänkte jag att det kunde vara nyttigt att länga & korta galoppen. Jaha. Dock så hade jag nog lite för mycket av Tyras "5 galoppsprång" som bas. Honey tar små ponnyskutt, så jag jagade nog på honom lite för mycket i början. Även om han kom i väldigt frisk galopp blev det ändå bara 6 som minst. Det som är svårt med Honey på banan är att det antingen blir räser eller handbroms i, så samlad galopp är skitsvårt när man måste både mana på för att han inte ska sakta av, men samtidigt rida återhållsamt för att ha en samlad galopp. Och så borde jag ha börjat med den för sen var han lite stressad och kom inte ner på jorden igen. Plus att han inte är världsbäst på det här med bommar och att komma rätt på dom och då blir DET ett stressmoment. Ja, nej, vi borde nog inte alls gjort detta idag. Skulle vart kul att testa detta ute typ runt Högvreten där han får mer eget påskjut och man kan koncentrera sig lite mer på ANTINGEN gas eller broms utan att behöva sitta och tjuvhålla på båda.
 
Och sen är det ju det att jag inte kan såna här saker längre. När han är osäker över bommar och avsprång (vi skuttade över ett litet 20 cm-kryss nån lämnat kvar efter sig också), så kan jag inte ge honom stödet han behöver för det var så länge sen jag kunde sånt här. Jag är SÅ självkritisk och överambitiös på samma gång, så fort NÅT går bra vill jag dra iväg i 180 och det går ju inte. Och så blir jag totalt knäckt av att det går dåligt på ett ridpass när jag ändå anser mig rätt bra på att rida.. Blir också osäker och nervös över hur det ska bli med tjejHoney sen för hon är inte hopprädd alls men är bara lite osäker och då måste man vara ett bra stöd för hästen. Just nu känner jag ett sånt OTROLIGT sug efter att rida för instruktör, både i dressyr & hopp. Och ang högergaloppen. På Runsa är man ju nära Väsby ridskola och där kan man ju ta privatlektioner. Nu är tjejHoney inte helt i form heller :) men när hon är det ska jag nog fundera lite på det. Och kanske att det går att få ihop nog mycket folk till Marikalektion..? :) :) Vore kul, galet länge sen.
 
Ja, nej, mitt omdöme kanske inte var det bästa igår och jag borde gjort mycket annorlunda. Efter kände jag mig SÅ värdelös och inget blev som jag tänkt. Han blev stressad och banan var plaskig och han inte på humör och jag inte helt närvarande och kommunikation & samspel = 0. Katastrof.. Ja ja man kan ju inte ha bra dagar och vara perfekt 24/7.
 
 Honey under lampan till ridbanan.


Kommentarer
Linda

Det är väl lite av människans stora problem. Har vi en plan så vill vi följa den och glömmer kanske att lyssna på vad djuret vill.

Men det som är så bra med djur är ju att dom inte dömer oss för våra misstag.

Svar: Ja de är så mycket finare än oss där. <3
Borrowed Hearts

2013-10-11 @ 00:05:46
URL: http://stjarnstralar.blogg.se
Elvira - Baraelvira.se

Mina inlägg är till för att användas precis som du gör; att tänka till. Man behöver absolut inte ändra sig ifall man inte vill, men det kan vara intressant att då och då reflektera över vad hästen faktiskt säger. Precis som du gjorde! Även jag låter min mänskliga sida ta över ibland och tvingar då hästen till saker som JAG tycker att den borde, även om jag ofta ångrar mig i efterhand (man är ju bara människa). Men exakt som med småbarn som inte vill ta på sig overallen; är det verkligen overallen som är problemet? Eller är det kanske förälderns attityd till det hela? Har hästen berättat något för mig som jag struntat i, som sedan ger konsekvenser när hästen inte vill följa med mig? Sådant kan vara lätt att glömma bort runt hästarna. Det är därför jag är så pass stark i åsikterna på bloggen, för att folk ska reagera och faktiskt ta med sig inläggen, oavsett om de håller med eller inte. Men som sagt, såklart blandar även jag in saker som jag anser vara misstag i hästvardagen - trots att jag är så "liberal" och kanske lite "tramsig" emellanåt ;)!

Egentligen skulle jag bara säga (kommentaren blev lite lång, haha): kul att du tar med dig inläggen ut i stallet och att de får dig att reflektera!

Svar: Tycker alltid man ska vara öppen för nya infallsvinklar, sen får man ta det som passar en själv bäst. Jag vet ingen som tänker precis exakt som jag om hästar och hantering men det tror jag ingen gör. :) Tycker din blogg är bra & intressant och absolut får man nåt att fundera på, även om man inte gör likadant.
Borrowed Hearts

2013-10-18 @ 00:20:46
URL: http://baraelvira.se


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0