Hästarna står i sommarhagen nu såklart, den går längs med vägen till stallet som jag går från bussen, så om hästarna står där brukar jag ropa på dom. Alla noterar en såklart men det märks att Honey känner igen min röst nu för han pingar liksom till lite extra. I måndags gick jag och småpratade med honom hela vägen och han följde med halvvägs till grinden. När jag öppnade den spetsade han öronen och kom och mötte mig. <3 Man blir så glad över sånt. Känns som att valacker kommer dit fortare än ston, eller är jag lite sexistisk nu? (Sen beror såklart på individen och vilket band man har etc)

Fina ponnyn. <3