Drömmar.

Det finns många tankar och funderingar jag skriver och sen bara sparar som utkast. Allt behöver inte publiceras, men det behöver skrivas ner. Allt behöver inte diskuteras, men planerna och tankarna och drömmarna finns där. Ibland känns de galna. Ibland känns de oansvariga. Ofta barnsliga. Men alltid jag (jag är ju lite barnslig, på ett bra sätt). Och alltid ofrånkomliga. Och ibland ändras dom.
 
Kom över en fin text som en kille som heter Olof Röhlander har skrivit;
 
 
 
 
 DEN SISTA PUSSELBITEN
 
Ibland pratar man om den sista pusselbiten. Det där som saknas för att man ska komma vidare. Den fjärde siffran i låskombinationen. När du väl hittar den så inser du att du kan gå mycket längre än du tidigare anat.
 
Kanske handlar den sista pusselbiten om att faktiskt bränna sina broar. Att likt härföraren Hernán Cortés sänka skeppen bakom sig, att den här gången inte ge sig själv någon reträttväg. Det finns då bara en väg och det är full fart framåt.
 
Kanske handlar den sista pusselbiten om modet att våga hoppa i den djupa ändan av poolen. Trots riskerna. Även fast du bara har de breda penseldragen av din framtidsbild klara för dig. Att gå på känsla.
 
Kanske handlar den sista pusselbiten om att ha turen på sin sida. Men, var finner du en fyrklöver? Det självklara svaret är: Där klöver växer och frodas. Kanske handlar tur då snarare om att ge sig själv chansen att vara på rätt plats vid rätt tillfälle. Att medvetet befinna sig i miljöer där möjligheter kan uppstå.
 
Kanske är du närmare än du någonsin kunnat föreställa dig. Den sista pusselbiten kan finnas inom dig. Den kan ha legat där, mitt framför näsan på dig, hela tiden. Den kan vara på bara en armlängds avstånd. Skillnaden mellan en vag idé och en färdig produkt är ibland blott en handling bort.
 
Kanske har du redan allt du behöver, men inte insett det förrän nu. Kanske handlar den sista pusselbiten om att stå upp för sina ambitioner. Att deklarera en tydligare avsiktsförklaring, att argumentera för något istället för att som tidigare flacka med blicken och glida bort ifrån ämnet. Att låta omgivningen förstå att det är något annorlunda i rösten den här gången.
 
Den sista pusselbiten kan vara att bestämma sig för att varken då eller sen finns längre. Hör du startskottet? Tiden är nu. Skördetid. Nu kör vi!
 
 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0