Motgångar & Utmaningar
Det ska sägas redan nu i början av inlägget att jag är rätt frustrerad i skrivande stund. Egentligen borde jag vänta med att skriva det här inlägget tills jag fått lugna ner mig lite men skitsamma. Hade tjej-Honey i söndags denna helg då, och så kill-Honey idag som vanligt.
Värmde upp Honey ♀ med varggroppen i skritt & trav där det gick. Sen när vi kom till korsningen började hon larva sig och skulle gå hem, när jag sa nej och styrde henne bort började hon vägra och rygga och fjanta. Vanligt tjafs, fast ändå relativt ovanligt att hon tjafsar på det här stället. Vi snurrade och ryggade & bråkade ett litet tag. Sen plötsligt så stegrade hon lite och DÅ blev jag riktigt förbannad, det blev en one rein stop direkt och riktig rytning. Då vaknade hon till och fattade allvaret och sen gick vi iväg. Hon brukar aldrig stegra så jag vill verkligen inte att hon lägger till det till sin repetoar av olater bara för att hon är tjurig. Förhoppningsvis så räckte det där, men ja, nej, var inte nöjd med henne.
Hade svårt att få ihop henne sen, jag småsjuk & hon har energi så hon skulle kunna gå två pass om dagen utan problem och var inte hysteriskt mycket ute efter att sträcka ut och slappna av utan ville bara springa. Jobbade med traven och det gick väl okej, galoppen var bara glömma. Kom hon från OS förra veckan så var det då rakt från travbanan denna.. När vi kom ner till ängarna nedanför torpet trodde jag hon skulle bralla och sura när jag bara bad henne om trav, normalt börjar hon krumbukta och ska bara galoppera, men hon höll sig i traven så då stannade vi där över två ängar. Det blev tungt mot slutet och vi fick ta lite volter för att hon började hetsa och släppte i ryggen (bättre form tack vare djupsnön). Till sist tog vi en.. eh, ja, jag vill inte exakt kalla det en samlad galopp för jag bromsade med hela kroppen och var lite för hård i händerna för min egen smak om jag ska vara ärlig, men annars hade det bara blivit fyrsprång. Bara halva sista ängen fick hon springa fritt, sen tog vi skogen hem och mötte L/Ingra & F/Cytra precis vid vägen hem. Cytra blev lite svamlig (säkert påeldad av min fjantfröken som skulle börja springa tanterna i hasorna) så F tog en uppfostringssväng med henne medan jag & L red hem.
Tja. Can't win 'em all?
Sen hade vi då Honey ♂ idag och han hade vart stel i helgen med så det var fortsatt mjukgörande i synnerhet i vänster varv. Värmde upp med serpentiner med en volt i varje kurva, sen red vi öppna längs en långsida, skänkelvikning längs nästa, för att sen gå över till samma volter som i fredags. Övergångarna och traven kom igång betydligt bättre idag, han lyssnade faktiskt på mig angående det idag! Slängde därför in lite travvolter också och det gick bra. fortfarande stel men ändå bättre än i fredags. Efter ett par varv återgick vi till skänkelvikningarna, längs en långsida, runt kortsidan och upp för nästa. Det blev lite protester när vi skulle längs kortsidan och sen vända, men skam den som ger sig!
..säger jag och gråter nästan av frustration sen över att jag faan inte får ihop honom och jag blir tokig. Förmodligen är det bara fortsatt test, för han höjer ryggen och slappnar av i nacke & hals när vi gör saker som volter, skänkelvikning, etc, men ska jag ha ihop honom på en långsida rakt fram t ex så GÅR det bara inte, det känns som att han är som bandriljärernas hästar i Ferdinand på julafton, rygg ner och huvud upp och totaaal ignorans oavsett vad jag gör, vilket såklart får mig att testa för mycket saker (dumt!) och säkert ger helt koko signaler. Och så känner jag mig som att jag är HELT värdelös på att rida.
Jag tycker inte om uttycket att "ha ihop hästen", med form menar jag inte att jag vill knyckla ihop honom utan förlänga honom, alltså att han jobbar genom hela kroppen, höjer ryggen, söker sig neråt mot bettet, det. Men ja, nej. Det går inte. Jag ville bara börja mig fram och trycka ner hans skalle ett tag men då blir det väl Ponnyakuten nästa haha. Ja, nej men som sagt så är det väl säkert mest test, nackdelen med en lite äldre häst.. Har ju ridit tre veckor nu och idag kände jag att han svarade bra på mina benhjälper för första gången. Lite. Efter en stund. Ett tag. Frustrationen bor nog alltså mest i min otålighet, men jag känner mig kass som inte får honom att chilla och jobba rätt.
.
Franför allt är det ju så lätt att jämföra och det FÅR jag bara inte göra. Jag har ridit Filifjonkan i 1½ år och vi fick kämpa länge innan vi är där vi är idag. Alltså, jag började rida henne i september 2011, och det var först på våren 2012 när vi red för Marika som jag ens kunde började rida henne på banan, för vi kunde inte kommunicera där innan. Jag försökte några gånger men vi kunde bara inte prata där, det gick inte. Jag blev dessutom osäker på att rida där med hacket och det gjorde säkert sitt. Idag är det en helt annan grej.
Jag försöker supa in en hel del just nu som jag vill minnas sen när jag köper egen. En sak som jag tror är viktig är att få rida ihop sig ett tag (inte för länge, men så man är förbi prövoperioden), och sen plocka ut nån som kan hjälpa en med det man inte kommer förbi. Som jag & Honey ♀. Ute var det inga problem, det var banan och att få ihop henne där som var vår utmaning (och den stackars förglömda högergaloppen). Men sen hade vi att jobba på och då kunde jag själv ta henne vidare en bit.
Men åter till nyare Honey så är det väl bara fortsätta traggla. Vi har inte hittat varann helt än. Vissa saker blir bättre och det märks tveklöst att han vet att jag är "hans" människa i hagen, andra saker kräver mer jobb. Han är ingen lättflörtad ponny, det är ett som är säkert. Tur att man är så störd och tänker "challenge accepted". ;) Men det är klart det känns segt också. Vet inte riktigt vad jag ska försöka med på banan, måste googla inspiration men svårt att hitta bra tips som inte är flummiga ("tänk framåt"). Mår fortfarande lite tjyvens (haft huvudvärk efter båda ritterna igår & ikväll) så jag ska nog bara åka hem efter jobbet imorgon, kanske ska rota igenom gamla hästtidningar och se om jag får några tips & idéer.
Kommentarer
Linda
Åh. Jag kan trösta dig med att man vissa dar kan känna sig som en kass nybörjare redo för ponnyakuten även på sin egen häst som man haft i många år.
3 veckor är ingenting =P
Svar:
Borrowed Hearts
Trackback
