Från en ytterlighet till en annan

Senaste gångerna har jag tänkt på att Honey alltid spetsar öronen och ibland även kommer mot mig när vi ses i hagen. Jag vill ju inbilla mig att hon saknat mig också, men oavsett är det ju trevligt att slippa mötas av sursto-minen som det var innan när hon var så grinig. Hon har även vart så himla trevlig på gången, sätter i princip bara fast henne när jag ska gå ut från stallet för att hämta sadeln.
 
Hade ingen plan idag, men dels fick jag ett ryck och red med bettet, och dels så ville jag att hon skulle få springa av sig ifall det inte blir nåt imorgon då vi förmodligen ska rida ut med F/Cytra och kanske A/Ingra. Helst träningsvärk imorgon, satte jag som mål. Elak medryttare. 0;) Det var nog länge nån av oss red med bett för hon tuggade nästan ihjäl sig på det först men som vanligt så slutade hon när vi red iväg. En rolig sak som hände var att vi inte tagit många steg innan jag kollade ner och tänkte att "men GUD vad långt bak sadeln är!". Hoppade genast av.. men när jag stod på marken såg jag att den låg rätt, så jag stånkade mig upp via stigbygeln istället (i Michelingubbeoutfit, kul) och sen började jag skratta lite när jag kom på att det nog är för att mina Honyesar är så olika i exteriören. Nya Honey har jättekort rygg, i jämförelse med honom kändes det som att jag typ satt på korset, jag ba "hallå ska man ha såhär mycket häst framför sadeln?". :D
 
När vi skrittat fram började jag plocka lite i tyglarna och fick göra det ett tag innan hon kom ihåg det här med form. Alltså nu låter det ju som att jag är ponnyakutryttare :) men hon gick alltså och slet och ryckte i tyglarna först. När hon sänkte huvudet började hon genast jobba med benen + höja ryggen och gick superfint, i trav var det dock lite vingligt så jag tänkte att hon nog tappat rätt mycket och inte orkade formen i traven. Tji skulle jag få på det sen! Vi red i fin form i skritt & trav till galoppbacken, samlad galopp upp för den för att det skulle vara jobbigt, och sen mer formarbete i trav längs Göranstorp. När jag var nöjd fick hon galoppera av sig lite fram till torpet, och sen skrittade vi ner för backen och längs vägen. Hon blev lite töntig när vi mötte traktorn (hon glömde väl bort att hon eg inte är rädd för traktorer) och sen skulle hon iiiinte gå in på skogsvägen heller, blev riktigt arg på henne för det är inte OK att hon håller på att rygga rakt ut på bilvägen, så det blev lite rygga och sen gav hon sig. 
 
Lite iallafall. Tänkte släppa henne i galopp där, men ville fatta den från skritt och det ville hon ICKE veta av och höll på sparka bakut. Jo förresten, sa jag att hon brunstar? Fjant. :) Efter ett par försök beslöt jag för att istället fortsätta jobba på formen i trav, då tokfuskade hon direkt och bara krökte nacken och vinklade huvudet i en "ställning". Vi travade fortfarande och jag ställde henne ömsom åt höger, ömsom åt vänster, och lite upp och ner med tygeln för att hon skulle släppa den här vinklingen av ansiktet som hon gör. Till slut kände jag att hon höjde ryggen och började jobba på riktigt, då red vi rakt fram ett tag och sen tog jag galoppskänkel. Hade bara tänkt låta henne galoppera av sig, men hon chockerade mig totalt genom att fortsätta i formen genom hela kroppen i galoppen med! Vi tog ett par språng och sen klappade jag henne jättemycket och så tog vi en belönings-busgalopp till branta nerförsbacken. Skritt ner för den, och när vi kom ner gjorde hon ett halvhjärtat fuskförsök igen, men det gick snabbare för henne att hitta ihop denna gång. När vi svängt runt kurvan och bara hade raksträckan fram mot sista backen tog jag galoppskänkel och så galopperade vi hela den i form, trots djupsnö & brunstfasoner. Alltså HALLÅ OS-HÄSTEN. <3 Hon var så jääävla fin, jag dog! Berömde henne en gång under tiden och hon släppte inte alls, sen fick hon jättemycket beröm efter. Så himla fin, åh, underbaraste tjejen!
 
Sen skrittade vi till åkern, och så fick hon bestämma tempo över den så det blev ju såklart tokgalopp i djupsnön, helt underbart och vi fortsatte även en bit längs vägen hem mot Manilla, tills hon blev trött. Vi travade ett tag efter men halva vägen ner till Manilla blev det skritt, då var hon ordentligt trött. När vi kom ut på bilvägen blev jag lite nojig att hon kändes lite kall, så vi småjoggade lite & superlångsamt. Larv, tyckte hon och kickade lite. :) Från OS-häst till bittert brunststo.
 
Hon fick stå i ulltäcket ett bra tag när vi kom hem, lite svettig men inte sjöblöt. Tror mest det är pälsen, hon blir ju inte så svettig om hon inte jobbas hårt (vilket hon gjordes idag), och nu har hon vinterpäls, så. Hon var nästan helt torr på halsen när jag släppte ut henne men hon fick ha yllet istället för fleecen under vintertäcket, för säkerhets skull. Är själv rätt slut som artist just nu kan jag ju säga, två ordentliga ridpass a´ 1h två dar i rad. Och imorgon ska jag rida båda, håhå! Ska bli spännande. 


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0