Dumma, dumma människa!

Så hade nog Honey tänkt idag, om hästar tänkte som vi.
Hon var på lite mittemellanhumör när jag hämtade henne i hagen, hade öronen fram men var ändå lite småbesvärad. Tog in henne & fixade och sen gick vi till ridbanan, där jag hade lagt upp 4 bommar som en volt att rida över. Började med uppvärmning, bara ställa i hörnen, lite form efter ett tag. Det gick lite segt tyckte jag, formen kom lätt men ställa var mycket svårare än vanligt och hon knixade och trixade och vinglade och jag försökte möta men vi hittade aldrig riktigt nån bra balans. Vi jobbade på ett bra tag till och när jag tyckte att det var OK testade vi volten med bommarna.
 
Det gick väl.. eh.. ja, inget vidare får man väl säga. Hon är lite slarvig med var hon sätter fötterna och är rätt snubblig, så jag har tänkt att bommar nog vore bra för henne. Dagens övning var inte mer avancerad än att jag ville att hon skulle gå över bommarna mitt på, ställd och i form. Trots att jag försökte hålla blicken rätt ville det sig inte alls. Antingen föll hon ut åt yttersidan eller så halvhaltade hon på eget bevåg innan bommen och verkligen klev över den utan att bara göra det som ett naturligt steg. Jag försökta hjälpa och vara tydlig och möta henne, men det var bara kämpigt. När jag släppte på lång tygel ett tag gick det såklart hur naturligt som helst. Testade trav också, men det blev lite hetsigt så vi sket i det. Vi kämpade ett tag med volten och bommarna och ställning och min blick ett tag, men sen gav jag upp. Lite rådvill i vad man ska göra. Vet inte hur mycket hon har gått över bommar alls faktiskt, när jag tänker på det. Ska man börja med cavaletti? Eller är det här det bästa? Hmm. Svårt. Tempo är knepigt i form, hon vill sakta av så och jag vill ju inte sitta och mula skänkel heller så hon blir skänkeldöd. Behöver Marikaträning! Men vet inte om det nånsin kommer hända igen pga få hästar i stallet som vill träna, vi måste vara minst 4.. :(
 
Hursomhelst, efter vi "voltat" klart tänkte jag att vi tar formen i trav istället. Visst, hon piggnade till och gick nästan upp i trav och.. surnade ihop och högg efter mina ben. Eh, jaha? Vi testar väl igen då? Samma resultat, om och om igen i ett helt varv, tills jag till slut ropade till och då verkligen stånkade hon upp sig i trav och lade öronen platt bakåt för att berätta exakt hur dumt det här med trav var. Det var väl där nånstans kronan föll ner för mig. Dumma, DUMMA människa! Jag fattade ju att hon hade träningsvärk från arbetet igår eftersom hon vart så tungjobbad, och jag hade inte tänkt kräva något av henne på banan mer än mjukgörande just därför, för att hjälpa.. men istället tror jag det mest blev stjälpa. När vi precis var på väg upp i trav, det var ju då musklerna behövdes som mest och då sade hon nej. Vi tog några varv till i skritt men sen sa jag stopp och så gick vi till stallet & jag stretchade & masserade henne. Hon är inte långsint iallafall..
 
När jag åkte hem var jag nästan arg på mig själv. Vi borde inte vart i närheten av banan idag, hur tänkte jag egentligen? Vi borde ju ridit ut, bara skrittat, kanske lite trav om hon själv ville. Fick jättedåligt samvete, det var väl inte så att hon led men jag kände mig så himla dum och visst, det är väl lätt att vara efterklok.. men ja. Äsch. Blä. Förlåt baby. <3 Mötte J på väg tillbaka från hagen, vi bestämde att föröka styra ihop så vi är tillsammans nån dag på banan med henne och pratar ihop oss om hur vi rider henne, det känns jättebra! Har ju velat det (mina funderingar om ryggning bl.a) men inte fått tillfälle att föreslå själv. Och så får jag nog dra lite i min mentala nödbroms också, jag ska inte få för mig en miljard planer med henne bara för att jag blir pepp på nånting. Jag började ju faktiskt bara med dressyren för att jag kände att jag inte visste hur jag skulle rida henne på banan, sen har det ju liksom bara fortsatt. När jag blir pepp rusar jag ofta iväg i 180 med det jag tycker är kul, men som medryttare är det ju faktiskt väldigt viktigt att lyssna på en specifik person, och där är ju ägaren. :) J sätter villkoren, Honey är hennes och jag ska rätta mig efter dom. Så är det, och jag skulle aldrig få för mig något annat! Blir bara lite entusiastisk ibland.
 
Jaha, nähä, suck. Lagom halvmissnöjd med dagen måste jag ju säga, men man kan ju inte vara perfekt jämt. ;)


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0