Åh vad fantastiskt det var med ridskola! 

Jag känner direkt att jag vill sluta rida privat och bara rida där!

..sa ingen nånsin. ;)

 

Haha, var bara tvungen. 

Nej, ja, oj nu vet jag inte var jag ska börja. För det första var det ett trevligt stall tyckte jag. Lite småsunkigt men helt okej, jag tycker sånt är mysigt. Spatserade runt lite och det verkade okej för de flesta personer, jag fick lite bryderi med vem jag skulle rida då jag inte stod med på grupplistan, men en snäll tjej som skulle rida i min grupp hittade en anställd som sen hjälpte mig. Jag fick rida en stor fin kille som hette Yoda, jag hade pratat med några tjejer innan och när de såg att jag fick honom var alla typ "åååh fick du Yoda, han är superfin!" och nån sa att han var väldigt känslig. Jaha, tänkte jag, det låter ju trevligt att jag fick en "lätt" häst.

 

Stooor var han, säkert 165 i manken typ? (Det är iaf stort i jämförelse med Honey, haha) Jag fick bokstavligt talat slita mig upp i sadeln (sen såg jag att det fanns en pall..) men sen kändes allt OK. Jag trodde han skulle kännas hög uppifrån men det gjorde han faktiskt inte. Han var ju större än lilla Honey och betydligt biffigare, men utan att vara för tung. Han hade en helt LJUVLIG dressyrsadel också, det var dock inte mig helt till gagn då jag ju ville jobba på min sits! Men alltså sjukt skönt var det. Note to self: Köp dressyrsadel när du skaffar egen häst. Det är klart att det är betydligt lättare att hålla benen rätt i den sadeln med Jättevulsterna Allan, jämfört med Honeys allroundsadel där vulsterna sett bättre dar.. :) Var kär i speglarna i ridhuset <3 men glömde faktiskt bort dom efter ett tag. Medan när jag kom ihåg dom såg min hållning fin ut iaf!

 

Vi red ut på fyrkantsspåret och red ett halvt varv, och jag tyckte att mina läder var för korta, så vi red in igen för att jag skulle fixa det. Yoda började då knalla på igen och jag gjorde som jag alltid gör med Honey; lutade mig lite bakåt, och sa "whoooa". 

Yodas reaktion: ...

 

Hahaha!

"Nej du lyssnade inte på det nej.." mumlade jag och skrattade för mig själv när jag istället tog i tyglarna. Sen red vi ut på spåret och vi skulle jobba med halter/igångsättning och sen i traven ökad vs samlad trav. Och halvhalter. Alltså, dessa jävla halvhalter och ridskolornas förkärlek för dom! I min värld är en halvhalt att samla ihop hästen lite en halv sekund och förbereda den för något som komma skall. Vilket det ju var i skritt, men sen i trav så skulle vi jobba med halvhalter.. bara lite sådär varsomhelst! Det var nog mest det jag fick anmärkning på, att jag inte gjorde nog mycket halvhalter. Men jag förstod verkligen inte syftet (och det var ju inte exakt läge att diskutera saken heller).

 

Sen sa instruktören (Anna Åberg som är stallchefen där) att vi skulle jobba med volter och bakdelvändningar idag. Hjälp, tänkte jag. Men det gick väl rätt okej. Det var mycket voltarbete, och förberedande arbete inför bakdelsvändningarna, och sen gjorde vi typ tre stycken men alltså ärligt talat blev det nog mer snarare tre små minivolter för mig tror jag.. haha. Det är ju lite det här som är mitt problem, jag vet "på ett ungefär" vad jag ska göra, men inte exakt. Och då är det ju konstigt att komma in i en grupp med de förutsättningarna. Jag kan, men inte, men ändå. Vi red lite snett igenom med skänkelvikning också, det gick väl inget vidare tyckte jag, men när jag försökte leda mer i yttertygeln gick det lite bättre, och jag fick beröm om att det såg bättre ut då. Förutom halvhalterna tappade jag ytterskänkelns position lite i traven, och så fick jag bekräftat att jag lutar mig för mycket inåt i volterna, något jag misstänkt ett tag men haft lite svårt att känna.

 

Många termer kom tillbaka när under tiden vi red och det kändes inte så läskigt alls. Jag var faktiskt bättre än många andra så det kändes ju fint, jag fick leda ett voltbyte en gång också men det var inga konstigheter. På det stora hela var det rätt kul, mycket ridskolefeeling kom tillbaka på gott & ont. Ridhuset var inte superstort och vi var 10 pers, så det kluriga tyckte jag var att få plats. Vi rymdes ganska bra om vi var jämnt fördelade, men Yoda hade ganska stort steg så vi red ofta ikapp lite långsammare hästar och fick volta eller rida om och så. Fast sånt där kommer med tiden om man rider i grupp också, mindes mer och mer nu när jag red med så många andra.

 

- Instruktören Anna var bra tyckte jag (i ridskolemått mätt). Hon gav beröm när det var bra och när det inte var det lät det inte otrevligt eller irriterat. Det kändes som att alla fick uppmärksamhet, iallafall kände jag att jag fick det i lagom dos. Eller.. ja, i lagom dos för en ridskolegrupp iallafall.

 

 - Yoda var trots det negativa nedan, en väldigt härlig häst att rida då han hade ett maffigt steg (vilket dock gjorde det lite svårt att rida honom samlat). Hade verkligen velat testa honom ute och bara släppa honom. Otroligt maffig, djup galopp och i dressyrsadeln fick man lite gunghästfeeling, eller vad man ska säga. Väldigt skön att sitta ner på i traven också. Han hade nog kunnat vara helt kanoners som privathäst!

 

- Fick trots trista ridskolestereotyper (nedan) en rätt okej bild av stallet, och alla var väldigt trevliga. Anna sa efter att hon trodde jag skulle passa in i en grupp på måndagkvällar som var i samma klass (Brons) men lite bättre än den här gruppen, så det var ju kul att höra att jag inte var sämre utan snarare lite bättre än uppskattat! Jag kommer ju dock inte fortsätta, men jag funderar på om man kanske skulle testa en privatlektion där istället, på Honey. Vet inte om det är riktigt vad jag är ute efter heller, men det vet man ju inte förrän man testar (om J tycker det är OK). Men i sådana fall vill jag ju vara med lite mer i matchen och inte bara göra som nån säger.

 

- De kändes inte militäriskt benhårda med hur man satt upp (pall var OK) & kom inte och kontrollerade utrustning eller nåt. Jag red på lite halvlånga tyglar ibland men blev aldrig tillsagd. Trevligt! Och alltså <3 för de lååånga tyglarna,  hade glömt att man gjorde så långa tyglar, haha! Jag bara älskar långa tyglar.

 

- Ridskolehästarna. Alltså, Yoda var en fin kille. Men han gick och såg missnöjd ut hela lektionen och det kändes inte särskilt harmoniskt, hur mycket jag än försökte få ihop honom. Ingenting kom gratis, såklart. Det där med att han skulle vara känslig, ja vardå undrar jag? Vi skulle som sagt hålla på lite med halter/igångsättning i början och först försökte jag bara med sitsen och det var ju bara "ppppfft!" från Yoda som knallade på. Till slut var det halvhalt, sits OCH tyglar som gällde, hur mycket jag än försökte gick det inte utan mindre än så. Och som jag fick ta i tyglarna under lektionen! Eller jag vet inte, jag försökte ju vara lätt på handen men han var så himla hård & stum i jämförelse med Honey så det känts som att jag satt och drog i tyglarna och hade hård hand fast jag kanske inte gjorde det. Hade jag tagit i Honey så skulle hon ju typ kasta av mig. Och om han då var en av de finaste hästarna.. alltså, nej. Jag vill ju jobba på MITT, inte behöva lära mig rida sega trötta hästar utan livsgnistan i ögonen. När jag gick runt och kollade alla hästar & ponnies kändes det som att det bara var trötta blickar jag fick, gjorde lite ont i mig. :(