Beckmörker

Igår var vi sådär härligt många i stallet, typ alla nästan. Det är synd att vi inte har fullt stall. Även om vissa ägare inte alltid brytt sig om att lära känna mig (pga "bara medryttare" antar jag) så känns det verkligen att vi har tre tomma boxar. Ska bli kul när B & Walentino kommer "hem" igen!

Det var totalt jävla beckmörker igår, jag var lite småless och inte på humör att klä på ett ton reflexer, men hade noll inspiration för ridbanan och har man inte det blir det bara pannkaka oftast. Så det blev reflexer och pannlampa ändå, fast när vi kom ut och hade passerat Orangeriet kändes nåt bara.. Fel.

Inte med Honey eller så, bara.. Det var bara en känsla som kom och det kändes sämre ju längre vi red. Själva ridningen i sig gick bra, red alla tre gångarter i samlat tempo halvvägs till G-torp. Sen kände jag sånt obehag att jag inte pallade längre, vände och så skrittade vi hem (+ liten snutt trav & galopp). Jag är mörkrädd men det var inte det, det var bara nåt som kändes jättekonstigt. Och så fort vi passerat Orangeriet kändes allt bra igen. Jätteskumt.

Förhoppningsvis blir det en bättre tur på fredag, för då är det min födelsedag! :) Riktigt glad över att den innefaller på en "Honeydag", är dessutom ledig eftersom jag fyller jämnt så jag får rida i dagsljus också. Frågan är bara var. Undrar om ridskolans vägar är leriga just nu..?



Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0