Det var himla kul att se en hel flock igen, efter två månader med bara 2 ynka hästar! Hälsade på alla som jag brukar, och Honey sist. Grimman och grimskaftet hade tjorvat ihop sig lite så jag pillade med det och där nånstans lackade hon ur och stack. Det var som att hon tänkte att "Nej! Nu är jag hemma, du ska INTE ta mig någon annanstans!" för sen var hon helt omöjlig att fånga och bara sprang iväg, t.o.m. kickade en gång. Och då ska det ju alltså tilläggas att hon inte är en svårfångad häst över huvud taget normalt så detta talade rätt tydligt. Efter ett tag ställde hon sig och tuggade i sig omogna nypon från en buske och då gick jag runt henne så jag mötte henne och då brydde hon sig inte längre. Lade grimskaftet runt halsen på henne, men lät henne äta ett tag till. När hon vände sig mot mig höll jag bara upp grimman och då kom hon mot den. T & F kom för att kolla Cytra som rymt lite från den hagen tidigare i sommar men allt gick bra, ville dock inte att de skulle behöva vara där för länge för min skull så jag borstade bara av henne snabbt och hoppade upp.

Hon var inte helt villig att ta bettet idag men jag tog det lugnt (trots att jag kände mig lite stressad att komma iväg) och höll det bara mot henne utan att trycka och efter ett tag tog hon det själv. Hon var skitsur i början, när hon absolut inte är på humör lägger hon öronen nästan platt och svänger bak huvudet om jag bara drömmer om att peta i henne med en skänkel. Vi red längs vägen och sen upp mot Göranstorp, där hängde hon sig i tyglarna så fort jag gjorde minsta antydan till att korta dom, så vi jobbade lite med det. Jag ville dock vända henne till glad, så så fort hon gjorde rätt gav jag helt långa igen, vi skulle ändå bara skritta. Hon var pigg, och när vi hade kommit typ halvvägs till korsningen mot vändplan testade jag att ta korta tyglar och testa formen. Lite krånglade hon men gav sig samtidigt ganska fort och då lät jag henne få långa tyglar igen. I backen ner gick det lite fort, jag vill att hon ska gå långsamt så hon använder rumpmusklerna så jag samlade ihop henne igen och sen fick jag nåt ryck och testade en förvänd öppna hela vägen ner. Och det gick SKITBRA. Jag har försökt lite öppnor men inte riktigt kunnat kommunicera till henne, mest för att jag glömt hur man ska rida öppna, men jag fick så bra tips i Allt Om Dressyr (min nya bibel, så mycket bra "nybörjartips" som känns lagom för oss även om vi båda faktiskt kan mer) så jag testade dom och bara SMACK, klockrent! Eller, det kändes så iallafall, det är väl egentligen svårt att veta utan nån som ser om man går rätt? Men det kändes rätt.

Hon svarade även väldigt bra på det, testade ställa henne hö + vä innan och det var noll problem, så jag testade även en riktig öppna mellan korsningen till vändplan & korsningen till Varggropen, det gick väl.. okej. Lite knaggligt först men bättre sen, känner att jag satt lite konstigt men det var nog mest för att det var obekvämt utan sadeln tror/hoppas jag. Så det kändes skitbra, och kanske att hon hade piggnat till och gått bra på volten sen men idag hade vi iallafall kravfritt och tog skogen tillbaka till Manilla. Hon gick som en blodhund med mulen ner i marken hela vägen och fnös och nosade på alla hästspår som fanns. :) När vi nästan var framme slog det mig - denna ridtur i skogen och inte EN ENDA JÄVLA MYGGA. Åh, lyckan!

Vet inte riktigt vad jag ska göra imorgon nu, om jag ska följa planen och rida på banan eller bara ut och skritta mera. Vi får väl se om hon är mer lättflörtad i hagen imorgon, känna av vad hon är på för humör helt enkelt. Bossabettet känns iallafall bättre nu, snart tror jag man borde kunna lägga på en sadel. Det är bara en liiiten sårskorpa kvar så man kanske ska ge den chans att försvinna. Nästa vecka kanske? Jag känner att jag kanske är lite otålig här och måste krama lite i mina egna mentala tyglar. Allt måste få ta den tid det tar och nu är vi hemma, volten försvinner inte. Inga foton idag, ska försöka slänga upp några imorgon bitti!