Igår hade jag bestämt mig för att ändå longera Honey så hon skulle få springa lite. Först tog vi en ordentlig klia-stund när jag gick igenom henne med Magic Brushen. Mitt i det blev hon plötsligt superalert och stod på helspänn och stirrade bakåt, hon nästan tryckte upp mig mot containern där hon stod så jag fick ryta till. Vet inte vad det var men vi tog en runda på gårdsplanen och jag körde lite lydningsöningar och krävde hennes uppmärksamhet, sen lugnade hon ner sig.

Mårten var stencool under tiden så vi hade kunnat gå iväg men jag longerade ändå i en plattare del av hagen. Det kanske inte var den bästa idén, och spring-i-benen-Honey från i måndags var spårlöst försvunnen. Det var bara såååå tråkigt tyckte hon, det var uppenbart. Dock så körde jag igång med lite tempoväxlingar, trav till skritt i vänster varv och skritt till halt i höger (då det uppenbarligen var dagens svåra varv). Det var lite roligare, och sen avslutade vi med lite bakdelsvändningar mot hagrepen. De blev lite hafsiga men helt OK ändå, hon fattade vad jag ville även om framhovarna inte riktigt stannade där de skulle.

Jag var nog inte heller helt superengagerad ledare igår så jag har väl också lite skuld, känner plötsligt att jag har en liten dipp i pepp & inspiration. Frågan är om vi inte bara skulle rida ut på en 100% kravfri slörunda på hacket idag? Det blir nog bättre så fort sadeln kan komma på och vi är hemma på Runsa igen, har ju henne måndag-onsdag nästa vecka, ska klura på en plan i helgen och läsa lite hästtidningar för att få inspiration!