Äntligen sadel och äntligen ridbana!

Tjohoo, både sadel & ridbana idag, och häst på bra humör! Dock hade jag kommit ut till stallet utan plan så det blev det lite oväntat, och de där planerna från förra veckan hade jag glömt. Men det gjorde faktiskt inte så mycket. Ledde henne till stallet från Manillahagen och tog av henne regntäcket efter gårdagens oväder, sen en snabb kli/borstrunda (knappt några nya bett alls sen vi flyttade hem, skönt!) innan jag byggde ihop sadeln (J hade smörjt) och knallade upp till ridbanan. Den hade också haft sommarlov, ett kungarike för en röjsåg.. Men det gick iallafall, hon ignorerade gräset för det mesta!
 
Eftersom vi inte hade andra planer beslöt jag mig för att bara stämma av form, sammahållning, struktur, och så bara lösgörande. Skritten går jättefint, det är lätt av bocka av och glömma nu när det funkar men jag får inte glömma att berömma det hon gör bra även om det är "lätt" nu! Jag har tänkt en del på hur pepp jag är på det här, och om Honey verkligen är lika pepp som jag. Jag menar, klart att jag är mest, säg den häst som hellre skulle ta ett dressyrpass över en slapptur i skogen. Men faktum är ju att om hon inte gillar det vi håller på med så kommer det ändå inte funka. Försökte därför vara ganska uppmärksam på hennes humör och reaktioner idag, och tyckte jag fick ett fint kvitto när jag oförberett bad henne gå in en meter innanför spåret på en kortsida. Man riktigt såg hur kugghjulen började gå, hon tuggade på bettet och hade öronen framåt och vinglade lite än hit än dit, men hon ville verkligen förstå vad tusen jag nu höll på med helt plötsligt. Fina tjejen! <3
 
Testade att vända upp över medellinjen två gånger, första var lite vinglig men andra gick bättre. Traven kändes sådär när jag red på hela ridbanan, och det gick mycket bättre när jag tog in henne på en volt istället - hon blev tvungen att ha mycket större fokus och man riktigt kände hur hon började jobba mer! Jag tyckte jag själv var ganska duktig idag, försökte tänka mycket på min blick för det går alltid mycket bättre på Honey när jag faktiskt ser vart vi ska. Hon är så himla bra på det sättet, och säger ifrån när jag gör fel. Sen är det jag som är trög ibland och försöker korrigera henne innan jag tänker på att det är jag som ska korrigera, och alltid när jag kommer på att jag tappat blicken och ser upp, så går det så mycket bättre. Snacka om att lära varandra!
 
Mot slutet av passet idag tänkte jag rätt mycket på min balans. Jag tycker att jag alltid jag haft en ganska bra sådan, men på senaste tid har jag märkt att jag blir ojämn på volt. Det är väl kanske ganska vanligt (?) men jag tycker att jag tappar ytterskänkeln. Det går bra om jag rider lätt, men jag vill ju kunna sitta ner också. Märkte det först när jag red barbacka på henne i Slåtterkärr, och testade båda varven i nedsutten trav idag och försökte känna och jo, ytter är svagare. Måste verkligen försöka fixa det för jag märker ju att det irriterar Honey också, när jag (säkert mer än jag anar) rider ojämnt.
 
Men på det stora hela och trots att vi inte gjorde något väldigt avancerat idag, så är jag jättenöjd! Vi har inte tappat något, traven är kanske inte riktigt lika bra som förr men det var första gången sen i våras och vi kommer komma tillbaka. Var lite sugen på att testa höger galopp, men jag ska hålla mig tills vi satt igång henne ordentligt. Jag tror tempoväxlingar och intervaller ska få stå på schemat på fredag, oavsett om vi rider på banan eller inte. Bra för att göra henne uppmärksam, och för rumpmuskler!


Kommentarer


Kommentera inlägget här:


Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback

borrowedhearts

Mina äventyr med min medryttarhäst Honey Bird Twitter, samt allmänna funderingar & tankar om hästar, ridning & stall!

RSS 2.0